«  Charlotte Despard – kämpade mot allt sorts förtryck

Charlotte Despard är en spännande och speciell förmoder, som var engagerad som feminist, pacifist, vegetarian, socialist, för kvinnors rösträtt och för Irlands självständighet. Som många feminister var hon medveten om vad som idag kallas för intersektionalitet – hon såg hur alla olika förtryck hänger ihop.

Charlotte French föddes i byn Ripple i Kent i Storbritannien den 15 juni 1844. Hennes pappa var irländsk sjöofficer, men han dog när Charlotte var drygt tio år. Hennes mamma hamnade på mentalsjukhus och Charlotte skickades att bo med släktingar i London. Där blev hon tidigt radikal, men hon organiserade sig inte förrän senare.

  Under flera år reste Charlotte runt i Europa med sina systrar. 26 år gammal gifte hon sig 1870 med en brittisk-irländsk man, och reste då runt med honom i hans affärer i Asien och Indien. Samtidigt började hon en karriär som författare av kärleksromaner, med namn som "Kysk som is, ren som snö".

Boken kan läsas direkt på nätet, klicka på bilden eller HÄR.

  När Charlotte Despard var 46 år blev hon änka. De hade inga barn. Charlotte, som hade det gott ställt, började ägna sig åt välgörenhet i Battersea, en av Londons fattigaste delar, där hon själv bosatte sig. Hon var med och startade ett soppkök för arbetslösa, en hälsoklinik för fattiga, och en klubb för ungdomar. Där träffade hon Kate Harvey, som hon hade en nära relation till under många år. I det arbetet träffade hon också socialisterna Eleanor Marx och Margaret Bondfield och blev allt mer radikal.

  Det avspeglades även i hennes feminism. Först engagerade hon sig för rösträtt i NUWSS, National Union of Women's Suffrage Societies, sen gick hon över till det mer militanta WSPU, Women's Social and Political Union. Hon deltog i direkta aktioner och satt i fängelse flera gånger vid 63 års ålder. Men eftersom hon var socialist blev hon allt mer emot det hierarkiska* styret i WSPU, där medlemmarna aldrig tillfrågades utan bara beordrades.

  Efter att ha misslyckats med att försöka demokratisera WSPU valde Charlotte Despard att tillsammans med drygt sjuttio andra kvinnor, inklusive Kate Harvey, starta WFL, Women's Freedom League.

Women's Freedom League i Women's Coronation Procession i London
17 juni 1911. Då kungen skulle krönas marscherade hela rösträttsrörelsen
för att han skulle införa rösträtt även för kvinnor.

WFL var demokratiskt uppbyggt, och till skillnad från WSPU och NUWSS krävde de rösträtt för alla kvinnor, inte bara de rika. Charlotte Despard blev redaktör för WFL:s tidning The Vote och skrev ofta i den.

  Charlotte var starkt engagerad i alla WFL:s kampanjer, som WTRL, Women's Tax Resistance League, där hon samarbetade med bland andra Sophia Duleep Singh, och i "No Votes for Women – No Census", då rösträttskvinnor gömde sig vid tiden för folkräkningen 1911 i protest mot att de inte räknades som medborgare vid val. Hon var dessutom organiserad som vegetarian i Vegetarian Society of United Kingdom, och WFL var som organisation aktiv för vegetarianism.

  Som många brittiska rösträttskvinnor var Charlotte Despard förutom allt det även engagerad i kampen mot reglementeringssystemet, och till stöd för kvinnor i prostitution, liksom för ensamstående mödrar.

  Med tiden kom Charlotte att arbeta allt mer tillsammans med Sylvia Pankhurst, som blivit utkastad ur WSPU av sin mamma och syster. Både Charlotte och Sylvia var engagerade för arbetarkvinnors rätt, och stödde bland annat NFWW, National Federation of Women Workers.

Redan 1899 hade Charlotte Despard också gått med i Theosopichal Society, teosoferna, en rörelse som driver att alla religioner kan smälta ihop till en enhet. Det var inte ovanligt att feminister i många länder stödde teosofin i början av 1900-talet.

  Charlotte höll flera föredrag för teosofer från olika grupper och hennes mest kända teosofiska bok, Theosophy and the Woman's Movement från 1913, lästes i många länder. Bland annat höll svenska Nelly Thürings teosofiska loge en studiecirkel kring den boken 1914.

Charlotte Despard i ledningen för ett demonstrationståg för rösträtt för kvinnor
arrangerat av NFWW, National Federation of Working Women, 1911.

