«  Lanserade begreppet feminism i Sverige

Helga Frideborg Maria Wadström föddes den 11 december 1865 i Stockholm. Frida, som hon kallades, hade sex syskon, men tre av småsystrarna dog under 1870-talet. Pappan var ledande inom Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, och Frida reagerade tidigt mot hur faderns religion styrde hemmet.

  Mamman, som sägs ha visat mer respekt för döttrarna, dog när Frida var 13 år. Prinsessan Eugénie, som pappan var själasörjare för, bjöd hem barnen till sig på Gotland under somrarna. Hon blev den som uppmuntrade Frida att utvecklas konstnärligt och lärde henne om måleri.

  18 år gammal reste Frida till Neuchâtel i Schweiz ett år för att studera franska och konst. Att få nya perspektiv gjorde henne ännu mer kritisk till pappans religion. Tillbaka hemma studerade hon konst, tyska och naturvetenskap, men så blev hon förälskad och förlovade sig med läkaren Gotthilf Stéenhoff.

Frida var 22 år när hon och Gotthilf gifte sig och flyttade till Sundsvall. Där blev Gotthilf läkare bland annat för fattiga sågverksarbetare, på institutioner som fängelset och barnhem, och för kvinnor i reglementerad prostitution. Genom mannens arbete mötte Frida Stéenhoff alla de svårigheter fattigdomen för med sig, och den reglementerade prostitutionen blev något som både Frida och mannen kom att engagera sig emot.

  Samtidigt som Frida levde ett traditionellt borgerligt liv och födde två barn, en flicka och en pojke, började både hon och Gotthilf att arbeta ideellt för att stötta framför allt de fattiga kvinnorna. De drev fram startande av sådant som badhus och tvättstugor, och uppmuntrade kvinnorna att sälja hantverk för att få in pengar. Både Frida och Gotthilf blev också djupt engagerade i folkbildning. De ville skapa ett annat samhälle.

  För egen del blev de nykterister när de såg hur mycket skada spriten gjorde i folks liv. På fritiden gjorde de skidutflykter och cykelturer, och var medlemmar i skridskoklubben. Frida fortsatte också att måla, och hon reste bland annat till Frankrike och Österrike för att få lektioner i måleri.

  Och så började Frida Stéenhoff att skriva. Hon skrev i tidningar som Idun, anonymt eller under ett mansnamn: Harald Gote. Där diskuterade hon redan 1889 kvinnans politiska rösträtt. Läs mer om det HÄR.

På Fridas målning till höger syns dottern Fanny, Gotthilf samt
Fridas syster Ellen, i det Stéenhoffska hemmet i Sundsvall.

Frida Stéenhoff var oerhört radikal för sin tid. Hon kritiserade äktenskapet som institution och drev att alla kunde älska vem de ville, även av samma kön. Hon ifrågasatte tidens dubbelmoral, förespråkade barnbegränsning, synliggjorde kvinnors dubbelarbete, hävdade kvinnors rätt till ekonomiskt oberoende, drev barns rättigheter, krävde rösträtt, kritiserade nationalismen och kämpade mot prostitution. För att förstå hur radikal hon var, kan en tänka på att hon alltså drev allt det i ett samhälle där kvinnor inte hade några rättigheter, inte ens ansågs vara medborgare, och där gifta kvinnor inte kunde vara myndiga, utan var helt underställda sin man.

  När hennes pjäs Lejonets unge sattes upp i Sundsvall 1897 blev det problem. Pjäsen tog upp samhällets förakt mot kvinnor som valt att få barn utan att vara gifta, och samtidigt kom det fram att bakom namnet Harald Gote fanns doktorinnan Frida Stéenhoff. Vid ett tillfälle samlades hela 1 200 människor till ett av de protestmöten som arrangerades mot pjäsen och henne.

  Men på samma gång ledde pjäsen till att Frida Stéenhoff fick nya kontakter. Bland annat blev hon nära vän med Ellen Key, som efter att ha sett pjäsen tog kontakt med Frida. I pjäsen hade Frida Stéenhoff skrivit om "barnets århundrade" och Ellen Key bad senare om att få använda det som titel på en av sina böcker.

I juni 1903 höll Frida Stéenhoff föredraget "Feminismens moral" för arbeterskor i Sundsvall. Där introducerade hon begreppet feminism i Sverige – det begrepp som hade myntats av franska Hubertine Auclert. Frida var inspirerad av franska, brittiska och amerikanska feminister och prenumererade bland annat på Marguerite Durands feministiska tidning La Fronde.

  I sitt föredrag drev Frida att världen behövde en ny moral, som skulle låta alla utveckla sin personlighet. "Den regerande moralen dyrkar styrkan. Den är krypande och artig mot de mäktiga – hård och obarnhärtig mot de små och svaga." Mot det skulle feminismens moral lyftas.

