«  Suffragetternas ofrivilliga martyr

Emily Wilding Davison har i hundra år framställts som suffragetternas galna martyr, som kastade sig framför kungens häst. Men det gjorde hon inte.

Emily Wilding Davison föddes 11 oktober 1872 i London i England. Hon började studera litteratur och språk, men pappan dog och mamman hade inte råd att betala studieavgifterna. Så Emily försörjde sig som guvernant och sparade pengar så att hon kunde studera vidare.

  Kvinnor tilläts egentligen inte få ut betyg för högre studier då, men Emily fick ändå högsta betyg i universitetsexamen i engelska och litteratur 1893. Emily var inte bara intellektuellt framåt, hon var bland annat också en framgångsrik simmerska. Samt en kvinna som blev allt mer förbannad på alla begränsningar som samhället tvingade kvinnor att anpassa sig till.

  1906 gick Emily Davison med i WSPU, Women's Social and Political Union – suffragetterna. Hon var djupt engagerad i kampen för rösträtt för kvinnor; hon höll appelltal, skrev artiklar, och deltog i direkta aktioner då suffragetterna störde möten, kedjade fast sig vid offentliga byggnader, kastade sten, och satte eld på brevlådor.

  Vid nio tillfällen mellan 1909 och 1912 blev Emily arresterad och dömd till fängelse. Det var ett medvetet agerande, för genom att låta sig fängslas ville suffragetterna fästa uppmärksamhet på att kvinnor inte hade demokratiska rättigheter.

  I fängelset hörde Emily till dem som hungerstrejkade, och tvångsmatades. Hon tvångsmatades över 45 gånger, och fick suffragetternas medalj för dem som hungerstrejkade. Vid ett tillfälle barrikaderade hon sig i sin cell för att slippa tvångsmatas, men vakterna stack in en brandslang och sprutade iskallt vatten på henne.

Suffragetternas martyr

Den 4 juni 1913 hade den då 40-åriga Emily Davison förberett sig för en aktion på Epsom Derby, som var ett stort och uppmärksammat evenemang. Hon tänkte försöka fästa en suffragettbanderoll på kung Georg V:s häst. Så hon gick ut mitt på banan där hästarna galopperade. Men hon drogs ner av hästen, och fick så svåra skador att hon dog fyra dagar senare, utan att ha återfått medvetandet.

Poliser tar hand om Emily Wilding Davison efter olyckan.

  Omgivningens reaktion var att Emily Davison måste ha gått ut framför hästen med uppsåtet att ta livet av sig – för kampens skull. Hon framställdes som en galning av pressen, och män skrev hatbrev till henne medan hon låg för döden.

  Bland rösträttskvinnorna var meningarna delade. Sylvia Pankhurst ansåg att Emilys död måste varit en olycka, medan Emmeline Pankhurst såg Emily som en martyr som offrat sig för kampen. WSPU arrangerade ett begravningståg genom London, där 6.000 suffragetter deltog, omgivna av folkmassor.

  Bakom kistan kom vagnen med Emily Davisons familj inklusive hennes "intimate companion" Miss Morrison.

I hundra år efter Emily Wilding Davisons död har det spekulerats i om hon kastade sig framför hästen eller om det var en olycka. För att det var en olycka talade det faktum att hon hade en returbiljett i fickan, att hon skulle på en suffragettdans samma kväll, och att hon skulle till sin syster på semester veckan därpå.

  Samtidigt var ju Emily en omtalat smart kvinna, så hon måste ha förstått att hon tog en väldig risk.

  2013, vid hundraårsminnet av Emily Davisons död, gjorde Channel 4 en studie av de tre journalfilmer som faktiskt finns kvar från derbyt, och som fångar händelsen från olika håll. Sammantagna visar filmerna att Emily inte kastade sig framför hästen, utan sträckte sig för att fästa en banderoll vid hästens tyglar.

  Emily Wilding Davison dog alltså den 8 juni 1913 och är begravd på familjens gravplats vid kyrkan St. Mary the Virgin i Northumberland.