«  Rösträttskvinna med stark känsla för demokrati

Lydia Katarina Wahlström föddes den 28 juni 1869 i Lundby utanför Västerås. Hon var sladdbarnet i en prästfamilj, elva år yngre än den yngsta av de tre tidigare döttrarna i familjen: Ida, Edit och Clara.

  Föräldrarna hade velat få en son, och Lydia försökte vara mer som en pojke. Hon ville bli präst som pappan, och led när hon förstod att kvinnor inte kunde blir präster.

  Systern Clara blev Lydias lärare under uppväxten. Men när Lydia var 14 år börjar hon på internatskola och fick för första gången jämnåriga skolkamrater. Hon fortsatte sedan med studentexamen, som hon läste på Sveriges äldsta flickskola, Wallinska skolan, i Stockholm. Där träffade hon Gerda Lundberg och Gulli Petrini.

  De läste allihop vidare vid Uppsala universitet, men olika ämnen. En tid kom de alla tre att bo hos feministen Ann Margret Holmgren. Där bildade de 1892 Sveriges första studentförening för kvinnor, UKSF, Uppsala Kvinnliga Studentförening. Lydia blev föreningens första ordförande. Gerda och Gulli var radikala och med i föreningen Verdandi, och det sägs att Lydia också gick med där ett tag, med hon var i grunden konservativ. Dessutom var hon djupt kristen, så Lydia stördes av sådant som att de andra kunde skämta om kristendomen.

Det var många studentskor som förälskade sig i Lydia redan under studenttiden, men då var Lydia tillsammans med Klara Johansson, som senare blev en känd litteraturkritiker. Sedan träffade hon Elisabeth av Jochnick och efter att Lydia doktorerat i historia 1898 flyttade de till England och provade att starta en flickskola.

Lydia Wahlström och Elisabeth af Jochnick (nummer 4 respektive 6 från höger
i andra raden) tillsammans med elever och personal på skolan de startade
i England 1899. Foto: W.M. Plumbe/Kungliga Biblioteket.

  Men deras skola gick inte ihop ekonomiskt, så Lydia flyttade hem till Sverige igen efter ett år. Hon började jobba som studierektor på Åhlinska skolan i Stockholm, och där blev hon kvar tills hon pensionerades.

Precis som sina kompisar från Uppsala, som vid den här tiden var utspridda på flera håll i landet, blev Lydia aktiv i att starta en lokal förening för kvinnors rösträtt. 1903 gick de lokala föreningarna ihop i en riksorganisation, LKPR, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.

  Lydia brann för rösträtten. Hon reste runt och föreläste om kvinnors rösträtt, och hon skrev artiklar och broschyrer för LKPR. Hon deltog också på de internationella konferenser som paraplyorganisationen IWSA, International Woman Suffrage Alliance, arrangerade i olika länder, och träffade bland annat brittiska rösträttsledare som Millicent Garrett Fawcett och Charlotte Despard.

  Men de flesta i LKPR var så kallat "frisinnade", alltså dåtida liberaler, medan Lydia var högerkvinna – och högern var ju emot kvinnors rösträtt. Det måste ha gjort det svårt för Lydia. Ändå blev hon ordförande för hela landsföreningen 1909. Men hon kritiserades för att driva högerpropaganda i föreningens namn, och pressades att avgå 1911, samma år som LKPR arrangerade IWSA:s Stockholmskonferens. LKPR började då också driva att alla kvinnor endast borde rösta på partier som förespråkade rösträtt, det vill säga inte på högern. Trots motsättningarna fortsatte Lydia att engagera sig i rösträttsrörelsen.

Rösträttsmöte på vad som verkar vara ett bibliotek. Anna Whitlock sitter i
mitten, och till höger om henne Ester Bromée, Lydia Wahlström och Kerstin
Hesselgren. Till vänster om Anna Whitlock sitter Signe Bergman, och Elin
Wägner står snett bakom dem.

LKPR var bara en av alla organisationer som Lydia Wahlström engagerade sig i. En annan var FBF, Fredrika Bremer-förbundet. 1904 var hon dessutom en av dem som startade ABKF, Akademiskt bildade kvinnors förening, där Karolina Widerström blev ordförande 1910 (föreningen tog långt senare namnet KAF, Kvinnliga akademikers förening). Lydia var även aktiv i flera kristna föreningar och hon fortsatte under hela sitt liv att driva att kvinnor borde ha rätt att bli präster.

  Under den här tiden levde Lydia med sin stora kärlek Anna Gustafsson, som hon planerade framtiden med. Men Anna gifte sig med en man. Istället spenderade Lydia långa tider hos paret, hon firade oftast jul hos dem, och deras dotter har beskrivit det som att hon hade tre föräldrar.

Anna och Lydia, cirka 1905.

Eftersom Lydia Wahlström stod klart till höger politiskt var hon i de flesta frågor betydligt mer konservativ än andra rösträttskvinnor. Hon kallade sig inte heller feminist, det begrepp som den franska Hubertine Auclert hade myntat. Lydia ansåg tvärtom att svenska rösträttskvinnor stod för något annat:

  Men till skillnad från många andra i dåtidens högerkretsar, och från ännu fler i nutidens, var Lydia Wahlström djupt demokratisk. Det gjorde att hon, när hon gått i pension 1934, engagerade sig allt mer mot den växande fascismen och nazismen.
Läs mer om det HÄR.

Genom åren skrev Lydia Wahlström en mängd böcker, bland annat om Heliga Birgitta och om Fredrika Bremer, samt flera historiska översikter över den svenska kvinnorörelsen, den senaste och mest omfattande 1933. Hon skrev också många artiklar i tidningar och tidskrifter, den första sägs hon ha skrivit i tidningen Dagny 1893. Senare skrev hon även sin självbiografi, med titeln Trotsig och försagd: mitt livs minnen.

  Vart hon reste sägs hon ha haft två saker med sig. Dels skrivmaskinen, för hon kunde ju behöva skriva en artikel, och dels sin cykel, eftersom hon älskade att cykla.

  Hon fortsatte arbeta hela livet, men efter pensionen blev det mer av ideellt arbete. Hon var verksam som historiker, skribent och debattör.

  När Lydia Wahlström doktorerade 1898 kunde kvinnor inte göra karriär inom akademin, den vägen var inte öppen för kvinnor. Men 1939 fick hon professors namn för sitt livslånga arbete. Hon fick också flera medaljer: Litteris et Artibus, Illis quorum och S:t Eriks-medaljen.

  Lydia Wahlström dog den 2 juni 1954, några veckor innan hon skulle fyllt 85 år.

I Uppsala finns idag Lydia Wahlströms gata. I Västerås stift finns sedan 2012 Lydiapriset, som är döpt både efter Lydia Wahlström och en annan Lydia.

Läs direkt på nätet boken Lydia Wahlström – Till hundraårsminnet av hennes doktorsdisputation 1898.