«  Stark feministisk organisatör i Irland

Johanna Mary Sheehy föddes den 24 maj 1877 i Kanturk i Irland som näst äldst av sju syskon. När Hanna var tio år blev pappan riksdagsledamot och familjen flyttade till Dublin.

  Hanna gick i klosterskola och pluggade sedan språk – tyska och franska – och blev lärare. Familjen Sheehy hade stort umgänge och gillade att sjunga och spela spel. Men också att diskutera politik. Hela familjen var emot Storbritanniens imperialism* och ville att Irland skulle bli självständigt.

Hanna med en av sina systrar

  När Hanna var 26 år gifte hon sig med Francis Skeffington, och bägge bytte till deras nya ihopsatta efternamn.

  Redan som skolflicka hade Hanna bestämt sig för att hon ville kämpa för kvinnors rösträtt, och hon gick med i IWSLGA, Irish Women's Suffrage and Local Government Association. Men hon tyckte att det hände för lite. Tillsammans med sin kompis Margaret Cousins och bådas män startade Hanna 1908 istället IWFL, Irish Women's Franchise League. Den blev den troligen största organisationen för rösträtt för kvinnor i Irland.

  1912 startade de dessutom IWFL:s veckotidning The Irish Citizen, där Hannas och Margarets män blev de två första redaktörerna.

IWFL använde militanta och olagliga metoder i kampen för rösträtt, precis som suffragetterna i WSPU, Women's Social and Political Union, i Storbritannien. Hanna arresterades 1912 för fönsterkrossning. Då de vägrade betala böter sattes de i fängelse. När de hungerstrejkade utsattes de för tvångsmatning, precis som sina brittiska kollegor.

IWFL-medlemmar nyss utsläppta från fängelset. Hanna längst till höger.

  Hanna Sheehy-Skeffington var lärare och skolstyrelsen accepterade förstås inte en militant rösträttskvinna som lärare, så Hanna fick sparken. Hon arresterades och sattes i fängelse flera gånger under de närmaste åren.

  1911 hade Hanna tillsammans med Delia Larkin, Rosie Hackett, Constance Markievicz och andra bildat IWWU, Irish Women Worker's Union, ett fackförbund för kvinnor. Det startades delvis för att flera fackförbund vägrade ta in kvinnor som medlemmar.

  Både Hanna och Francis var pacifister och när första världskriget bröt ut var de aktiva motståndare till kriget. Hanna tänkte åka till kvinnornas internationella fredskongress i Haag 1915, men den brittiska regeringen vägrade alla utresetillstånd.

Påskupproret

I april 1916 utbröt Éirí Amach na Cásca, eller Påskupproret, som var ett väpnat uppror som skedde under en vecka vid påsktiden i Dublin. Många av dem som kämpade för Irlands självständighet deltog, inklusive över 200 kvinnor från Cumann na mBan (Kvinnorådet). Men den brittiska armén slog snabbt ner upproret och alla ledarna ställdes inför rätta, dömdes och avrättades. I samband med upprorstiden greps Francis Sheehy-Skeffington en kväll när han var på väg hem från ett möte, och tillsammans med två lika oskyldiga journalister sköts han ihjäl nästa morgon av brittiska armén. Kropparna grävdes ner direkt på platsen.

  Hanna fick inte veta att Francis mördats förrän efter flera dagar. Då gjorde armén husrannsakan hos henne, för att i efterskott försöka hitta något att som kunde ursäkta mordet, men det fanns ju ingenting. Då försökte myndigheterna istället tysta ner hela historien.

  Efter mordet reste Hanna med sin 7-åriga son Owen till USA på uppdrag av i Sinn Féin ("Vi själva"), det socialistiska och irländsk-nationalistiska partiet som finns än idag. På grund av sin politiska aktivism fick hon inget pass, så hon reste under falskt namn. Hon hade skrivit en broschyr om kriget och hur brittiska armén mördat hennes man – British Militarism As I Have Known It – men den förbjöds i Storbritannien och Irland under kriget. Därför ville hon få chansen att berätta om mordet. Hon reste runt hela USA under mer än ett år och höll över 250 föredrag mot kriget. Där lärde hon också känna amerikanska feminister som Elizabeth Gurley Flynn, Mother Jones, Crystal Eastman, Emma Goldmann och Alice Paul.

  När Hanna kom tillbaka till Irland 1918 arresterades hon igen och sattes i Holloway-fängelset. Där hungerstrejkade hon.

Inspiratör

Det som Hanna Sheehy-Skeffington blivit känd för är sin stora kapacitet att starta just de organisationer som behövts och som fått så mycket gjort. Men de som kände henne har också berättat om en väldigt varm, djupt humanistisk och humoristisk människa. Humorn hjälper en att ta sig igenom, sa hon, både i fängelset och i alla andra sammanhang. Hon inspirerade andra genom sin öppenhet för att tänka nytt, och sin önskan att utmana alla fastlåsta föreställningar.

Under irländska frihetskriget och inbördeskriget i Irland i början av 1920-talet startade Hanna Sheehy-Skeffington tillsammans med Charlotte Despard och Maud Gonne organisationen Women's Prisoners Defence League, som gav mat, kläder och annat stöd till familjerna för dem som fängslats i kampen för ett självständigt Irland. Men 1923 förbjöds organisationen av den nya irländska regeringen.

Charlotte Despard och Maud Gonne 1922.

  Hanna Sheehy-Skeffington var även aktiv i WILPF, Women's International League for Peace and Freedom. Hon var en av de irländska delegaterna både när WILPF höll sin årliga konferens i Dublin 1926 och i Prag 1929.

  Under 1930-talet var Hanna assisterande redaktör för IRA:s, Irländska repulikanska armén, tidning An Phoblacht (Republiken). 1933 var hon i Nordirland för att hålla tal, men då arresterades hon och dömdes återigen till fängelse, eftersom hennes politiska aktivism gjort att hon inte hade tillstånd att vistas i Nordirland.

Genom att Hanna reste mycket i Europa såg hon fascismens framväxt i Tyskland och Italien och 1934 skrev hon artiklar där hon varnade för hur fascisterna även skulle tvinga kvinnokampen bakåt igen.

  1937 var hon en av grundarna av Women's Social and Progressive League, en organisation som försökte ändra vad Irlands konstitution sa om kvinnor.

  Under hela sitt liv fortsatte Hanna Sheehy-Skeffington att kämpa för kvinnors och arbetares rättigheter. Hon hade ingen pension, men hon försörjde sig på deltidsjobb som lärare och som journalist tills hon blev för sjuk 1945.

  Hanna Sheehy-Skeffington dog i Dublin den 20 april 1946, en dryg månad innan hon skulle fyllt 69 år.

I Kanturk i Irland finns en staty av Hanna Sheehy-Skeffington. På ena sidan av Dublin Castle finns en blå minnestavla som berättar om när hon krossade fönster där. Hennes namn finns också med bland 54 andra rösträttskvinnor på sockeln till den staty som rests för Millicent Garrett Fawcett i Storbritannien.

* Imperialism = att en stat strävar efter att skaffa sig politisk och ekonomisk makt över andra länder.

Hanna Sheehy-Skeffington: British Militarism As I Have Known It finns att läsa hos archive.org tillsammans med en text hennes man skrev om Irland och kriget.