«  Vera von Kræmer – tidig journalist och författare.

Vera von Kræmer föddes den 22 februari 1878. När hon var 4 år tog hennes mamma, författaren Anna Jäderin, Vera och hennes lillebror Henry med sig och flyttade till Stockholm. Året därpå skildes föräldrarna och ytterligare ett år senare dog pappan.
I Stockholm gifte Anna om sig med Hjalmar Branting (som sen blev statsminister), och Vera & Henry fick halvsyskonen Georg och Sonja. Det sägs att Vera trivdes väldigt bra i det nya hemmet, och genom Hjalmar Branting började hon – medan hon fortfarande gick i skolan – översätta texter till tidningen Social-Demokraten. Efter skoltiden jobbade Vera von Kræmer med uppdrag, bland annat skrev hon återkommande kåserier för Svenska Dagbladet. Där slutade hon snart igen och det sägs att det berodde på att hon vägrat att starta en modebilaga för barn på tidningen.
Istället återvände hon till Social-Demokraten 1905, där hon då var den enda anställda kvinnan. På den tiden skrev många under signatur eller pseudonym, och Vera hade flera; Maudlin, Cecilia Wendel, Jane Eyre och Cecilia med nålen.

Vera von Kræmer gifte sig tidigt, men skilde sig igen efter några år. När hon var 26 år inledde hon ett förhållande med tidningsredaktören Hugo Lindblad. De gifte sig först nitton år senare, men adopterade dottern Greta, född 1916.

Rösträtten

Som många andra kvinnor som jobbade som journalister i slutet av 1800- och början av 1900-talen var Vera von Kræmer engagerad för kvinnors rösträtt. Ett år var hon redaktör för tidningen Rösträtt för Kvinnor, vilket var Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtts tidning. Hon var också kompis med flera av de kvinnor som började som journalister efter henne, och hon var med i nätverket Ligan.
I tidningen Iduns serie 1907 med frågor till kvinnor om varför de ville ha rösträtt svarade Vera bland annat: "Skälet hvarför jag för min del vill ha rösträtt bäres icke af några upphöjda motiv, det är jag skyldig att erkänna. Ur tidsandan, uppfostran, själfförsörjningsplikten och debetsedlarna har det vuxit fram en häpen undran, hvarför vi kvinnor skola stå utanför." ... "Jag vill ha min rösträtt för att jag är en normal, fullvuxen människa, det är allt. Och jag ser intet skäl, hvarför jag ej skulle få den."

Kvinnotidning

Vera von Kræmer var redaktör för Rösträtt för kvinnor vid den tid då Sveriges kvinnor slutligen vann kampen och rösträtt för kvinnor infördes. Då väcktes förstås diskussionen om de skulle fortsätta ha en tidning för kvinnor, och om de eventuellt skulle bilda ett kvinnoparti.
En del forskare har påstått att Vera von Kræmer var emot särskilda kvinnotidningar, och att det var därför hon slutade på tidningen, men det är inte riktigt sant.
Snare var det så, att hon trodde att de "vanliga" tidningarna efter att kvinnor i och med rösträtten hade erkänts som medborgare skulle börja skriva om sånt som rörde kvinnor. Men hon insåg samtidigt att det kanske var för optimistiskt. Läs själv vad hon skrev om det HÄR.
Vera von Kræmer fortsatte skriva hela sitt liv, och hon jobbade brett med skrivandet. Hon skrev flickböcker, böcker om handarbete, självbiografi, reseskildringar (hon reste bland annat till Frankrike, Tyskland, Tjeckoslovakien och Japan) och artiklar om det mesta. Dessutom översatte hon. Och i presshistorien har hon fått en plats för att hon var bland de första som började recensera film.
Vera von Kræmer dog 1940.

Vill du läsa mer?

Du kan läsa gamla tidningar själv direkt på nätet hos kvinnohistoriska samlingarna vid Göteborgs universitet. Där finns flera gamla kvinnotidningar i digitaliserad form.