« Norges första kvinnoorganisationstidskrift

1901 gav Gina Krog tidningen en solros som logotyp.

Nylænde startades 1887 av NKF, Norsk Kvinnesaksforening, och den blev därmed den första norska tidskriften som gavs ut av en kvinnoorganisation.

  Nylænde kom ut varannan vecka med Gina Krog som redaktör. Tidningen innehöll artiklar och debatt om kvinnor, rapporter om kvinnokamp i andra länder, uttalanden och uppmaningar till handling, men också bokrecensioner, dikter, läsarinlägg, reseskildringar och allt möjligt.

  Redan från start var det många konflikter mellan NKF:s ledning och redaktören, och efter sex år tog Gina Krog själv över tidningen, som då blev en fristående feministisk tidskrift.

Ett av tvisteämnena var kvinnors rösträtt. NKF krävde inte rösträtt för kvinnor, men det gjorde tidningen Nylænde. Först efter 1905 började även NKF driva krav på rösträtt. Gina Krog stöttade dessutom de omstridda Castbergska barnlagarna, som Katti Anker Møller drev fram för ogfta mödrars och barns rätt.

  Nylænde fick en stor betydelse för hela den norska kvinnorörelsen, inte minst den växande rösträttsrörelsen. Först 1909 startades den socialdemokratiska tidningen Kvinden, så innan dess fanns bara Nylænde som plats för information och debatt för kvinnorörelsen.

  Men 1916 dog Gina Krog. Hennes bror lät då överföra ägarskapet för tidningen tillbaka till NKF. Samtidigt tog Fredrikke Mørck över som redaktör.

  Medan Gina Krog givit ut tidningen hade den undertiteln "Tidskrift for kvindernes sak". När NKF återtog utgivningen 1916 behöll de den undertiteln.

  Bland kända feminister som ofta skrev i Nylænde fanns Anna Bugge Wicksell, Fredrikke Marie Qvam och Anna Rogstad. Även svenska Ann Margret Holmgren och finska Alexandra Gripenberg hörde till dem som återkommande bidrog med artiklar.

  Fredrikke Mørck fortsatte som redaktör, men i december 1927 måste hon avgå av hälsoskäl. Vid det laget hade NKF förlorat väldigt många medlemmar, och tidningen var dyr i drift, så de beslöt att lägga ner tidningen.

Alla nummer av Nylænde finns att läsa direkt på nätet hos norska Nasjonalbiblioteket. Även Projekt Runeberg har en del nummer tillgängliga (1888-1897).