« Tillbaka

National Union of Women's Suffrage Societies (NUWSS) kallades också för Suffragisterna (som inte ska blandas ihop med suffragetterna). Det var en brittisk organisation för kvinnors politiska rösträtt. Organisationen bildades 1897 genom en ihopslagning av en mängd små och stora organisationer, bland andra NSWS och Women's Franchise League. Även män var medlemmar i NUWSS.

  Ordförande för NUWSS var Millicent Garrett Fawcett, som fortsatte som ledare för organisationen i 20 år.

  NUWSS var en helt fredlig organisation, som aldrig använde sig av våldsamma metoder, varken innan eller efter att de militanta suffragetterna hade bildats. Istället organiserade de möten för att förklara varför det var viktigt med rösträtt för kvinnor. Millicent Fawcett drev att om de bara kunde visa att kvinnor var intelligenta, artiga och laglydiga, så skulle politikerna förstå att även kvinnor var ansvarstagande nog för att kunna rösta. Organisationens färger var rött, vitt och grönt.

  1903 bröt sig en grupp ur NUWSS, för att de tyckte att det hände för lite. De bildade den i Sverige idag mest kända av de engelska rösträttsorganisationerna: WSPU – Women's Social and Political Union – suffragetterna. Allteftersom suffragetterna blev mer och mer (ö)kända blev det än viktigare för NUWSS att betona att de själva minsann var laglydiga. Så det markerade de överallt, som på fanan här nedanför, och på plakatet på bilden.

NUWSS arbetade för att
kvinnor skulle få rösträtt på
samma villkor som män då, alltså att de som hade tillräckligt med pengar skulle få rösta. De ordnade offentliga möten, gav ut broschyrer, och drev lobbyarbete för att få politikerna att ta upp kvinnors rösträtt. Den 9 februari 1907 ordnade de den dittills största demonstrationen som skett för kvinnors rösträtt, i det som kom att kallas "Mud March", på grund av vädret. Tusentals kvinnor gick i leran från Hyde Park Corner till Strand i London. Den fick stor bevakning i tidningarna.

  Rösträtt var den viktigaste frågan för NUWSS, men de jobbade också med andra frågor som rörde kvinnor, bland annat till stöd för Josephine Butlers arbete mot prostitution.

  1909 startade NUWSS tidningen The Common Cause, med Helena Swanwick som första redaktör.

Pilgrimsfärder

Kampen för rösträtt engagerade många kvinnor och 1913 hade NUWSS cirka 500 lokala grupper runt om i landet och mellan 50 000 och 100 000 medlemmar. (Suffragisterna var alltså den utan tvekan största brittiska organisationen för rösträtt för kvinnor, och helt ojämförbart mycket större än de här och idag mer kända militanta suffragetterna i WSPU.)

  För att visa politikerna hur många kvinnor som ville ha rösträtt genomförde NUWSS i juli 1913 flera "pilgrimsfärder" för kvinnors rösträtt på olika orter. Många lokala tidningar skrev om marscherna och rösträttskravet spreds.

  När första världskriget bröt ut koncentrerade NUWSS sig på att stötta England i kriget. De gick inte lika långt som WSPU, som började gå ut och direkt uppmana unga män att ta värvning. Men Millicent Garret Fawcett sa att så länge kriget pågick var det att prata om fred närmast "besläktat med förräderi". Dessutom fördömde NUWSS de av sina medlemmar som hjälpte till att organisera kvinnornas internationella fredskongress i Haag 1915.

  NUWSS stöd till kriget och avståndstagande från fredskampen ledde till ännu en splittring, där pacifistiska suffragister gick ur NUWSS i en gemensam protest. Även en stor del av ledningen i NUWSS gick då ur, inklusive redaktören för tidningen.

Efter första världskriget infördes delvis rösträtt för kvinnor i Storbritannien, om de var över 30 år, hade tillräckligt med pengar och vissa andra villkor – det vill säga just den begränsade rösträtt för kvinnor som NUWSS krävt, men som kritikerna kallat för "damrösträtt". Millicent Garrett Fawcett avgick som ordförande för NUWSS, och NUWSS organiserades om till att bli: National Union of Societies for Equal Citizenship (NUSEC). Deras krav var: