«  Maria Qvist – tjänstekvinnornas organisatör

Maria Qvist föddes den 5 september 1879 i Öfraby i Skåne. Pappan var soldat och Maria var det äldsta av elva barn i familjen. Maria började tidigt jobba som piga, men hon ville studera och hon fick faktiskt chansen att göra det på Hvilans folkhögskola, den äldsta folkhögskolan i Sverige.

  18 år gammal fick Maria 1897 jobb som tjänsteflicka i Malmö och där träffade hon sin livspartner, Fabian Månsson, i Folkets park. Det var han som fick henne att bli aktiv socialdemokrat. De levde större delen av livet tillsammans utan att vara gifta, de gifte sig först på gamla dar, hemma hos sin nära vän Carl Lindhagen, som var borgmästaren i Stockholm och bror till Anna Lindhagen.

Tjänsteflickorna hade aldrig rätt till fritid, utan
måste jobba när helst som herrskapet krävde det.

  Inom Socialdemokratin hörde Maria till vänstern. I Malmö var hon först organiserad i Ungsocialisterna, men när de splittrades var hon med i den kommitté som som startade tidningen Fram och i SDUF, Socialdemokratiska ungdomsförbundet (som långt senare förvandlades till dagens Ung Vänster).

Maria var djupt engagerad i kampen för kvinnors rösträtt. Så fort de första föreningarna bildades av det som sedan blev LKPR, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, gick hon med, och beroende på var hon bodde vid olika tillfällen var hon med i olika lokalföreningar.

  1904 bodde Maria Qvist i Stockholm. Tillsammans med Anna Lindhagen och Anna Sterky var hon då drivande i att bilda Stockholms Tjänarinneförening, och första året blev Maria ordförande i föreningen.

  Men eftersom Fabian fick jobb på Arbetarebladet i Gävle, flyttade även Maria dit. Tuff som hon var såg hon förstås till att organisera en tjänarinneförening där också. I januari 1908 samlades de, 14 kvinnor på Islandsgatan 8 i Gävle, där de bildade den nya föreningen. De beställde 200 ex av tidningen Tjänarinne-Bladet för att sälja lokalt. Den nya föreningen organiserade symöten, basarer, fester och föreläsningar. Eftersom arbetstiderna var så tuffa kunde de inte ha möten förrän efter kl. 21 på kvällarna, och mötena höll ofta på till midnatt.

Fabian Månsson var en känd socialdemokrat, han sägs ha varit deras näst flitigast anlitade agitator – efter Kata Dalström. I skrifter om honom står det ofta att han aldrig skulle klarat att vara en så framgångsrik agitator om inte Maja, som han kallade henne, funnits där och stöttat honom. Hon skötte hemmet, lagade mat, sydde hans kläder, höll reda på hans papper, samlade in material, kontrollerade fakta, röjde oredan på hans skrivbord, skrev rent på maskin åt honom, körde honom i bil då han hade en sån, och så vidare. En period tog hon jobb som hembiträde i Würtemberg i Tyskland bara för att lära sig tyska och kunna hjälpa honom förstå tyska texter. Men eftersom de fortsatte leva tillsammans får vi väl hoppas att hon fick ut något av det också.

  Maria Qvist skrev både sina egna texter och hjälpte Fabian Månsson med hans.

  Själv skrev Maria artiklar om kvinnors villkor till både Tjänarinne-Bladet och Morgonbris. Ibland ryckte hon också in som vikarie för Fabian på Arbetarebladet.

  1910 valdes Maria Qvist in i Gävle stadsfullmäktige, och blev då en av de tre första socialdemokratiska kvinnorna som valdes in i kommunfullmäktige i Sverige. De andra var Gertrud Månsson i Stockholm och Anna Stenberg i Malmö.

1920 flyttade Maria och Fabian till Stockholm. Det verkar som om hon satsade mer och mer på att vara till hjälp för Fabian i hans arbete, ända fram till hans död 1938.

  Vi har inte hittat mycket information om Maria på äldre dar, intervjuer verkar mest handla om minnen av Fabian. Men förhoppningsvis fick Maria lite lugnt och ro på slutet av sitt aktiva liv.

  Maria Qvist dog den 9 oktober 1958 i Stockholm, 79 år gammal.

Det finns ett antal statyer av Fabian Månsson, och gator med mera uppkallade efter honom, medan Maria är mer bortglömd idag.