  Föredraget var samtidigt starten för bildandet av en lokalförening av LKPR, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Frida blev lokalföreningens sekreterare, och hon höll flera föredrag som föreningen ordnade, bland annat "Den reglementerade prostitutionen ur feministisk synvinkel" och "Hvarför skola kvinnor vänta?" (om rösträtten), både i Sundsvall och andra städer. Hon blev en mycket populär talare, särskilt som hennes tal både var bitska och ofta roliga.

  Frida Stéenhoff var troligen också den första kvinnan i Sverige som offentligt talade om barnbegränsning. Det gjorde hon i föredraget "Humanitet och barnalstring" vid ett möte 1905 arrangerat av Sällskapet för yttrandefrihet, som två år senare bytte namn till Radikala klubben, och där Anna Lindhagen var mycket aktiv.

  Genom att stå fram som så radikala i sexualfrågor blev paret Stéenhoff också nära vänner med andra av dåtidens radikalare feminister, som Anna Bugge Wicksell och Gerda Hellberg, och deras män.

Frida, Gotthilf, Rolf och Fanny i hemmet i Sundsvall 1907.

1908 flyttade familjen Stéenhoff från Sundsvall, för att Gotthilf fått nytt jobb i Oskarshamn. Frida blev starkt engagerad i lokalavdelningen av LKPR även där. Hennes syster Ellen Hagen, som Frida stod mycket nära hela livet, var aktiv i centralstyrelsen för LKPR, och även Frida var en period med i centralstyrelsen.

LKPR:s rösträttskort med citat av Frida Stéenhoff.
Klicka på bilden för att se den större.

  1911 tog Frida Stéenhoff initiativ till SFMS, Svenska Föreningen för Moderskydd och Sexualreform, som arbetade för att skapa ett skyddsnät för ogifta mödrar och utomäktenskapliga barn. Det var en svensk del av en nystartad internationell rörelse utifrån tysk förebild: Internationale Vereinigung für Mutterschutz und Sexualreform, där Frida var medlem. I SFMS ingick många av dåtidens radikalare feminister, och Frida samarbetade bland annat med de feministiska läkarna Ada Nilsson och Alma Sundqvist. Hon fick också ett kontaktnät av sexualpolitiskt radikala feminister i andra länder, som hon brevväxlade med, exempelvis Katti Anker Møller i Norge.

  1912 flyttade familjen Stéenhoff till Stockholm. Där umgicks Frida med författare, feminister och fredsaktivister, bland andra Elin Wägner. Tillsammans med henne och sin nära vän Anna Lenah Elgström gav Frida också ut en bok 1917 om Rosika Schwimmers fredsarbete.

Frida Stéenhoff var i första hand feminist, men hon var också klassmedveten, utan att vara socialist – hon verkar ha växlat i olika frågor mellan socialistiska och socialliberala åsikter. (Även om hon av samtiden kunde bli kallad för "den röda doktorinnan".) Idémässigt har hon av en del ansetts stå närmast tyska Helene Stöcker, österrikiska Grete Meisel-Hess och Rosa Mayreder samt ryska Alexandra Kollontay.

  När Frisinnade kvinnors riksförbund, där hennes syster Ellen var aktiv, startade sin tidning Tidevarvet skrev Frida återkommande även i den.

  Frida Stéenhoff blev en av Sveriges främsta feministiska teoretiker. Hennes texter är peppande att läsa än idag. Och förutom allt annat var Frida Stéenhoff även mycket engagerad i den framväxande feministiska fredsrörelsens olika fredsaktioner. Hennes pjäs "Stridbar ungdom" som sattes upp 1907 ses som den första pacifistiska pjäsen i Sverige.

  När sedan nazism och fascism började växa i Europa under 1920- och 1930-talen anslöt sig både Frida och hennes man till Ture Nermans ansträngningar att bilda en anti-fascistisk samling. De hade också nära kontakt med Tisdagsklubben, där Fridas syster Ellen var aktiv. Och Frida medverkade i Nermans anti-nazistiska tidning "Trots allt!".

  Åren innan hon dog, skrev Frida Stéenhoff dessutom en bok om den brittiska förmodern i kampen mot prostitution Josephine Butler. Den kom ut 1944, ett år efter att Gotthilf dött och Frida blivit änka.

  Frida Stéenhoff dog den 22 juni 1945 i Stockholm, 79 år gammal.

I Sundsvall finns sedan 2022 en Frida Stéenhoff-staty utanför Sundsvalls Teater. Samma år bildades det också ett Frida Stéenhoff-sällskap där. 2025 beslöt Sundsvalls kommun att platsen där statyn står i fortsättningen får namnet Frida Stéenhoffs plats.

På Litteraturbanken finns flera av Frida Stéenhoffs texter, inklusive föredraget "Feminismens moral" och pjäsen "Lejonets unge" att läsa via nätet.

Flera texter finns också att läsa hos Projekt Runebergs Stéenhoff-del.

Även hos Stockholmskällan finns flera av Stéenhoffs texter.