«  Agitator, fackföreningsorganisatör och revolutionär

Elizabeth Gurley Flynn var en häftig och stark organisatör av den amerikanska arbetarrörelsen, en rörelse som många idag har glömt att den alls funnits. Men minnet av henne kan ge hopp om att en annan tid kan bli möjlig igen.

Elizabeth Gurley Flynn föddes den 7 augusti 1890 i Concord, i New Hampshire i USA. Lizzie, som hon kallades hemma, hade två yngre systrar, Kathie och Sabina, och en bror, Tom. Föräldrarna var irländska immigranter, arbetarklass och socialister. Mamman, Annie Gurley, var dessutom feminist, medlem i Irish Feminist Club och aktivist i kampen för rösträtt för kvinnor.

  När Lizzie var tio år flyttade familjen till New York. Där tog föräldrarna med barnen på möten, och Lizzie skrev senare att det borde dagens föräldrar också göra, eftersom barnen då redan tidigt lär sig att tänka kritiskt.

  Själv var Lizzie bara 15 år när hon höll sitt första offentliga tal på Harlem Socialist Club, dit familjen brukade gå på möten. För att pappan inte skulle kunna lägga sig i vad hon skulle säga valde hon ett ämne som han inte kunde något om: "Vad socialism kan göra för kvinnor".

  Hon var inspirerad av Mary Wollstonecraft, och en av de saker hon drev var att samhället borde försörja alla barn, så att kvinnor kunde föda barn oberoende av män.

  På sommaren samma år höll hon hos sitt första appelltal stående på en trälåda på gatan, och runt henne samlades allt fler människor, för hon var en speciell talare redan från start. Då arresterades hon för att ha hållit tal utan tillstånd och för "blockerande av trafiken".

Klicka HÄR för att se en tidningsbild från då.

1905 gick Elizabeth också med i det nybildade IWW, International Workers of the World, och blev snart en "jawsmith" – anställd som resande agitator och organisatör. IWW jobbade inte bara för facklig organisering, utan krävde också sådant som rätt till preventivmedel och abort (som var förbjudet då), och de var emot prostitution. Dessutom organiserade IWW arbetare inom typiska kvinnoyrken, som hushållsarbetande, telefonister och anställda i textilindustrin. Elizabeth blev enormt populär, hon valdes in i ledningen redan som 19-åring 1909, och hon fick snabbt flera smeknamn av folk och media, som East Side's Jeanne D'Arc och Princess of the Red.

  Utanför det politiska arbetet som agitator sägs Elizabeth Gurley Flynn ha varit en ganska tystlåten och lugn person – och väldigt smart och strategisk.

  Genom IWW hade Elizabeth träffat en dubbelt så gammal IWW-organisatör som hon gifte sig med (men hon behöll sina föräldrars efternamn). Deras första son dog efter bara några dagar, men när Elizabeth var 19 år fick hon sonen Fred. Strax därefter skilde hon sig. Mamman hjälpte henne att ta hand om Fred, så att Elizabeth kunde fortsätta resa runt för IWW. Hon organiserade textilarbetare i Pennsylvania, silkesvävare i New Jersey, och gruvarbetare i Minnesota, Missoula, Montana och Spokane. Hon arresterades gång på gång, men kunde aldrig dömas för något faktiskt brott.

Det skedde många strejker inom textilindustrin i USA i början av 1900-talet. Bilden till vänster visar Elizabeth tillsammans med Eva Botto (stående) och en okänd textilarbeterska i samband med den stora silkesfabriksstrejken i Paterson 1913.

I början av 1910-talet brevväxlade Elizabeth med Joe Hill, en medlem i IWW som satt i fängelse felaktigt anklagad för mord. De blev nära vänner och hon besökte honom i fängelset. Efter det skrev Joe Hill sången The Rebel Girl om henne. Elizabeth och flera andra i IWW reste runt USA och försökte skapa protester mot domen, men de lyckades inte rädda honom, han avrättades 1915.

  Genom IWW blev Elizabeth bästa kompis med feministen Mary Heaton Vorse, som var djupt engagerad i fredskampen och reste till kvinnornas internationella fredkongress i Haag.

