
Ellen Key levde 1849 - 1926. Hon
växte upp i ett medelklasshem och liberala föräldrar,
som uppmuntrade henne att skriva. Bl.a. hjälpte hon sin
pappa, som var politiker, i hans riksdagsarbete. Under några
år utbildade hon sig genom "Fröknarna
Rossanders Lärokurs för fruntimmer".
Sedan arbetade hon själv som lärare i Anna
Whitlocks skola. Ellen Key var dessutom en ansedd talare,
som regelbundet föreläste vid Stockholms
Arbetareinstitut. Och hon reste på föreläsningsturnéer
till andra länder.
Hennes
tankar runt skolan och vad man egentligen ville lära
elever, ledde till att hon år 1900 gav ut boken
Barnets århundrade,
del I och II. Den utkom
i flera upplagor och gavs ut på elva språk.
Ellen Key är numera nästan mer känd i
andra länder än i Sverige, och det hon är
mest känd för är just sina idéer
om pedagogik. I "Barnets
århundrade" kritiserade hon skolan,
bl.a. för att den bara matade eleverna, och det
med obegripligt splittrad kunskap. Hon jämförde
eleven med en sten vid stranden: "Där
träffas den av det ena vågskvalpet efter det andra,
dag från dag, termin efter termin. Plask fyrtiofem
minuter kristendom; plask dito historia; plask
dito slöjd" ... "Under
dessa vågskvalp domna hjärnorna, fördummas och förstummas
själarna, lärarnas som lärljungarnas.".
|

Ungdomsporträtt av Ellen Key
|
Hon
var emot den traditionella åldersindelningen och ville
att skolan skulle utveckla personligheter istället för
att göra eleverna till vad hon kallade "encyklopedier
i västficksformat".
|
|
Ellen
Key var aldrig partiansluten socialist, men stod socialismen
nära. Hon har periodvis varit illa ansedd inom
kvinnorörelsen, eftersom hon drev att kvinnan i
första hand är moderlig, samtidigt som hon
drev kvinnors rösträtt. Hon var emot äktenskapet
som ekonomisk och social institution och menade att
"De som älskar varandra,
är makar".
Skönheten
var viktig för Ellen Key, på så sätt
han hon ville att alla skulle få ha det vackert
omkring sig i vardagen. Det gör folk mer harmoniska,
menade hon. Själv byggde hon sig hemmet Strand,
alldeles vid vattnet, invid Vättern. Och hon startade
en stiftelse som efter hennes död skulle göra
Strand till vilohem för kvinnliga arbetare.
|

Bilden överst
är en pastell målad av Hanna Pauli, fotografiet
längst ner är taget av Henry B. Goodwin. |