«  Tillbaka

Den 6:e internationella rösträttskonferensen som IWSA organiserade hölls i Stockholm 12-17 juni 1911. I praktiken var det förstås LKPR, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, som arrangerade konferensen, eller kongressen, som den också kallades. LKPR:s skickligaste organisatör, Signe Bergman, fick i uppdrag att ansvara för det hela. Till sin hjälp hade hon en hel kongresskommitté av svenska rösträttskvinnor.

  Deltagarna kom från 22 länder och representerade fyra världsdelar. Kongressen höll till i Grand Hotels festvåning som var dekorerad i gult och vitt och med stora blomsteranordningar.

  Carrie Chapman Catt, ordförande i IWSA, reste till Stockholm från USA, med nedslag i Köpenhamn och Oslo på vägen hit och i bland annat London på vägen tillbaka. All tid togs till vara! Det var också Carrie Chapman Catt som höll invigningstalet på Grand Hotel på måndagsmorgonen.

Den formella öppningen av rösträttskongressen hölls på eftermiddagen på Musikaliska Akademien. Där fick deltagarna lyssna till en rösträttsmarsch som Elfrida Andrée hade komponerat speciellt till kongressen, och den sjöngs av Elsa Stenhammars damkör. Samtidigt togs de svenska kvinnornas gåva in i salen – det då nyskapade internationella standaret. När sången tystat överlämnades standaret till Carrie Chapman Catt av Anna Kleman. Det hade just sytts klart av Handarbetets Vänner, och var bekostat av Lotten von Kraemer.

  I tidningen Dagny beskrevs standaret så här:

På dagarna pågick kongressen på Grand Hotel och på kvällarna och ibland även eftermiddagarna ordnades en mängd fester och möten på olika håll. Bland annat hölls en "medborgarmiddag" på Hasselbacken och tillställningar på Skansen och på Operan. På Operan var Selma Lagerlöfs tal det mest uppskattade. Just då var hon särskilt aktuell, som den första kvinnan i världen som fått Nobelpriset i litteratur bara två år tidigare.

Bilden till vänster: Selma Lagerlöf i ett paussamtal.

  Bland alla kända talare i övrigt fanns bland annat också Anita Augspurg från Tyskland och Rosika Schwimmer från Ungern. Dessutom höll den amerikanska prästen Anna Howard Shaw av någon outgrundlig anledning en predikan i Gustav Vasa kyrka – svenska kyrkan accepterade ju inte kvinnor som präster då, men hon blev på så sätt den första kvinna att som präst predika i en svensk kyrka. Allt bevakades stort i medierna.

  En solig eftermiddag arrangerades en vagnpromenad, där ett 80-tal ekipage prydda med rösträttsflaggor gick runt i staden, ut på Djurgården och tillbaka igen till Grand Hotel.

  Avslutningsmiddagen hölls i Saltsjöbaden. Ellen Kleman beskrev den i tidningen Dagny: "Det härligaste väder gynnade den vackra festen, som efter middagen fortsattes ute med tal och ovationer." ... "Hemfärden i den ljusa sommarnatten, med tre förhyrda ångare, var stämningsfullt vacker."

  Efter att kongressen hade avslutats kunde deltagarna fortsätta upplevelserna genom utfärder till Gripsholm, Uppsala, Visby och till och med en färd till Lappland.

Det låter kanske mest som meningslösa uppvisningar, men det var betydligt mer, och viktigare, än så. Att kvinnor, som då inte räknades som medborgare i samhället, som oftast inte ens var myndiga – för att de var gifta eller för unga – kunde ge sig till att ordna stora internationella konferenser, det var både nytt och stort. Det var ett sätt att bevisa att kvinnor var kapabla att även vara medborgare och ha rösträtt.

  Carrie Chapman Catt sa efteråt att Stockholmskongressen var den bästa internationella konferens IWSA haft.

Manipulerad bild från tidningen Iduns specialnummer om rösträttskongressen.
Ursprungsillustration av Lydia Skottsberg.

Tidningen Dagnys rapport om kongressen finns i nummer 23, 25 och 26 år 1911.

Tidningen Idun gjorde ett specialnummer om rösträttskongressen.

Selma Lagerslöfs uppskattade kongresstal "Hem och stat" finns också att läsa på nätet.

Dessutom finns hela programmet för rösträttskongressen hos Stockholmskällan.

De flesta av fotografierna från rösträttskongressen har tagits av A. Blomberg.