Elizabeth Gurley Flynn håller ett av sina många berömda tal i egenskap
av resande agitator och organisatör för IWW.

I början av 1920-talet engagerade sig Elizabeth Gurley Flynn för Sacco och Vanzetti, två italienska anarkister som dömdes att hängas för rånmord i en rättegång som inte gick rätt till. De hängdes, men förklarades senare oskyldiga.

  Samtidigt hade hon en svår tid personligt. Mannen hon levt med sedan länge och älskade djupt, Carlo Tresca, visade sig samtidigt ha haft ett förhållande med Elizabeths syster Sabina, som fick en son med honom. Sveket fick Elizabeth att bryta ihop psykiskt.

  Elizabeth flyttade till Portland, där hon bodde med den radikala lesbiska läkaren och feministen Marie Equi och hennes dotter. Equi ägnade sig åt preventivmedelsinformation och gjorde aborter när bägge delarna var förbjudet. Men efter tio år flyttade Elizabeth till New York.

1936 gick Elizabeth Gurley Flynn med i det amerikanska kommunistpartiet. Det var inte minst för att hon såg den växande fascismen i Europa som ett stort hot. Hon blev en regelbunden feministisk kolumnist för partiets tidning Daily Worker. Hon jobbade för lika lön för kvinnor och män, och för daghem för kvinnor som arbetade inom industrin.

  Under andra världskriget dog hennes son Fred av cancer, en sorg Elizabeth aldrig hämtade sig riktigt från. Bara några år innan hade även hennes älskade mamma dött. Efter mammans död bodde Elizabeth med sin syster Kathie, som också fungerade som Elizabeths sekreterare.

  Efter andra världskriget hårdnade den amerikanska statens attityd mot vänstern. Lagar som skapats för kriget användes emot ledarna inom vänstern. 1948 arresterades tolv av kommunistpartiets ledare för att ha brutit mot förbudet mot att propagera för störtande av regeringen. Elizabeth Gurley Flynn startade en kampanj för deras frisläppande, men istället blev hon själv gripen för konspiration mot regeringen. Efter nio månaders rättegång dömdes hon till tre års fängelse. Under tiden i fängelse skrev hon en bok om sina upplevelser.

Flera har beskrivit Elizabeth Gurley Flynn som den mest briljanta kvinna de mött, en politisk strateg, med en stark, eldig och "irländsk" personlighet. Hon var modig, envis och tuff, och samtidigt vänlig och medkännande.

  1961 blev hon den första kvinnan som ordförande för det amerikanska kommunistpartiet. Hon gjorde flera besök i Sovjetunionen. Vid ett av dem skickade hon ett signerat foto av sig själv hem till partiet med kommentaren: "till styrelserummet, där ingen kvinnas närvaro pryder väggarna för närvarande. Måste påminna er killar om att jag kommer tillbaka, så småningom".

  Förutom allt annat skrev Elizabeth Gurley Flynn massor av broschyrer, artiklar och andra politiska texter, inte minst om kvinnors villkor, med titlar som: Women have a Date with Destiny, Freedom begins at Home, Sexual Politics, Women's Rebellion och Women's Place in the Fight for a Better World. I sina tal lyfte hon sina förmödrar i kvinnokampen. Elizabeth brann för den fackliga kampen och kamp mot kapitalism, rasism och patriarkat.

  Hon var även ordförande i WIDF, Women's International Democratic Federation (på svenska KDV, Kvinnornas Demokratiska Världsförbund, som SKV, Svenska Kvinnors Vänsterförbund, också var med i), och vice ordförande i CAW, Congress of American Women. Och hon fortsatte att vara lika intensivt politiskt engagerad i hela sitt liv.

  Elizabeth Gurley Flynn dog den 5 september 1964 under en resa i Moskva, 74 år gammal.

Elizabeth Gurley Flynn:The Rebel Girl. An Autobiography. My first Life (1906-1926), International Publishers 1973.

Rosalyn Fraad Baxandall: Words on Fire. The Life and Writing of Elizabeth Gurley Flynn, Rutgers 1987.