Hennes tankar runt skolan och vad man egentligen ville lära elever, ledde till att hon år 1900 gav ut boken Barnets århundrade, del I och II. Den utkom i flera upplagor och gavs ut på elva språk. Ellen Key är numera nästan mer känd i andra länder än i Sverige, och det hon är mest känd för är just sina idéer om pedagogik. I "Barnets århundrade" kritiserade hon skolan, bl.a. för att den bara matade eleverna, och det med obegripligt splittrad kunskap. Hon jämförde eleven med en sten vid stranden: "Där träffas den av det ena vågskvalpet efter det andra, dag från dag, termin efter termin. Plask – fyrtiofem minuter kristendom; plask – dito historia; plask – dito slöjd" ... "Under dessa vågskvalp domna hjärnorna, fördummas och förstummas själarna, lärarnas som lärljungarnas.".

Ungdomsporträtt av Ellen Key

Hon var emot den traditionella åldersindelningen och ville att skolan skulle utveckla personligheter istället för att göra eleverna till vad hon kallade "encyklopedier i västficksformat".

Ellen Key var aldrig partiansluten socialist, men stod socialismen nära. Hon har periodvis varit illa ansedd inom kvinnorörelsen, eftersom hon drev att kvinnan i första hand är moderlig, samtidigt som hon drev kvinnors rösträtt. Hon var emot äktenskapet som ekonomisk och social institution och menade att
"De som älskar varandra, är makar".
Skönheten var viktig för Ellen Key, på så sätt han hon ville att alla skulle få ha det vackert omkring sig i vardagen. Det gör folk mer harmoniska, menade hon. Själv byggde hon sig hemmet Strand, alldeles vid vattnet, invid Vättern. Och hon startade en stiftelse som efter hennes död skulle göra Strand till vilohem för kvinnliga arbetare.