Pacifism

Charlotte Despard var övertygad pacifist. När första världskriget bröt ut 1914, och både NUWSS och WSPU la ner sin kamp för rösträtt till stöd till Storbritanniens krigsinsatser, fortsatte WFL att jobba både för kvinnors rösträtt och för fred, och ställde sig bakom kvinnornas internationella fredskongress i Haag 1915. Charlotte Despard hade tänkt resa dit, men hon stoppades då de brittiska myndigheterna helt enkelt vägrade utresetillstånd för alla.

  Men efter att WILPF, Women's International League för Peace and Freedom, hade bildats på fredskongressen, var Charlotte Despard med och startade den brittiska avdelningen av WILPF, WIL, Women's International League of Great Britain tillsammans med bland andra Chrystal Macmillan, Sylvia Pankhurst, Helena Swanwick och Emmeline Pethick-Lawrence.

  Dessutom var Charlotte Despard aktiv i Women's Peace Council och i Women's Peace Crusade, som var kampanjer som kvinnor från flera organisationer drev för att uppnå fred genom förhandling. 1918 reste hon runt på en föredragsturné för Women's Peace Crusade i Skottland, Wales, Midlands, Yorkshire och Lancashire. Och hon var engagerad i Women's Freedom League National Aid Corps, som hade en mängd stödinsatser för kvinnor och barn under kriget, inklusive dagis och vegetariska middagar.

  Genom fredsarbetet började Charlotte Despard även att samarbeta mycket med de tyska feministerna Anita Augspurg och Lida Gustava Heymann.

WILPF:s kongress i Zürich 1919, från vänster Anita Augspurg, Charlotte Despard,
Lida Gustava Heymann, Rosa Genoni, Alice Hamilton och Leopoldina Kulka.

Irland

Charlotte Despard var ofta i Irland, och såg sig själv som irländsk. Där hade hon varit med och startar IWFL, Irish Women's Franchise League, redan 1908. 1921, mitt under irländska frihetskriget, flyttade hon vid 76 års ålder till Dublin. Hon forsatte sitt arbete som feminist i kvinnoorganisationen Cumann Na mBan, som vegetarian i Irish Vegetarian Society och som socialist i Irish Workers' Party. Hon stödde dessutom Sinn Feins arbete för ett enat Irland.

  Samtidigt startade hon en marmeladfabrik för arbetslösa och ett Workers' College i Dublin.

  Tillsammans med Maud Gonne bildade Charlotte Despard Women's Prisoners Defence League, som gav mat, kläder och annat stöd till dem som fängslats i kampen för ett självständigt Irland. Men organisationen förbjöds av den nya regeringen 1923. Som alla feminister blev de två förlöjligade av anti-feminister, som kallade dem "Maud Gone Mad & Charlotte Desperate". De två bodde ihop i ett hus i Clonskeagh nära Dublin och polisen gjorde ständigt räder där, eftersom de trodde att det var ett "safe house" för IRA. Varje gång förstörde polisen både deras papper, böcker och möbler. 1927, vid 83 års ålder, stämplades Charlotte Despard av irländska myndigheter som "en farlig samhällsomstörtare".

Vid 87 års ålder reste Charlotte Despard 1931 till Sovjetunionen, som hon liksom många radikaler vid den tiden beundrade ganska okritiskt. När hon kom hem gick hon med i Communist Party of Ireland. När Spanska inbördeskriget bröt ut höll hon appelltal mot fascismen.

  En av de mest kända bilderna av henne föreställer henne just när hon håller ett sådant tal i juni 1933 vid Trafalgar Square i London, alltså bara några dagar innan hennes 90-årsdag. Då hade hennes hem i Dublin bränts ner av en anti-kommunistisk mobb.

  Tillsammans med anti-fascistiska feminister från hela världen var hon året efter det engagerad även i startandet av världskvinnokommittén mot fascism, CMF (Comité Mondial des Femmes contre la Guerre et le Fascisme).

  Charlotte Despard dog utfattig den 10 november 1939, vid 95 års ålder, av en fallolycka i sitt hem nära Belfast.

I Battersea i London finns Charlotte Despard Avenue uppkallad efter henne. Där finns också en pub som heter The Charlotte Despard.

* Hierarki: randordningssystem med toppstyrning.

Les Garner: Stepping Stones to Women's Liberty: Feminist Ideas in the Women's Suffrage Movement, 1900-1918.