«  Engagerad arbetarkvinna och berömd strejkledare

Clara Lemlich föddes den 28 mars 1886 i staden Gorodok i Ukraina, som då tillhörde kejsardömet Ryssland. Hon hade fem syskon. Familjen var fattig och Clara började redan som barn jobba med att sy. Hon var smart och lärde sig dessutom tidigt läsa och skriva, både jiddish och ryska. Genom att hjälpa grannar som var analfabeter med att skriva brev tjänade hon lite extra pengar och för dem köpte hon böcker.

  En granne tipsade henne om revolutionära författare, och Clara blev engagerad kommunist. Förföljelsen av judar var utbredd i Ukraina då, och familjen emigrerade därför till USA 1903, när Clara var 17 år.

  Där började Clara jobba inom Lower East Sides textilindustri i New York, precis som så många andra unga tjejer som var immigranter. Det innebar mycket långa arbetsdagar, minimala löner och hälsovådliga fabrikslokaler. Dessutom var sexuella trakasserier vanliga. Clara gick snart med i ILGWU, International Ladies' Garment Workers' Union, och hon var drivande i att starta en lokalavdelning, Local 25, på sin arbetsplats, där hon valdes in i styrelsen.

ILGWU, local 25. Trots att det var ett fackförbund främst för kvinnor var det
mest män i ledningen. Clara Lemlich är nummer tre från vänster längst bak.

  Clara var populär bland arbetskamraterna. Hon var modig, rolig och charmig och hon sa som det var, rakt på sak.

  På den tiden var det vanligt att fabriksägarna anlitade gangsters som misshandlade de strejkande. Clara var drivande i flera strejker och blev känd som en ovanligt tuff tjej när hon återvände till en pågående picket line efter att några gangsters hade misshandlat henne så grovt att de brutit flera revben på henne.

Foto av Clara Lemlich 1910, då hon var 24 år gammal,
ur Chicagotidningen "The Progressive Woman".

1909 hade textilarbeterskorna på Triangle-fabriken i New York gått i strejk med stöd av ILGWU. Den 22 november höll ILGWU ett möte där de diskuterade om fler skulle tas ut i strejk till stöd för Triangle-arbetarna. Fackledningen var emot. Då reste sig Clara Lemlich upp och sa: Jag har något att säga. Hon sa att hon inte orkade med mer prat, och höll på jiddish ett brandtal för att gå ut i storstrejk. Hon fick närmast total uppbackning av medlemmarna på mötet.

  Det blev starten för det som kom att kallas "Uprising of the 20,000" – 1909 års textilarbeterskeuppror, där i själva verket över 30 000 textilsarbeterskor deltog. Det gjorde också att Clara Lemlich blev känd som fackföreningskämpe, hon var djupt engagerad under hela det långa upproret, och arresterades 17 gånger.

Strejkande textilarbeterskor delade ut flygblad och demonstrerade.

  Textilarbeterskeupproret blev en seger och ledde till fler strejker bland arbetarkvinnor i bland annat Cleveland, Iowa och Michigan. Men för Clara Lemlich betydde upproret att hon svartlistades av fabriksägarna. Hon började istället jobba för facket, bland annat med fortsatt organisering av strejker.

  I den fruktansvärda branden i Triangle-fabriken 1911 förlorade Clara både vänner och släktingar, och då bestämde hon sig för att hon skulle ägna hela sitt liv åt kamp för arbetarkvinnors rättigheter.

Tillsammans med några av de kvinnor som hon mött i den fackliga kampen – Rose Schneiderman, Leonora O'Reilly, Pauline Newman och Molly Schepps – startade Clara Lemlich 1911 en organisation för rösträtt utifrån arbetarkvinnors behov: WELWS, Wage Earners' League for Woman Suffrage. När den las ner fortsatte hon driva kvinnors rösträtt inom NWTUL, National Women's Trade Union League. Hon såg rösträtten som helt nödvändig för att arbetarkvinnor skulle kunna förändra sin situation på arbetsmarknaden.

