«  Tillbaka

När tidningen Idun gjorde ett "Kongressnummer" i samband med IWSA:s kongress i Sverige 1911 uppmanade de flera feminister att skriva något under rubriken"Hur jag blev rösträttskvinna!".

Frida Stéenhoff citerade då sig själv, från det som hon skrivit 22 år tidigare, i Idun 1889. Där förespråkade hon kvinnans politiska rösträtt, i vad hon själv har beskrivit som en av sina första tidskriftsartiklar.

Det var rubriken när signaturen "F.S." i tidningen Idun nummer 8/1889 svarade på resonemangen från boken.

"Lyckligtvis torde den tid snart komma, då det skall anses för en orimlighet, att det ena könet föreskrifver lagar för det andra och liksom binder händerna på halfva mänskligheten. Ännu lefva vi i detta sakernas tillstånd, och många finna det alldeles i sin ordning. Slafvarna funno också sin ställning helt naturlig, till dess frihetens dag kom. Men hvarför togo de inte långt förr ett energiskt steg till sin befrielse? Det kommer att frågas så en gång äfven om kvinnan. Saken är, att länge undertryckta varelser tyckas finna sig väl. Det är tämjandets hemlighet.

  Naturen blir hälften vana och hälften resignation.

  Ännu några ord om kvinnans rätt att deltaga i politiska angelägenheter. Borde icke hvarje kvinna inse vikten och betydelsen af att ernå denna rättighet? Samhället behöfver på många områden reformeras; ingen nekar att kvinnan är nödvändig vid denna reformation. Hittills har hon blott medgifvits ett indirekt ingripande. Skall hon emellertid kunna med fria händer tjäna det allmänna samt äfven sitt eget bästa, måste hon äga tillträde och talan där, hvarest lagarne, äfven hennes, dikteras."

Frida Stéenhoff avslutar sin artikel med att avfärda författarens prat om att männen beskyddar kvinnor, och konstaterar att kvinnor nu (1889) kräver att få beskydda sig själva. Och i sin slutmening sågar hon boken fullständigt.

Hos Projekt Runeberg kan du läsa hela hennes artikel från 1889.