«  Kämpade för ett självständigt Irland

Edith Maud Gonne föddes i Tongham i Storbritannien den 21 december 1866. Familjen flyttade till Irland när Maud var två år och hennes lillasyster Kathleen föddes där. Men mamman fick tuberkolos och dog strax efter att hon fött sin tredje dotter 1871. Barnet dog strax därefter.

  Året därpå, när Maud var sex år, skickade hon och Kathleen för att bo hos olika släktingar i London, och uppfostrades av guvernanter. Några år senare bodde systrarna med pappan i södra Frankrike i några år, och sedan i Dublin i Irland. Tack vare det kom Maud att prata både franska och engelska flytande.

  Det var i Dublin som Maud blev nationalist. Hon arbetade för att de politiska fångarna skulle släppas ur fängelserna.

  Innan Maud skulle fylla 20 år dog pappan, och med arvet efter honom blev Maud ekonomiskt oberoende. Hon bodde omväxlande i Frankrike och Irland. I Frankrike träffade hon en betydligt äldre gift högerpolitiker, som hon inledde en sexuell relation med. De fick en son, men barnet dog efter ett drygt år. Maud försökte sluta träffa mannen, men några år senare fick de dottern Iseult.

  Under 1890-talet reste Maud runt både England, Skottland, Wales och USA och försökte skapa uppmärksamhet för Irlands sak. År 1900 var hon en av de mest drivande bakom bildandet av INE, Inghinidhe na hÉireann (Irlands Döttrar), en radikal och nationalistisk kvinnoorganisation, som krävde rösträtt för kvinnor och ett fritt Irland. Maud skrev i deras tidning Bean na hÉireann (Irländskan). Dessutom jobbade hon för att det skulle införas gratis lunch i skolorna och andra kampanjer för fattiga barn.

  1903 gifte Maud Gonne sig med en irländsk major. De fick sonen Seán MacBride. Men efter bara några år försökte Maud få skilsmässa, på grund av misshandel mot både henne och barnen. Domstolen nekade henne det. När mannen väl hade fått den lagliga rätten till sonen slutade han att besöka honom. Maud bosatte sig i Paris igen för att komma långt bort från mannen.

Maud Gonne med barnen Seán och Iseult.

Poesins musa*

Långt innan dess, redan 1889, hade Maud Gonne träffat den irländska poeten William Butler Yeats, som senare fick Nobelpriset i litteratur. Han blev tokförälskad i den vackra och karismatiska Maud, och friade gång på gång genom åren. Hon sa alltid nej. Men hon blev hans livs musa, inspirationen för hans kärlekspoesi. För det blev hon en kändis, men han var aldrig en så viktig del i hennes liv, som hon var i hans.

  Kontakten med Yeats var snarast till skada för Maud Gonne. Hon var oklok nog att ha sex med honom en gång, efter många års påtryckningar, och det vändes förstås emot henne. Hon blev sedd som en lösaktig kvinna, särskilt som hon också var ensamstående mor, vilket sågs som omoraliskt.

Maud Gonne brann för Irlands självständighet. 1913, när hon bodde i Paris, startade hon den franska tidningen L'Irlande Libre.

  1914 gick Inghinidhe na hÉireann upp i Cumann na mBan (Kvinnorådet), en paramilitär kvinnoorganisation, som alltså kunde delta i strid. De drev kamp för bevarandet av det iriska språket, kulturen och för landets självständighet.

  Under några år arresterades Maud Gonne ett antal gånger för sin politiska verksamhet. Hon satt i fängelse samtidigt som Constance Markievicz, Hanna Sheehy-Skeffington och andra feminister som kämpade för Irlands självständighet.

1920, När Charlotte Despard flyttade till Irland mitt under irländska frihetskriget, bildade Maud Gonne tillsammans med Charlotte och Hanna Sheehy-Skeffington Women's Prisoners Defence League, som gav mat, kläder och annat stöd till familjerna för dem som fängslats i kampen för ett självständigt Irland. Men 1923 förbjöds organisationen av den nya regeringen.

  Som alla feminister blev Maud och Charlotte förlöjligade av anti-feminister, som kallade dem "Maud Gone Mad & Charlotte Desperate". De två bodde ihop i ett hus i Clonskeagh nära Dublin och polisen gjorde ständigt räder där, eftersom de trodde att det var ett "safe house" för IRA. Varje gång förstörde polisen både deras papper, böcker och möbler.

  1923 arresterades Maud Gonne igen, men olika källor uppger olika skäl till att hon sattes i fängelse. Tillsammans med 90 medfångar hungerstrejkade hon, och hon släpptes då efter 20 dagar. Utanför fängelset satt Charlotte Despard på en medhavd stol, där hon suttit varje dag i väntan på att Maud skulle släppas.

  Att Maud Gonne också var skådespelerska vet kanske många, men en kanske mindre känd sida hos henne är att hon tecknade. Bland annat illustrerade hon en bok om keltiska sägner.

  Maud överlevde de flesta av sina gamla vänner och kamrater. Hon skrev på slutet att hon var en "fånge i ålderdomen, som väntar på att släppas fri".

  Maud Gonne dog i huset i Clonskeagh den 27 april 1953, 86 år gammal.

* Musa= poesins gudinna, inspiration.

Maud Gonne: A Servant Of The Queen Reminiscenes, om hennes första år.