  1913 gifte sig Clara med tryckaren Joe Shavelson. De flyttade till Brownsville och fick tre barn tillsammans, en son och två döttrar. Där fortsatte hon arbeta i den stil som senare kom att kallas gräv där du står.

Clara trodde på all form av proteströrelse där du bor. 1917 ledde hon en köpbojkott mot prishöjningar. 1919 var hon drivande i en stor hyresstrejk, vilket ledde till att hon hela livet kämpade för rimliga hyror och allmännyttiga hyreslägenheter. Under 1920-talet gick hon också med i kommunistpartiet.

  I mitten av 1920-talet var Clara Lemlich Shavelson med och grundade, och blev ordförande för UCWW, United Council of Working-Class Women (den hette först United Council of Working-Class Housewives). Organisationen blev snart landsomfattande, och bara i New York fanns närmare femtio lokalgrupper. 1935 bytte de namn till Progressive Women's Councils.

United Councils of Working-Class Housewives arrangerade även soppkök,
för att barnen till strejkande arbetare inte skulle riskera att svälta.

  UCWW drev lokala bojkotter, gick picket lines och startade andra aktioner för bland annat bättre mat. Med tiden tvingade de regeringen att sänka matpriser och hyror, och att satsa på offentligt finansierade bostäder. Det var en tidig konsument- och hyresgäströrelse som samtidigt synliggjorde skillnaden i makt mellan fruar och män. Några källor beskriver denna kamp som ett förstadie till 1970-talsfeminismens paroll "Det personliga är politiskt".

Clara engagerade sig också mot den växande fascismen under 1930-talet. Efter att Hitler tagit makten i Tyskland var hon i Paris på den första internationella kongressen för CMF, Comité Mondial des Femmes contre la Guerre et le Fascisme (Women's World Committee against War and Fascism) 1934. Där träffade hon andra feminister för fred som också var vänster, som som franska Gabrielle Duchêne, spanska Dolores Ibárruri och brittiska Charlotte Despard och Sylvia Pankhurst. Clara var också aktiv i ALAWF, American League against War and Fascism.

Clara Lemlich Shavelson med maken Joe 1947.

När barnen vuxit upp återgick Clara till textilindustrin. Under 1940-talet arbetade hon med att undersöka fackliga villkor i Europa. Hon engagerade sig i kampen mot kärnvapen och samlade massor av namn för The Stockholm Appeal för ett totalförbud mot kärnvapen, som World Peace Council lanserade 1950.

  1951 tvingades Clara vittna inför House Committee on Un-American Activities. Hennes man dog samma år, men Clara och hennes son bevakas sedan av FBI under de följande tjugo åren. 1960 gifte Clara om sig med en man hon kände sedan länge från fackföreningsrörelsen, och hon bodde med honom tills han dog sju år senare.

Clara Lemlich på Jewish Home for the Aging
i Los Angeles.

  Då flyttade Clara Lemlich, 81 år gammal, till det judiska hemmet för äldre i Los Angeles. Hon ville komma närmare sina barn och barnbarn. De gamla takterna satt i, så där hjälpte hon arbetarna på hemmet att starta en fackförening. Hon fick också hemmet att delta i en flera år lång bojkott av druvor och sallad till stöd för UFW, United Farm Workers.

  Clara Lemlich dog i Los Angeles den 12 juli 1982, 96 år gammal.

CLARA LEMLICHs liv har inspirerat till både böcker och filmer. Varje år delas ett pris i hennes namn ut till en kvinna som arbetar aktivistiskt för sociala frågor. Arkiv med dokument från hennes arbete
finns på både New York University och Cornell University.

Hos Cornell University finns ett nummer av tidningen Good Housekeeping från mars 1912, där Clara Lemlich berättar från The Inside of a Shirtwaist Factory.

På nätet finns också en projektsida om Clara Lemlich som berättar om hennes liv och kamp.