«  Radikal tysk lesbisk feminist och rösträttskämpe

Anita Augspurg är ett exempel på hur radikala feminister genom historien har förstått att olika förtryck samverkar och förstärker varandra, det som nuförtiden brukar kallas intersektionalitet. Hon kämpade mot både kvinnoförtryck, klassförtryck och kolonialism. Hon var dessutom pacifist, vegetarian och för djurrätt.

Anita Johanna Theodora Sophie Augspurg föddes den 22 september 1857 i Verden an der Aller i Tyskland. Hon var yngst av fem barn, pappan var jurist och hade deltagit i 1848 års revolution. Barnen fick en uppfostran som handlade om att i "full frihet utveckla sina egna idéer". För Anitas del betydde det bland annat att hon hade lärt sig att både läsa och skriva redan vid fyra års ålder.

  Anita flyttade senare till Berlin och utbildade sig till lärare, men hon jobbade inte som det. Istället blev hon skådespelare – hon hade tagit teaterlektioner samtidigt med lärarutbildningen.
Bilden till höger är från teatern.

  När hennes mormor dog fick Anita ärva henne. Då öppnade hon tillsammans med sin dåvarande partner, fotografen Sophia Goudstikker, en fotostudie i München, Hof-Atelier Elvira.

  Anita och Sophia utmärkte sig genom att de klippte håret kort (något som var närmast otänkbart för kvinnor på den tiden), klädde sig som de hade lust till, och ordnade feministiska diskussionsaftnar. Det ledde till att Anita Augspurg blev utsatt för hårda attacker av anti-feminister. Tack vare att många kändisar och till och med kungafamiljen använde sig av fotoateljén gick det ändå bra.

  1894 startade Anita Augspurg och Sophia Goudstikker gruppen Verein für Fraueninteressen (Föreningen för kvinnors intressen) som krävde inrättandet av flickskolor och att kvinnor skulle ha obegränsad rätt till utbildning. 1896 anslöt den sig som lokalgrupp till BDF, Bund Deutscher Frauenvereine.

Feministerna Anita Augspurg, Marie Stritt, Lily Gizycki, Minna Cauer och
Sophia Goudstikker, fotograferade i Hof-Ateljé Elviras lokaler 1884.

Genom sitt arbete i kvinnorörelsen hade Anita Augspurg sett att kvinnor helt saknade juridiska rättigheter i samhället. Det gjorde att hon ville utbilda sig till jurist. Därför flyttade hon till Schweiz 1893, för i Tyskland fick kvinnor vid den tiden inte studera vid universitet. I Zürich träffade Anita bland andra Rosa Luxembourg, som hon verkar ha haft ett kort och turbulent förhållande med.

  Anita Augspurg började vid den tiden också skriva artiklar i tidningen Die Frauenbewegung, som startats av Minna Cauer. Anita skrev om diskriminering av kvinnor i lagstiftningen, och mot äktenskapet som institution.

1896 åkte Anita Augspurg på den första internationella kvinnokongressen i Berlin. Där träffade hon sitt livs kärlek, Lida Gustava Heymann. Året därpå blev Anita Tysklands första färdigutbildade jurist, men i Tyskland hade kvinnor fortfarande inte rätt att praktisera.

  Anita och Lida levde ihop och jobbade kvinnopolitiskt tillsammans i Verband fortschrittlicher Frauenvereine. Det var en borgerligt radikal förening, men till skillnad från BDF tog de inte avstånd från socialistiska kvinnogrupper. De krävde lika rätt till utbildning för flickor, rösträtt för kvinnor, och kämpade mot samhällets dubbelmoral mot ogifta mödrar och kvinnor i prostitution.

  Men det är svårt att hänga med i svängarna med det gytter av kvinnoorganisationer som fanns i Tyskland då. Fram till 1908 var det enligt lag förbjudet för kvinnor att organisera sig i politiska föreningar, så snarlika grupper startades och las ner hela tiden. Kvinnor var medlemmar i flera olika grupper samtidigt och grupper samarbetade som undergrupper till varandra. Det gör det lätt att blanda ihop föreningar. Klart är i alla fall att Augspurg och Heymann hörde till de radikalare av de borgerliga feministerna.

