«  Tillbaka

En grupp kvinnor i Inghinidhe na hÉireann i Dublin cirka 1905. Tredje
från vänster i andra raden är möjligen Helena Molony. Till höger
om henne sitter Maud Gonne.

Inghinidhe na hÉireann var en radikal irländsk nationalistisk kvinnoorganisation som bildades år 1900 med Maud Gonne som ordförande. Vid den tiden ingick Irland i det Förenade Kungariket Storbritannien och Irland, men folk i Irland ville att landet skulle bli självständigt.

  INE var för kvinnors rösträtt, men det var inte självklart för dem som nationalister att kräva rösträtt till det brittiska parlamentet. Däremot drev de kvinnors rättigheter över huvud taget, men framför allt kämpade de för att Irland skulle bli en självständig republik.

  De flesta medlemmarna var katoliker, och organisationen antog Sankta Brigid, som också var en gammal gudinna i keltisk mytologi, som sitt skyddshelgon. De valde också en gammal keltisk Tara-brosch som sitt medlemsemblem.

Våren 1900 var Drottning Victoria på kungligt besök till Irland. Syftet var att få irländska män att ta värvning i brittiska armén och delta i boerkriget. Då hölls en "Children's Treat" i Phoenix Park, där barnfamiljer bjöds på godis. Det fick Inghinidhe na hÉireann att arrangera en "Patriotic Children's Treat" när Edward VII kom till Dublin några månader senare , då 30 000 barn gick i INE:s parad från Beresford Place till Clonturk Park, vilket avslutades med picnic och tal emot värvningen.

  INE arbetade för att stärka det iriska språket och kulturen, och motarbeta det brittiska inflytandet. De inriktade sig särskilt på att barn skulle förstå sin historia och de ordnade ett stort antal kurser för barn, med INE-medlemmar som lärare. De drev även en bred kamp för fria skolmåltider.

  De arrangerade dessutom flera Tableaux Vivants (korta stycken med tysta skådespelare som poserar i en serie bilder) och teaterpjäser med teman från irländsk mytologi och historia.

1908 startade de månadstidningen Bean na hÉireann (Irländskan), med Helena Molony som redaktör. Tidningen skrev om rösträtt för kvinnor och politik över huvud taget, men innehöll också mode, tävlingar och barnsidor. Den blev snabbt populär.

  Medlemmarna i INE gjorde även aktioner där de spred flygblad på gatorna där prostitutionen skedde i Dublin, för att varna unga kvinnor för de brittiska soldaternas spridande av könssjukdomar. Då blev de trakasserade och ibland fysiskt angripna av soldaterna. Eftersom det så kallade reglementeringssystemen på den tiden spred föreställningen att könssjukdomar var något endast kvinnor i prostitution spred, var det förstås provocerande att någon hävdade männens – köparnas – ansvar.

Maud Gonne hörde till dem som i alla tänkbara sammanhang använde Inghinidhe na hÉireanns brosch.

  1914 gick Inghinidhe na hÉireann upp i Cumann na mBan (Kvinnorådet), som var en kvinnoorganisation som även deltog i väpnad strid.