«  Tillbaka till förra sidan.

Albertine i polisläkarens väntrum av den norske målaren Christian Krohg.

Reglementeringssystemet infördes första gången i Sverige 1847. Idén om att samhället (kommunalt) skulle organisera prostitutionen kom från södra Europa. Det var läkare som drev på, officiellt för att könssjukdomar (inte minst syfilis) hade blivit allt mer spridda bland höga herrar i Sverige.
Prostitutionen sågs som smittkälla, men prostitution sågs som lika med kvinnan. Mannens rätt att använda kvinnor för sin sexualitet var självklar, men kvinnor delades upp i fina och fallna. Eftersom prostitutionen sågs som lika med den fallna kvinnan, var det hon som antogs sprida sjukdomar, och därmed var det hon som skulle kontrolleras.
Reglementeringen var alltså en legalisering av prostitution – genom kontrollsystemet blev prostitutionen laglig. Systemet gick ut på att polisen registrerade alla kvinnor som de tyckte såg ut som "fallna". Den som var registrerad måste sedan gå på kontroll flera gånger i veckan, för att se om hon var sjuk. Om läkaren inte hittade nån könssjukdom fyllde han i att hon var "frisk" i hennes journal. Klicka på boken för att se ett exempel från Stockholmskällan.
Om en kvinna inte kom till kontrollen fick hon en varning, hände det flera gånger sattes hon i tvångsarbete. Om det visade sig att hon var sjuk fick hon komma till ett "kurhus", vilket kunde vara en särskild avdelning på ett vanligt sjukhus.
Förutom att kvinnorna kontrollerades för könssjukdomar, måste de följa mycket bestämda ordningsregler, som att hålla sig undan från gatorna efter kl. 23.00, inte klä sig hur som helst, inte stå stilla flera på samma plats med mera.
Eftersom det räckte med att polisen ansåg att nån verkade vara prostituerad, hände det förstås då och då att de tog fel, och grep nån "finare" dam. Alla kvinnor fick lära sig att det offentliga rummet tillhörde män.
Dåtidens makthavare såg prostitutionen som ett nödvändigt ont. Men det var kvinnorna som ansågs skamliga och dåliga. Männen, prostitutionsförövarna, använde ju bara de prostituerade, så de ansågs inte behöva kolla nåt.
På motsvarande sätt fungerar det även idag i de länder i världen där prostitution är legaliserad och reglerad – "prostitutionen" ses där som kvinnorna, alltså är det kvinnorna som kontrolleras.
Från 1870-talet organiserade sig feminister i Sverige för att kämpa för att reglementeringssystemet skulle avskaffas. Trots att de var aktiva och fick mycket gjort, tog det ända till 1918 innan de lyckades.
Men redan då drev de samma sak som (vi) feminister gjort i vår tid, när den svenska sexköpslagen antogs: att det är köparna – prostitutionsförövarna – som bär ansvaret för att prostitutionen finns kvar.

Lästips:

Hjördis Levin: Testiklarnas herravälde – Sexualmoralens historia.

Yvonne Svanström: Offentliga kvinnor. Prostitutionen i Sverige 1812-1918