Kamp mot prostitution

1898 startade Anita och Lida en tysk del av Josephine Butlers Federationen i Hamburg. Tyskland hade ett system som liknade den svenska reglementeringen, där det var helt lagligt för män att köpa kvinnor i prostitution, medan kvinnorna som prostituerades utsattes för hårda regler och kontroller som begränsade deras liv. (Redan tjugo år tidigare hade Gertrude Guillaume-Schack startat en tysk del av Federationen, men hon mötte alltför stort motstånd och organisationen lades då ner redan efter några år.)

1902 tog Anita Augspurg, Lida Gustava Heymann, Minna Cauer och några fler initiativ till bildandet av en särskild organisation för kvinnors rösträtt, DVF, Deutscher Verband für Frauenstimmrecht.

  Några år senare blev det närmast sensation i den offentliga debatten efter att Anita Augspurg skrivit ett "Öppet brev" i tidningen Die Frauenbewegung 1905, där hon drev att det patriarkala äktenskapet borde avskaffas, och att människor istället skulle kunna ingå "fria äktenskap" med vem de ville, när de ville, helt utanför statens kontroll.

  Trots att både Anita Augspurg och Lida Gustava Heymann var radikala i sin politiska syn, var de inte intresserade av den tyska vänstern. De ansåg att den var mansstyrd och att det därför inte var någon idé för kvinnor att engagera sig där.

Men de passade inte in i den borgerliga kvinnorörelsen heller. De var för radikala. När de bildade DVF hade organisationen kravet rösträtt för alla. Men 1911 backade DVF på det och nöjde sig med att endast kräva rösträtt för vissa kvinnor, på samma villkor som män i de flesta delstater. Då gick både Augspurg, Heymann och senare även Cauer ur DVF och bildade det radikalare DF, Deutscher Frauenstimmrechtsbund.

  När första världkriget bröt ut engagerade sig Anita och Lida i fredsfrågan. De var med i organiserandet av kvinnornas internationella fredskongress i Haag 1915, vilket gjorde att de blev hårt fördömda i Tyskland, eftersom det var mitt under första världskriget. Som arrangörer för Haag-kongressen var de också med och startade WILPF, Women's International League for Peace and Freedom. När myndigheterna hindrade dem från att driva sin politik offentligt hemma i Tyskland höll de istället olagliga möten i form av "tébjudningar" i sin lägenhet i München.

Klicka på bilden för att se en större bild på när Anita Augspurg och Lida Gustava Heymann är på promenad i Washington.

Vid Women's International League for Peace & Freedoms kongress i Zürich
1919 samlades bland många andra från vänster: Anita Augspurg, Charlotte
Despard/England, Lida Gustava Heymann, Rosa Geroni/Italien, Alice
Hamilton/USA och Leopoldina Kulka/Österrike.

Tidiga anti-nazister

När kriget tagit slut i och med den tyska revolutionen 1918, och Weimarrepubliken införts, fick Anita Augspurg möjlighet att praktisera juridik. Rösträtt för tyska kvinnor infördes från och med 1919. Anita Augspurg arbetade då också mot kapitalism och kolonialism. Hon ville att ett matriarkat skulle införas. Både hon och Lida var även vegetarianer och engagerade för djurrätt. De började ge ut tidningen Die Frau im Staat. Dessutom gick de emot den växande anti-semitismen och nazismen, och de försökte få Hitler utvisad till Österrike (där han var född) efter hans misslyckade kuppförsök i München 1923.

  När Hitler sedan tog makten i Tyskland 1933 var Anita Augspurg och Lida Gustava Heymann på semester utomlands. Nazisterna konfiskerade deras hem och allt som fanns där, inklusive alla deras papper och historiska dokument. De vågade då inte resa tillbaka, utan bosatte sig i exil i Zürich i Schweiz. De var utfattiga, eftersom nazisterna också hade lagt beslag på deras pengar, så de klarade sig med hjälp av vänner.

  Anita Augspurg och Lida Gustava Heymann fortsatte vara aktivister under hela sina långa liv. Från sin exil i Schweiz fortsatte de att skriva mängder av artiklar mot nazismen.

Anita Augspurg håller tal på äldre dar.

  I slutet av sitt liv blev Anita Augspurg dement. 86 år gammal dog hon den 20 december 1943, bara några månader efter sin älskade Lida.