«  Sylvia Pankhurst – suffragetten till vänster

Estelle Sylvia Pankhurst föddes den 5 maj 1882 i Old Trafford i Manchester i England, som andra dotter till Emmeline Pankhurst. Politik diskuterades ständigt i hemmet, och precis som sina systrar Christabel och Adela blev Sylvia politiskt intresserad redan som barn.

  Sylvia Pankhurst ville först bli målare och hon studerade vid Manchester School of Art och Royal College of Art. Men 1907 reste hon runt i norra England och Skottland, och både skrev artiklar om, och tecknade och målade, arbetarklasskvinnor i deras hem och på deras arbetsplatser. Det hon mötte då fick henne vartefter att känna att hon i första hand måste satsa på politisk kamp.

  Men när det behövdes i kampen använde Sylvia sin konstnärliga förmåga till suffragetternas material. Läs mer HÄR!

  Sylvia Pankhurst engagerade sig på heltid med sin mamma och sina systrar i WSPU, Women's National and Political Union. Precis som många andra suffragetter satt Sylvia Pankhurst också flera gånger i fängelset Holloway för aktioner som suffragetterna gjorde. Hon tvångsmatades. 1920 fängslades hon även för flera politiska artiklar som publicerats i de tidningar som hon då gav ut.

    En illustration Sylvia
    gjorde i Holloway.

Sylvia var aktiv i ELF, East London Federation av WSPU, där det var betydligt fler arbetarkvinnor med än det var i WSPU som helhet. WSPU krävde endast rösträtt för kvinnor på samma villkor som för män, alltså att bara den som hade tillräckligt hög inkomst fick rösta, och det var Sylvia Pankhurst emot. Hon ville ha rösträtt för alla. Sylvia pekade på hur arbetarkvinnor strejkade och både krävde bättre arbetsförhållanden och rösträtt. Men Emmeline och Christabel ville inte lyssna. Liksom många andra WSPU:are var både Sylvia och systern Adele dessutom emot de allt mer våldsamma metoder som WSPU hade börjat använda sig av.

1913 blev sylvia utkastad ur WSPU. Det ledde till att hela ELF gick ur WSPU och startade ELFS, East London Federation of Suffragettes istället. Det var en organisation som dels – till skillnad från WSPU – var demokratiskt uppbyggd och dels till stor del bestod av arbetarklasskvinnor. Sylvia Pankhurst blev redaktör för deras tidning Women's Dreadnought.

  I och med första världskriget blev Sylvia och ELFS allt mer vänster. Medan Emmeline och Christabel stöttade kriget var Sylvia emot. När kvinnornas internationella fredskongress hölls i Haag 1915 hjälpte Sylvia till i arbetet med förberedelser, men som de flesta andra i Storbritannien hindrades hon från att resa utanför landet, så hon kunde inte delta. Däremot startade hon tillsammans med Chrystal MacMillan, Helena Swanwick, Charlotte Despard, Emmeline Pethick-Lawrence och andra den engelska lokalavdelningen av organisationen WILPF, Women's International League for Peace and Freedom, som bildades på Haag-kongressen.

  1917 bytte ELFS tidning namn till Worker's Dreadnought. Den rösträtt för kvinnor som beslutades om 1918 kallades av Sylvia för "finrösträtt", eftersom den inte gällde arbetarkvinnor. Först 1928 infördes rösträtt för alla kvinnor.

I början av 1920-talet träffade Sylvia Pankhurst den italienska revolutionären Silvio Corio. De flyttade ihop utan att gifta sig och 1927 fick de sonen Richard, när Sylvia redan var 45 år. Eftersom Sylvia vägrade att gifta sig tog Emmeline avstånd från henne och vägrade träffa henne – trots att Emmeline en gång i tiden själv föreslagit Richard Pankhurst att de skulle leva tillsammans utan att vara gifta.

  Under 1920-talet var Sylvia Pankhurst också med och startade Communist Party of Great Britain tillsammans med bland andra Rose Cohen och Adelaide Knight. Det var alltså samtidigt som Sylvias mamma kandiderade till parlamentet för högerpartiet. När Worker's Dreadnought las ner gav Sylvia Pankhurst under några år ut tidskriften Germinal.

Tio år senare var Sylvia Pankhurst desillusionerad av Sovjets utveckling och förfärad över Stalins utresningar och förtryck.

  Istället började Sylvia på att jobba anti-rasistiskt, mot fascismen och för mänskliga rättigheter för alla. Bland annat var hon engagerad emot Mussolinis invasion av Etiopien. Hon gick även med i CMF, Comité Mondial des Femmes contre la Guerre et le Fascisme (Women's World Committee against War and Fascism), med feminister som Gabrielle Duchêne (Frankrike), Dolores Ibárruri (Spanien) och Clara Lemlich (USA).

  I maj 1936 startade hon tillsammans med Silvio tidningen The New Times and Ethiopea News, som gavs ut fram till 1956 och som också stöttade kampen mot Franco i Spanien. Hon såg det som nödvändigt att ha ett internationellt perspektiv i kampen. I slutet av 1930-talet började hon även arbeta med att hjälpa judar som flytt Tyskland.

  I början av 1950-talet återupptog Sylvia och Christabel kontakten. Eftersom de bodde i olika länder fick de nöja sig med att brevväxla, men det gjorde de ofta.

  1954 dog hennes man och två år senare emigrerade Sylvia tillsammans med sin då vuxne son till Etiopien.

Sylvia Pankhurst dog den 27 september 1960 i Etiopien, 78 år gammal. Tre tusen människor följde hennes statsbegravning.

Sedan februari 2018 sitter en muralmålning av Sylvia Pankhurst på väggen där
East London Federation of Suffraggettes hade sin lokal Women's Hall i Bow.
Konstnären heter Jerome Davenport och fotografen kallar sig Loco Steve.

Sylvia Pankhursts bok The Suffragette – The History of the Women's Militant Suffrage movement, 1905-1910, finns att läsa på archive.org.
Hon skrev den 1911 för att sprida WSPU:s budskap.