|  De flesta av dem 
              som startade WILPF var aktiva i rörelsens för kvinnors 
              politiska rösträtt i sina olika hemländer. Men det 
              var inte alla rösträttskämpar som valde att arbeta 
              för fred.
 
  I exempelvis Storbritannien splittrades rörelsen 
              för kvinnors rösträtt när första världskriget 
              bröt ut. NUWSS stödde Englands krigsinsatser, och i WSPU 
              gick Emmeline och Christabel Pankhurst så långt att 
              de uppmanade unga män att gå ut i kriget, medan Emmeline 
              Pethick-Lawrence och Sylvia Pankhurst, liksom WFL, drev pacifism.
  
  WILPF krav var enkla och raka: social och ekonomisk 
              rättvisa för alla, kvinnors rättigheter, minoriteters 
              rättigheter, samt slut på imperialism och vapenhandel.
  Margaret 
              Bondfield, den första kvinnan i Storbritannien som blev 
              minister,
 var medlem i WILPF och på bilden håller hon ett tal 
              för att folk ska
 skriva på WILPF:s nedrustningsresolution.
 
 
 Under 
              sina första 100 år har WILPF arrangerat över 
              30 kvinnokongresser för fred, på olika platser runt om 
              i världen. Den 14:e hölls i Stockholm, 1959.
  WILPF:s sekretariat finns i Genève i Schweiz, 
              men WILPF har också ett internationellt kontor i New York 
              i USA, och det arbetar direkt gentemot FN. Där har WILPF så 
              kallad konsultativ status och får alltså uttala sig 
              i fredsfrågor.
  WILPF i Australien samlade namn för en nedrustningsresolution.
 
 
   Idag har 
              WILPF nationella organisationer i omkring 50 länder runt om 
              i världen. Det är en av världens äldsta nu verksamma 
              fredsorganisationer. Den svenska delen, IKFF, Internationella 
              Kvinnoförbundet Fred och Frihet, startade redan 1919.  
  Hos WILPF:s amerikanska avdelning kan du läsa en 
              broschyr om hur WILPF startade och vad som hänt senare 
              under åren fram till 2004. 
  
  Du kan också läsa mer på svenska 
              Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihets 
              egen webbplats. 
 
 |