
De flesta av dem
som startade WILPF var aktiva i rörelsens för kvinnors
politiska rösträtt i sina olika hemländer. Men det
var inte alla rösträttskämpar som valde att arbeta
för fred.

I exempelvis Storbritannien splittrades rörelsen
för kvinnors rösträtt när första världskriget
bröt ut. NUWSS stödde Englands krigsinsatser, och i WSPU
gick Emmeline och Christabel Pankhurst så långt att
de uppmanade unga män att gå ut i kriget, medan Emmeline
Pethick-Lawrence och Sylvia Pankhurst, liksom WFL, drev pacifism.

WILPF krav var enkla och raka: social och ekonomisk
rättvisa för alla, kvinnors rättigheter, minoriteters
rättigheter, samt slut på imperialism och vapenhandel.

Margaret
Bondfield, den första kvinnan i Storbritannien som blev
minister,
var medlem i WILPF och på bilden håller hon ett tal
för att folk ska
skriva på WILPF:s nedrustningsresolution.

Under
sina första 100 år har WILPF arrangerat över
30 kvinnokongresser för fred, på olika platser runt om
i världen. Den 14:e hölls i Stockholm, 1959.

WILPF:s sekretariat finns i Genève i Schweiz,
men WILPF har också ett internationellt kontor i New York
i USA, och det arbetar direkt gentemot FN. Där har WILPF så
kallad konsultativ status och får alltså uttala sig
i fredsfrågor.

WILPF i Australien samlade namn för en nedrustningsresolution.

Idag har
WILPF nationella organisationer i omkring 50 länder runt om
i världen. Det är en av världens äldsta nu verksamma
fredsorganisationer. Den svenska delen, IKFF, Internationella
Kvinnoförbundet Fred och Frihet, startade redan 1919.

Hos WILPF:s amerikanska avdelning kan du läsa en
broschyr om hur WILPF startade och vad som hänt senare
under åren fram till 2004.

Du kan också läsa mer på svenska
Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihets
egen webbplats.

|