«  Radikal rösträttskvinna och feministisk organisatör

Gerda Lundberg föddes den 22 juni 1870 i Stockholm. Hennes mamma hade fem barn sedan tidigare, men hon var hennes pappas första och enda barn. Pappan var framgångsrik handelsman, som periodvis drack. Troligen var det ganska långtråkigt att vara medelklassbarn i 1800-talets Stockholm, för Gerda skrev i ett brev till sin faster att hon hittat en stege på vinden, och via ett fönster kunde hon komma ut på taket och promenera, vilket är så "trefligt".

  Gerda gick först i Franska skolan, där hon fick mycket bra betyg. Hon studerade vidare i Uppsala för att ta examen i språk. Hon började bara fem år efter att den första kvinnan i Sverige fått doktorera. Liksom de andra kvinnorna på universitetet möttes hon ofta av öppet motstånd från manliga studiekamrater.

  Men Gerda hade tur. Hon blev inackorderad hos Ann Margret Holmgren och hennes familj. Familjens hus var en samlingsplats för liberala radikaler – deras hus har beskrivit som "radikalismens högborg i Uppsala". Där diskuterades arbetares rättigheter, preventivmedel, rösträtt och liknande av tidens frågor. Där bodde också Gulli Petrini (då Gulli Rossander, fast Gerda kallade henne Charlotte, Lotten, Lotta eller Lottis, åtminstone i hennes bevarade brev) och Lydia Wahlström, som blev Gerdas vänner för livet.

  På Gerdas initiativ och i hennes rum den 20 mars 1892 startade de tre tjejerna tillsammans med ytterligare fyra eller fem kvinnor den första studentföreningen för kvinnor i Sverige: Kvinnliga Studentföreningen. Lydia blev ordförande. Gerda och de andra tjejerna var trötta på att bli mobbade av de manliga studenterna, och tyckte att nu när kvinnor börjat studera, varför skulle de inte få allt annat som män fick – inklusive att rösta?

Samma år träffade Gerda värmländska Mauritz Hellberg, kallad "Maggan" – redaktör på Karlstads-Tidningen, en tidning som har kallats "uppstudsigt radikal" (i Svensk biografiskt lexikon). Både Gerda och Maggan var starkt engagerade för rösträtt för alla. De var också uttalat ateister och medvetna om att när en kvinna gifte sig blev hon åter omyndig, och mannen blev hennes förmyndare. Att gifta sig var med andra ord otänkbart, istället ingick de trolovning på Gerdas 27-årsdag 1897, trots hennes familjs tvekan. Gerda väntade också med att bestämma sig innan hon pratat med Ellen Key, som var den hon vände sig till i liknande frågor.

  I början av 1903 tog Gerda Hellberg initiativ till Karlstads Förening för kvinnans politiska rösträtt – samma år som riksorganisationen LKPR, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, startas. Hon hade bjudit in Ann Margret Holmgren att tala på ett välbesökt möte och föreningen fick direkt ett 60-tal medlemmar. Karlstad blev en mycket aktiv lokalförening. Den hade också fördelen att ha Karlstad-Tidningen på sin sida. Gerda Hellberg var dessutom bra både på att skriva artiklar och hålla föredrag. Föreningen ordnade öppna möten med föredragshållare från hela landet, och dessutom ordnade de vandringsbibliotek, studiecirklar, kurser och "arbetsaftnar". Gerda Hellberg var även ordförande i Värmlands länsförbund av LKPR och ledamot av centralstyrelsen. Precis som de flesta av de andra ledande i LKPR reste hon också runt och höll föredrag om kvinnors rösträtt.

  Vid den tiden hade Gerda och Maggan fått två söner, men den yngsta dog innan han fyllt två år. Den äldsta var sjuklig och bodde tidvis på sjukhus eller sanatorium.

  Från att ha bott inne i Karlstad flyttade familjen till Villa Skogsbrynet, ett stort hus som de själva låtit bygga. Även det huset blev samlingsplats för tidens radikaler, folkbildare, författare, konstnärer och politiker. Ellen Key var ofta där, liksom Hjalmar och Anna Branting, Amelie Posse och senare Barbro Alving. Deras hus blev så känt att brev adresserade till "Skogsbrynet, Sverige" kom fram.

  1907 höll de ledande inom LKPR möte hos Gerda Hellberg i Villa Skogsbrynet.

LKPR-möte hos Gerda Hellberg utanför Karlstad 1907. Från vänster: Augusta
Tonning, Sigrid Kruse, Gerda Hellberg, Gulli Petrini, Emmy Welin, Ottilia Marin, Anna
Wretman Lindström, Frigga Carlberg, Hilma Söderberg-Böving & Vienna Mesterton.

När kvinnor blev valbara till kommunen blev Gerda Hellberg invald i Karlstads stadsfullmäktige genom De frisinnade (Liberalernas) lista. För oss som ser hur partiet Liberalerna beter sig i vår tid idag kan det vara svårt att förstå att liberalerna var radikala på den tiden, men det var de. Samtidigt med Gerda blev ytterligare två kvinnor invalda, Anna Ljungkvist och Alma Andersson, så hon behövde inte sitta ensam med de 33 männen. I stadsfullmäktige var Gerda särskilt drivande mot arbetslöshet och för "rusdrycksförbud". Hon satt kvar i Karlstads stadsfullmäktige till 1923. Under de åren hade hon dessutom flera offentliga uppdrag, som Lasarettdirektionen, styrelsen för Värmlands hemslöjd, Folkskolestyrelsen, Nykterhemsnämnden, Barnavårdsnämnden och föreningen Mjölkdroppen, som var en slags förstadie till dagens barnavårdscentraler.

Gerda Hellberg hemma vid skrivbordet i Villa Skogsbrynet.

   Gerda Hellberg gick också med i Frisinnade kvinnor. När "konstellationen" startade Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad var det Frisinnade kvinnors medlemmar som bjöds in till "urkursen" 1922. Gerda Hellberg var självklart med. Av hennes bevarade anteckningar kan en bland annat se att läkaren Ada Nilsson höll föredrag om abort och preventivmedel, som bägge var förbjudna vid den tiden.

  När rösträtt för kvinnor slutligen hade införts, och LKPR-föreningarna lades ner, var det många av kvinnorna i LKPR som började arbeta i Fredrika Bremer-förbundet. Dit hörde också Gerda Hellberg. 1923 var hon med och startade Karlstadskretsen.

  Vid mitten av 1930-talet drog sig Gerda Hellberg tillbaka från sina politiska och feministiska engagemang. Barnbarnet Monicas födelse 1936 var en oväntad lycka på gamla dar.

  I månadsskiftet juli/augusti 1937 åkte Gerda Hellberg in på lasarettet i Karlstad. Den 6 augusti dog hon där, 67 år gammal.

Ann Margret Holmgren skrev i ett efterord om Gerda Hellberg att hon var en av de första och främsta kämparna för kvinnors rösträtt i Sverige, men att hon också var ett föredöme genom sin humor, sitt allvar och sin kämpaglöd, och att få var så älskade som hon.

Christina Florin: Kvinnor får röst – Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse, Atlas bokförlag, 2006.

Jenny Moström: Gerda Hellberg – Ty hon hörde till dem, som ha sin största betydelse icke genom vad de uträttat utan genom vad de äro, Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap, Karlstads universitet, 2018.