«  Journalist, översättare och reseberättare

Ellen Victoria Rydelius föddes 27 februari 1885 som enda barn i en ganska välbärgad familj i Norrköping. Pappan, som hade börjat som bodbetjänt och avancerat till grosshandlare, hade tagit sig efternamnet efter orten han kom ifrån, Östra Ryd. Ellen drömde om att bli cirkusartist, men det var förstås inte aktuellt. Hon sägs ha varit fantasifull, utåtriktad, läsglad och fritt uppfostrad. Eftersom hon också visade sig vara bra på språk, och hennes lärare tjatade på Ellens pappa, fick hon möjlighet att studera vidare, trots att de flesta flickor inte fick det vid den tiden.

Ellen när hon tog studenten, 18 år gammal.

  1903 började Ellen Rydelius studera slaviska språk vid Uppsala universitet, där hon gick med i UKSF, Uppsala Kvinnliga studentförening och träffade andra feminister.

  Hon hade läst Ellen Keys tankar om "fri kärlek" och i Uppsala flyttade hon ihop med en man i ett "samvetsäktenskap", men förhållandet tog slut efter några år.

  1907 reste Ellen till universitetet i Kazan (idag Tatarstan, en delrepublik i Ryssland). Men redan 1908 måste hon resa hem till Sverige igen. Pappan hade begått självmord på grund av stora skulder. Ellen och hennes mamma var tvungna att sälja allt som fanns i hemmet på auktion.  Fortsatta studier var inte att tänka på längre.

Istället började Ellen Rydelius arbeta, först på Svenska Dagbladet och sedan på Dagens Nyheter i Stockholm. Där lärde hon känna andra feministiska journalister, bland annat Elin Wägner, och hon gick med i journalistnätverket Ligan, där hon var med i deras berömda film. Ellen skrev under signaturerna Rydelia och Elena Petrovna.

  1911 gifte sig Ellen Rydelius med Elin Wägners bror Harald. De fick dottern Maria (Ria). Men strax efter att första världskriget hade startat började Harald jobba i Berlin. Ellen försörjde sig och Ria genom boköversättningar från ryska – av Thechov, Tolstoj, Dostojevskij, Raskolnikov med flera.

  En tid bodde Ellen och Ria hos Haralds föräldrar, men det gick inte så bra. Hon upptäckte till sin förvåning att de såg henne som sonens älskarinna ("frilla"). Ellen och Harald hade gift sig borgerligt, och hans föräldrar ansåg inte att det räknades. Under resten av kriget bodde Ellen och Ria omväxlande i Tyskland och i Sverige. Men när det genom ett felskickat brev visade sig att Harald hade träffat en annan kvinna, som han väntade barn med, lämnade Ellen honom.

  Ellen Rydelius mamma hade dött då, hon hade inga syskon och var ensam med ett barn. Det blev vännerna i Ligan som hjälpte henne. Men trots att Ellen hade det tufft förblev hon tydligen nästan alltid idérik och driftig.

1924 flyttade Ellen till Italien och bosatte sig med Ria i Rom, där Ellen blev frilansskribent. När Harald dog året därpå hamnade Ellen i kris av sorg. Ligan-vännerna Elisabeth Krey och Agnes Byström-Lindhagen kom resande för att stötta henne. När de skulle resa hem igen föreslog de Ellen att hon skulle skriva en resehandbok om det Rom som hon visat dem: Rom på 8 dagar. Det blev början på Ellen Rydelius framgångsrika karriär som skribent av resehandböcker. Hon skrev sedan Paris på 8 dagar, Berlin på 8 dagar, London på 8 dagar, New York på 8 dagar etc. Hon blev den stora svenska experten på guideböcker och hennes många böcker trycktes i ständigt nya upplagor under många år framåt. Det gällde sedan även kokböckerna, som Ellen Rydelius senare gav ut i nya upplagor tillsammans med dottern Ria.

Under mellankrigstiden började Ellen hålla föredrag om sina resor, och om mat och litteratur. Hon både höll radioföredrag och reste runt i landet och föreläste. Hon fortsatte även med översättningar. Hon medverkade dessutom i ett kvinnohistoriskt verk, Kvinnokavalkad. En bilderbok om svenska kvinnors liv 1918–1944, som kom ut 1946.

  När Ria blev vuxen och Ellen fick barnbarn hjälpte hon ofta Ria med barnen. Julen 1948 gav hon Rias två söner förkläden och kockmössor i julklapp. "Dessa pojkar ska systematiskt uppfostras att klara husliga sysslor också så sant jag är deras mormor och Ria deras mor."

  Ellen Rydelius fortsatte att skriva under hela sitt liv. Hon dog 72 år gammal den 1 april 1957.

Carina Burman: Vi romantiska resenärer.