«
Startade stödorganisation för
kvinnors fackföreningar

Emma
Anne Smith
föddes den 5 april 1848 i London i England. Pappan
var rektor på en skola. Men pappan dog när Emma var 16
år, så hon måste börja arbeta.

De första åren hade Emma flera olika jobb,
bland annat som guvernant och som bokbindare. Men 1867, när
hon var 19 år, började hon jobba som sekreterare på
Working Men's Club and Institute Union,
ett fackförbund där hon lärde sig mycket om facklig
kamp. Fem år senare började hon jobba som sekreterare
på NSWS,
National Society for Women's Suffrage,
en av de många mindre organisationer för kvinnors rösträtt
som fanns då.

25 år gammal gifte sig Emma 1873 med Thomas
Paterson, en möbelbyggare och träsnidare som också
var engagerad i fackligt arbete. De reste på en lång
bröllops- och arbetsresa till USA, där de studerade olika
fackföreningar. Det var i mötena med kvinnor från
de särskilda amerikanska fackföreningarna för just
kvinnor som Emma bestämde sig för att engagera sig för
kvinnors fackföreningar.

På
den tiden fick kvinnor som arbetade inte gå med i de
fackföreningar som fanns, helt enkelt bara för att de
var kvinnor. Det fanns en del separata fackföreningar för
just kvinnor, men de flesta arbetande kvinnor var inte medlemmar,
och fackföreningarna var sårbara eftersom de var så
små. Emma Paterson ville skapa en stödorganisation för
att peppa kvinnor att bli fackligt aktiva, hjälpa till att
starta nya fackföreningar, och ge ekonomiskt stöd så
att de skulle ha råd att strejka med mera.

Women's Protective and Provident League

I april 1974 skrev Emma en artikel i Labour
News och berättade om sina organisationsplaner. På
det sättet fick hon kontakt med fler som var intresserade.
Senare samma år bildade de stödorganisationen WPPL,
Women's Protective and Provident League,
som senare bytte namn till WTUL,
Women's Trade Union League. Tillsammans
med flera andra startade Emma Paterson också systerorganisationen
NUWW, National
Union of Working Women, i Bristol.

Som
representant för både bokbinderiarbeterskornas
och klädsömmerskornas fack deltog Emma Paterson tillsammans
med Edith Simcox 1875 i en kongress
för TUC, Trade
Union Congress, en paraplyorganisation för olika fackförbund
som närmast kan liknas vid svenska LO. Det var första
gången någon kvinna tilläts vara representant på
en TUC-kongress. De två kvinnorna drev krav på likalön
oavsett kön, vilket väckte en del uppståndelse.
Men tack vare Emmas taktiska uppträdande lyckades hon få
bort en del av de fördomar som männen hade mot kvinnor
som fackliga aktivister. Emma fortsatte sedan att delta i alla TUC-kongresser
som hölls under hela hennes liv.

Women's Union Journal

1876 startade WPPL månadstidningen Women's
Union Journal, som Emma Paterson blev redaktör för.
Hon höll tal på offentliga möten som representant
för WPPL i både London och andra orter. Och hon medverkade
till startandet av flera fackföreningar för bokbindare,
skjortsömmerskor, klänningssömmerskor, tryckeriarbeterskor
och många andra.

Vänner beskrev Emma Paterson som liten till växten,
men så väldigt klok, och med ett inflytande på
den brittiska fackföreningsrörelsen som ingen annan kvinna
tidigare. En kollega skrev att hemligheten låg i att Emma
var så uppriktig i sitt engagemang och aldrig framhävde
sig själv för att komma i rampljuset.

1882 blev Emma änka, samtidigt som hon själv
var sjuk och dessutom började få ont om pengar. Hon fortsatte
engagera sig i WPPL, men orkade inte lika mycket som tidigare.

Emma Paterson dog den 1 december 1886, endast 38 år
gammal, av diabetes.


|