«  Tidig brittisk rösträttskämpe och utgivare av rösträttstidning

Lydia Ernestine Becker föddes den 24 februari 1827 i Manchester i England. Hon var äldsta dotter i familjen, och fick fjorton yngre syskon. Liksom systrarna fick Lydia sin utbildning i hemmet.

  17 år gammal skickades Lydia till Tyskland och en klinik där pappans kusin var läkare. Hon ansågs klen och tanken var att hennes hälsa skulle förbättras där. Det ledde till att hon lärde sig prata tyska flytande, så att hon sen kunde arbeta som lärare.

  Lydia Becker blev tidigt intresserad av vetenskap, och studerade på egen hand botanik och astronomi. Men när mamman dog 1955 var den då 28-åriga Lydia tvungen att ta hand om flera av sina syskon som fortfarande inte var vuxna. Ändå fortsatte hon sitt arbete med botanik.

  1862 vann Lydia Becker guldmedalj hos Royal Horticultural Society för sin samling torkade växter där hon hade utvecklat en process för torkningen som gjorde att växterna behöll sina ursprungliga färger. 1864 gav hon ut den lilla boken Botany for Novices. Hon brevväxlade också med, och hjälpte, Charles Darwin. Dessutom skrev hon 1869 ett föredrag för British Association for the Advancement of Science om svampinfektioners påverkan på växtarter. 1865 startade Lydia Becker också Manchester Ladies' Literary Society, som trots namnet egentligen var en vetenskapligt inriktad organisation.

      Lydia Becker målad av medkämpen i rösträttskampen
     konstnären Susan Isabel Dacre.

Det var när Lydia Becker var på ett möte 1866 och hörde Barbara Bodichon prata om kvinnors rösträtt som hon insåg vad hon skulle ägna resten av sitt liv åt. Tillsammans med Barbara Bodichon, Elizabeth Wolstenholme och några till bildade Lydia Becker Manchester Women’s Suffrage Committee, som sedan blev en del av NSWS, National Society för Women's Suffrage.

  1868 upptäckte Lydia Becker att en affärsägare vid namn Lily Maxwell av misstag hade råkat bli registrerad för att rösta. Lily var suffragist, som dåtidens förespråkare för kvinnors rösträtt kallades, och Lydia övertalade henne att ta chansen att gå och rösta. Lily hänvisade till att det inte stod "male" utan "man" i dokument om registreringen, och ordet "man" står för mänskligheten och inkluderar därmed kvinnor. Lilys röst togs motvilligt emot av valarbetaren.

  Det ledde till att massor av kvinnor som betalade skatt försökte registrera sig för att rösta i 1868 års val. På vissa orter accepterades de, på andra nekades de. I Manchester försökte över 5 000 kvinnor registrera sig för att rösta, men de nekades. Kvinnorna överklagade då till Högsta domstolen, där Richard Pankhurst förde deras talan, men där förlorade de.

  1868 blev Lydia Becker sekreterare i Married Women's Property Committee. Hon gick också med i Josephine Butlers kampanj mot reglementeringssystemet, i den organisation som senare blev Federationen. Samtidigt reste hon runt i norra England och höll föredrag om kvinnors rösträtt.

  I mars 1870 startade Lydia Becker och hennes vän Jessie Boucherett tidningen Women's Suffrage Journal, som Lydia var redaktör för fram till sin död. Den blev inofficiellt NSWS:s tidning.

  Under andra hälften av 1800-talet var Lydia Becker en av de mest drivande feministerna i den brittiska rösträttsrörelsen. Det gjorde också att hon blev hårt utsatt och förlöjligad i tidningarna, inte minst gjordes många nidteckningar av henne där hon ofta framställdes som "manhaftig".

De som jobbade tillsammans med henne har beskrivit Lydia Becker som en stark organisatör och strateg, som la upp taktiken för rösträttsrörelsen. Helen Blackburn beskrev henne som "den smartaste, lugnaste och mest genomtänkta talare rörelsen någonsin haft". Det krävdes ju också en hel del mod av de kvinnor som steg upp och höll tal i en tid då kvinnor som talade offentligt ansåg göra något oförlåtligt.

  Lydia Becker argumenterade för kvinnors rösträtt på andra grunder än de flesta på den tiden. De flesta förespråkade att kvinnor just på grund av att de var så helt annorlunda än män behövdes i politiken. Lydia Becker drev däremot könens likheter och sa att det inte fanns några skillnader mellan kvinnors och mäns intellekt. Hon förespråkade också samundervisning, alltså att flickor och pojkar skulle utbildas tillsammans.

  Det sista året av sitt liv var hon alltmer sjuk. Hon reste till kurorten Aix-les-Bains i Frankrike i hopp om att må bättre. Men på väg hem därifrån, den 18 juli 1890, dog Lydia Becker av difteri, 63 år gammal.

Lydia Becker: Botany for Novices från 1864 finns att läsa på Archive org.

Marion Holmes: Lydia Becker. A Camero Life-Sketch, utgiven av Women's Freedom League 1912.