Bakgrundspapper uppe
Osynlig ruta

«  Till förra sidan.
Osynlig ruta

Illustration från Elin Wägners bok "Pennskaftet", kvinna med hatt och anteckningsblock
Rubrik: Pennskaften & Ligan

Pennskaft – det kallades de kvinnor som arbetade som journalister i början av 1900-talet. En del säger att det var ett feminint alternativ till slanguttrycket murvel. Många säger att det var menat som ett skällsord. Men klart är att kvinnorna stolt kallade sig själva för "pennskaft".
Osynlig rutaSkillnaderna mellan kvinnor och män inom journalistyrket var tydliga på den tiden. (Idag är särbehandlingen oftast mer svårgenomskådad.) Pennskaften hade till exempel bara hälften i lön mot vad manliga journalister tjänade då. De fick ofta jobba med "kvinnospalter" eller "kvinnosidor" i tidningarna – och då som nu sågs "kvinnomaterial" som lågstatusjobb. Pennskaften ville få jobba med allt nyhetsmaterial.
Osynlig rutaDet fanns alltså ett behov av att stödja varandra. Därför bildades flera lösa nätverk mellan pennskaften i början av 1900-talet. Det mest kända är Ligan. Men trots att Ligan är känd, vet ingen helt säkert när den bildades, eller exakt vilka som egentligen ingick i den. Troligen bildades Ligan 1909 eller 1910.
Osynlig rutaDen mest kända av Ligans medlemmar var Elin Wägner. Hon var antagligen också en av initiativtagarna. Andra var:
Osynlig ruta
Blinkande gul stjärna Elin Brandell, född Henriques (1882-1963)
Osynlig ruta
Blinkande gul stjärna Cèlie Brunius, född Cleve (1882-1980)
Osynlig ruta
Blinkande gul stjärna Elisabeth Krey (1878-1965)
Osynlig ruta
Blinkande gul stjärna Vera von Kræmer (1878-1940)
Osynlig ruta
Blinkande gul stjärna Ellen Landquist (1883-1916)
Osynlig ruta
Blinkande gul stjärna Agnes Lindhagen, född Byström (1885-1968)
Osynlig ruta
Blinkande gul stjärna Gerda Marcus (1880-1952)
Osynlig ruta
Blinkande gul stjärna Ester Blenda Nordström (1891-1948)
Osynlig ruta
Blinkande gul stjärna Ellen Rydelius (1885-1957)
Osynlig ruta
   Medlemmarna i Ligan träffades ibland hemma hos varandra, ibland på sitt stamfik, Söderbergs konditori på Hamngatan i Stockholm. Vartefter tog de in fler medlemmar i Ligan. Även när flera slutat på tidningarna och blivit frilansjournalister eller skrev böcker fortsatte de vänskapen med varandra, oftast resten av livet.
Osynlig ruta

Pennskaftens biografdrama
Pennskaftens biografdrama
Osynlig ruta

Soaré för utlandsresor
Osynlig ruta
Ligans mest utåtriktade aktion var en soaré. Varje år delade Publicistklubben ut ett resestipendium – till manliga journalister. Pennskaften hade ofta bättre språkkunskaper än sina manliga kollegor, de flesta hade studerat, men de hade alltså inte en chans på de eftertraktade utrikeskorrespondentjobb som resestipendierna innebar.
Osynlig rutaEn vinterkväll 1911 bestämde sig Ligan för att skaffa fram pengar som kunde bli grund till ett resestipendium för kvinnor. De skulle ordna en soaré, och visa en film som de själva skulle spela in, om en kvinna som sökte, och fick, jobb som journalist. Filmen hette Hon fick jobbet eller Exkonung Manuel i Stockholm. Elin Wägner fick skriva manus med hjälp av Ellen Landquist, som också spelade huvudrollen. (Det blev en av de första filminspelningarna i Sverige.) Dessutom bad de några av dåtidens kändisar att uppträda. Kvällen blev en succé.
Osynlig rutaFrån 1913 delades Pennskaftens resestipendium ut, och det betydde mycket för dem att få prova att jobba som utrikeskorrespondenter.
Osynlig ruta


Osynlig ruta
Läs mera!
Osynlig ruta
Red. Kristina Lundgren & Birgitta Ney: Tidningskvinnor 1690 - 1960.
Osynlig ruta
Margareta Stål: Signaturen Bansai, Ester Blenda Nordström. Pennskaft och reporter i det tidiga 1900-talet.
Osynlig ruta


Pil åt vänster Tillbaka till förra sidan
 Pil åt vänster Tillbaka till listan på förmödrar

UPP Pil uppåt

Osynlig ruta
Bakgrundspapper uppe

www.kvinnofronten.nu