«  Feministen som skapade den Internationella kvinnodagen

Clara Josephine Eissner föddes i byn Wiederau i Sachsen i Tyskland den 5 juli 1857. Hennes pappa Gottfried var skollärare i byn. Hennes franska mamma Josephine Vitale, var en aktiv feminist och arbetarklasskämpe, så Clara växte upp med både feminismen och klasstänkandet. Förtrycket utifrån kön och klass formade hela hennes person.

  När Clara var i tidiga tonåren flyttade familjen till Leipzig, där hon tack vare sin mammas kontakter fick chansen att gå på en skola som tog emot flickor för högre utbildning. Skolan leddes av kvinnorättsaktivisten Auguste Schmidt.

  21 år gammal, 1878, gick Clara med i Socialdemokratiska partiet. Hon var också aktiv i Arbetarnas Bildningsförbund. Under en studiecirkel där träffade hon den ukrainska revolutionären Ossip Zetkin.

Motstånd

Men vid den här tiden införde rikskansler Bismarck en lag mot socialdemokratin; mot möten, fackföreningar och radikala tidskrifter. Clara fick i praktiken yrkesförbud, och hon flyttade omkring på tillfälliga guvernantsjobb innan hon 1882 flyttade med Ossip till Paris.

  I Paris levde Clara och Ossip tillsammans, men de gifte sig inte. Däremot tog Clara hans efternamn. Där föddes sönerna Maxim och Kostja.

Clara med sönerna Kostja och Maxim 1893.
Bilden nedanför visar Clara i Paris 1889.

  Clara och Ossip var aktiva i socialistiska kretsar i Paris. Men familjen levde fattigt och Ossip blev sjuk i tuberkolos. I början av 1889, medan de arbetade med förberedelser inför Andra Internationalens kongress, dog Ossip.

  Mitt i sorgen måste Clara Zetkin hela tiden kämpa hårt politiskt för att männen i partiet skulle ta kvinnorna på allvar. Sommaren 1889, under Andra Internationalens kongress i Paris, höll hon föredraget "Die Arbeiterinnen – und Frauenfrage der Gegenwart" (Arbetarkvinnan och samtidens kvinnofråga). Hennes föredrag trycktes upp och blev sedan en av grundtexterna för de socialistiska feministernas kamp.

1890 togs anti-socialistlagarna i Tyskland bort. Då reste Clara Zetkin tillbaka till Tyskland med sina söner och bosatte sig i Stuttgart. Hon började jobba som redaktör för partiets kvinnotidskrift Die Gleichheit (Jämlikheten). Hon skrev bland annat om lika lön, rösträtt för kvinnor, prostitution, samhällelig barnomsorg och rätt till skilsmässa. Arbetarkvinnors ekonomiska oberoende var grundläggande och hon ansåg att familjen måste upphöra som ekonomisk enhet om kvinnors frigörelse någonsin skulle kunna uppnås.

  I Tyskland var det vid den tiden förbjudet för kvinnor att organisera sig politiskt. Clara Zetkin har berättat om hur de fick hitta på sätt att organisera sig i hemlighet. I de svenska socialdemokratiska kvinnornas tidning Morgonbris skrev hon 1910 om hur det var. Den som är intresserad kan läsa här i nr 6 med fortsättning i nr 8.

  Men medan de borgerliga kvinnoorganisationerna i Tyskland utan framgång kämpade för att få sina partier att ta upp kravet på rösträtt för kvinnor, förde det socialdemokratiska partiet fram kravet från 1891.

Internationella kvinnodagen

Clara Zetkin blev en av de mest framträdande kvinnorna i den socialistiska rörelsen i Europa. 1907 tog hon initiativ till den första internationella socialistiska kvinnokonferensen. Den hölls i Stuttgart i Tyskland, och där krävde hon att alla socialistpartier skulle kämpa för kvinnors rösträtt.

  1910 valdes hon till ordförande i Internationella Socialistiska kvinnoförbundet. Det var på deras konferens i Köpenhamn det året som hon och Käte Duncker föreslog att de skulle införa en internationell kvinnodag.

Affischer för Internationella Kvinnodagen 8 mars
från olika år, den längst ner från Tahirtorget 2011.

  Clara Zetkin var också med och arrangerade den internationella socialistiska kvinnokonferensen för fred som hölls i Bern i Schweiz 26-29 mars 1915, mitt under första världskriget (inte att blanda ihop med kvinnornas internationella fredskongress i Haag samma år). I samband med konferensen i Bern dömdes hon till två års fängelse för uppvigling, men hon släpptes efter några månader på grund av dålig hälsa.

Clara Zetkin och Rosa Luxemburg 1910

Eftersom det tyska socialdemokratiska partiet stödde kriget och Clara Zetkin drev kamp för fred, både inom partiet och i tidningen Die Gleichheit, avsattes hon som redaktör 1917. Då gick hon över till Spartacusförbundet, som hade grundats av flera av hennes nära vänner, som Rosa Luxemburg, Karl Liebknecht och Käte Duncker.

Stark och egensinnig

Eftersom Clara Zetkin föddes redan 1857 finns det inte många fotografier av henne som ung. De flesta ser henne framför sig som en äldre gråhårig kvinna, klädd i något obestämt, en som inte brydde sig om något annat än socialism. Men Clara Zetkin gjorde som hon ville – till exempel gillade hon fina kläder, hon lät dem bara

Kampen hårdnade

I december 1918 omformades Spartacusförbundet till det tyska kommunistpartiet KPD, Kommunistische Partei Deutschlands. Men bara några veckor senare mördades ledarna, som var Clara Zetkins vänner Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht. Det skedde strax innan det val då kvinnor för första gången fick rösta i Tyskland. Clara Zetkin var förtvivlad. Men morden fick henne att engagera sig ännu mer politiskt. 1920 valdes hon in i riksdagen för KPD. 1921 blev hon redaktör för tidningen Den kommunistiska kvinnointernationalen.

  1932 blev Clara Zetkin, i egenskap av den äldsta ledamoten, den tyska riksdagens ålderspresident. Trots att hon var allvarligt sjuk, så svag att hon nästan inte kunde gå och levde under dödshot, höll hon då ett tal om hur viktigt det var att gå samman i kamp mot växande fascism och nazism.

  Men året därpå fick Adolf Hitler makten och utestängde kommunistpartiet KPD från riksdagen. Nazisterna brände Clara Zetkins skrifter.

  Clara Zetkin flydde till Sovjet. Där dog hon i Arkhangelskoye, nära Moskva den 20 juli samma år, 1933, 75 år gammal.

Clara Zetkin skrev redan på sin tid en viktig feministisk insikt som gäller än idag. Hon skrev att framtidens kvinnor inte kommer att uppnå "frihet och jämlikhet" bara genom att kvinnor får formellt lika rättigheter som män inskrivna i lagstiftningen. Det gäller lika lite som att arbetarklassens män plötsligt skulle ha blivit jämlika med överklassens, bara för att de beskrevs som formellt likvärdiga i lagtexterna.

  Ju mer formell likhet vi får i lagstiftningen, desto tydligare blir det, att förtrycket handlar om så mycket mer. Det gäller både könsförtryck och klassförtryck.

  Därför måste vi feminister kämpa för så mycket mer än bara för formell jämlikhet.

Tidningen Morgonbris publicerade en fredsappell från Clara Zetkin i sitt första nummer 1915.

Flera texter av Clara Zetkin finns publicerade på svenska hos marxistarkiv.se