«  Världens mesta ledare för rösträtt för kvinnor

Carrie Clinton Lane föddes den 9 januari 1859 i Ripon, i staten Wisconsin i USA, som det andra av tre barn till Maria Clinton och Lucius Lane. När Carrie var sju år flyttade familjen till bondgården Spring Brook Farm söder om Charles City i Iowa.

  Föräldrarna diskuterade ofta politik hemma och Carrie har berättat att hennes liv formades när hon en gång frågade sin mamma varför inte hon röstade i valet de pratade om. Bägge föräldrarna skrattade åt tanken att kvinnor skulle kunna ha rösträtt, men Carrie kunde inte fatta hur det kunde vara så orättvist mot kvinnor. Det bestämde hon sig för att ändra på.

  Carrie studerade vidare på det som senare blev universitetet i Iowa, trots att pappan inte betalade för hennes studier. Istället jobbade hon extra dels som diskerska, dels i skolbiblioteket och dels som lärare på en småskola. Hon gick med i en förening för studenter som ville diskutera litteratur, men upptäckte att kvinnor inte fick yttra sig där. Då yttrade hon sig ändå, och det ledde till att reglerna ändrades. Hon organiserade också debatter, bland annat om rösträtt för kvinnor, och höll tal.

Rösträttskamp

Efter examen gjorde hon kort karriär inom skolvärlden. 1885 gifte hon sig med tidningsredaktören Leo Chapman och flyttade till Kalifornien. Men han dog efter bara ett års äktenskap. Några år följde då hon flyttade runt till olika städer och försörjde sig på ströjobb på tidningar och genom föreläsningar. Men hon blev alltmer engagerad i kampen för rösträtt och började jobba deltid för IWSS, Iowa Woman Suffrage Association, som hade startats av bland andra Amelia Jenks Bloomer.

  1890 gifte hon sig med George Catt, en rik ingenjör som var en stark supporter för kvinnors rösträtt. Han bekostade Carries resande runt om i USA på turnéer där hon höll föredrag, och hon blev en skicklig organisatör för det nybildade NAWSA, National American Woman Suffrage Association.

  Carrie Chapman Catt stod för en konservativ linje i NAWSA. Hon gillade inte Elizabeth Cady Stanton, som var en av grundarna av rösträttsrörelsen i USA. Cady Stanton var betydligt mer radikal än Carrie, och Carrie försökte få NAWSA-ledaren Susan B. Anthony att ta anstånd från sin gamla vän. När Stanton 1895 gav ut boken The Woman's Bible, som var en kritik av Bibelns kvinnosyn, drev Carrie Chapman Catt tillsammans med bland andra prästen Anna Howard Shaw igenom att NAWSA genom en resolution skulle uttala sitt avstånd till boken, och i praktiken till Cady Stanton.

1895 träffade Carrie Chapman Catt sitt livs kärlek, Mary Garrett Hay, kallad Mollie, en rösträttskvinna från New York. De gjorde flera rösträttsturnéer ihop. De bodde också periodvis tillsammans de närmaste tio åren, men flyttade inte ihop på riktigt förrän efter att George Catt dött 1905.

IWSA:s styrelse 1913. Stående från vänster: Katherine Dexter MacCormick,
Adela Stanton Coit, Anna Lindemann, Annie Furuhjelm, Signe Bergman,
Chrystal MacMillan och Rosika Schwimmer. Sittande: Millicent Garrett Fawcett,
Carrie Chapman Catt och Marguerite de Witt-Schlumberger.

Internationell ledare

1900 blev Carrie Chapman Catt ordförande i NAWSA efter Susan B. Anthony. 1902 var hon en av dem som tog initiativ till det som två år senare, på kongressen i Berlin i Tyskland, formades till IWSA, International Woman Suffrage Alliance. Carrie Chapman Catt valdes till ordförande även för IWSA. Hon reste då runt till massor av länder runt hela världen för att hjälpa till med uppbygget av rösträttsrörelser för kvinnor, bland annat i Afrika och Asien tillsammans med holländska Aletta Jacobs. Ibland var Mollie med på resor, som till rösträttskonferensen i Stockholm 1911, men oftast stannade hon kvar i deras lägenhet i New York eller landstället Juniper Ledge.

  Under de här åren gjorde Carrie Chapman Catt ett ofantligt stort arbete för att organisera upp och samordna kampen för kvinnors rösträtt i alla delar av världen.

  Genom att köpa upp och slå samman flera mindre rösträttstidningar såg hon också till att bygga upp NAWSA:s tidning The Woman Citizen 1917.

Kvinnors medborgarskap

När rösträtt för kvinnor var genomfört i USA 1920 ville de amerikanska rösträttskvinnorna, precis som de svenska, rikta in kampen på hur kvinnor skulle kunna använda sitt nyvunna medborgarskap på bästa sätt. Carrie Chapman Catt tog då initiativ till organisationen LWV, League för Women Voters, som är aktiv än idag. 1923 avgick hon som ordförande för IWSA.

  Under 1920- och 1930-talet var Carrie Chapman Catt allt mer engagerad i fredsarbete. Trots att hon utan tvekan var tydligt konservativ, var hon bevakad av FBI under hela 1920-talet. De tolkade all slags kritik mot USA:s politik som fredsorganisationer drev som "opatriotisk".

  1928 dog Mollie. Då flyttade den yngre rösträttskvinnan Alda Wilson in och blev sekreterare och reskamrat med Carrie Chapman Catt för resten av Carries liv.

  När Hitler kom till makten i Tyskland på 1930-talet organiserade Carrie Chapman Catt Protest Committee of Non-Jewish Women Against the Persecution of Jews in Germany (Protestkommittén av icke-judiska kvinnor mot förföljelsen av judar i Tyskland). De pressade också på för att få den amerikanska regeringen att underlätta för judar att få komma till USA.

1940 arrangerade Carrie mediaeventet Women's Centennial Congress, som var en hyllning till kvinnorörelsen för att fira allt som hänt av framsteg för kvinnor under 100 år.

  Carrie Chapman Catt dog av en hjärtattack den 9 mars 1947 i sitt hem i New York, 88 år gammal. Hon begravdes i samma grav som Mollie.

Carrie Chapman Catt:s arbete, både med rösträtt och fredsfrågor, har uppmärksammats på många olika sätt i USA. Hon finns på frimärken, hon har fått National Achievement Award av Eleanore Roosevelt, och American Hebrew Medal för arbetet mot Hitlers judeförföljerlser. Det finns Carrie Chapman Catt Center for Women and Politics och det har gjorts film och teater om henne.

Här kan du höra Carrie Chapman Catt tala, cirka en halv minut in i filmen.