«  Radikal arbetarkvinna som tog strid för det hon trodde på

Det framställs ibland som att ingen på den tiden kunde veta vad som hände vid Stalins utrensningar i 1930-talets Sovjet. Men det är inte sant. Den som ville kunde se. Det är den danska kommunisten och feministen Marie Nielsen ett exempel på.

Marie Sofie Nielsen föddes den 23 december 1875 i en fattig arbetarfamilj i Nørre Herløv i Danmark. Pappan var murare. Marie hade en storasyster och flera bröder, och det fanns också en äldre änka, en fosterdotter och en murarlärling boende i familjen.

  Byskolläraren tyckte att Marie skulle läsa vidare, men något sådant var det inte tal om. 14 år gammal började hon som piga, och hon har skrivit om de elva år hon jobbade som det i "Små skisser ur en pigas liv" att hon lärde sig att pigan förväntades försaka den egna viljan, vara underordnad, böja sig och lyda.

  Marie bestämde sig för att hon måste studera, och började på den lilla fritid hon hade att delta i olika kurser. Efter att ha jobbat som piga/husa började hon jobba som städerska samtidigt med studerandet. 32 år gammal tog hon 1908 examen som lärarinna i folkskolan, med mycket bra betyg.

Under studietiden hade hon gått med i SUF, Socialdemokratisk Ungdomsforbund, och när hon började jobba som folkskolelärarinna gick hon med även i partiet. Hon började skriva i tidningen Social-Demokraten och i Fremad, ungdomsförbundets tidning. Hon höll tal och föredrag, inklusive om kvinnofrågor – och kvinnors rösträtt.

  Marie Nielsen blev snabbt väldigt populär, både bland barnen och vuxna, även bland dem som inte höll med henne politiskt. Hon respekterades för sin starka kamp för rättvisa, sitt engagemang, sin ärlighet, och för att hon drev det som hon verkligen trodde på.

  Men det gjorde att hon kom i konflikt med sitt parti. 1918 tog hon tillsammans med flera andra istället initiativ till bildandet av SAP, Socialistisk Arbejderparti. De startade tidningen Klassekampen. När den på hösten blev dagstidning tog Marie Nielsen ledigt från lärarjobbet och blev tidningens redaktör.

Några av deltagarna på SAP:s konstituerande kongress 1919, där de i mitten håller upp tidningen Klassekampen.

I slutet av 1918 hade Marie och flera andra i SAP arresterats och Marie dömdes till ett och ett halvt års fängelse i isolering. De artiklar hon skrivit i tidningen Klassekampen uppmanade till uppror, vilket var förbjudet enligt lag. Marie överklagade och Högsta domstolen sänkte då straffet till 6 månader i vanligt fängelse.

  I fängelset var det svårt. HÄR kan du läsa ett kort utdrag ur hennes berättelser från fängelset. Men i ett brev från fängelset till sin 80-åriga gamla mamma, som hon bodde tillsammans med, skrev Marie att mamman inte skulle oroa sig, nu hade Marie ju "tid till den vila jag aldrig fick tid till därute".

  1920 gavs amnesti åt de politiska fångarna. När Marie då blev fri igen startade hon den fackliga Kommunistisk Lærerklub, som var den första kommunistiska organisationen i Danmark. Som representant för den deltog hon i Kominterns 1. andra världskongress. Då träffade hon Lenin och Troskij och imponerades av båda. Under kongressen ordnades också en särskild kvinnokonferens, där Marie mötte radikala kvinnor från olika länder. Efter världskongressen och sin två månaders rundresa i Sovjet reste hon Danmark runt och höll föredrag om kongressen och Sovjetunionen.

Ett av Marie Nielsens foton från Sovjetresan (som hon visade under sin
föredragsturné) skildrar mammor och barnsköterskor.
Foto: Arbejdermuseet.

  Men på grund av domen mot henne förbjöds Marie Nielsen att undervisa och hon fick sparken utan rätt till pension (trots att hennes kollegor från hela den politiska skalan intygade hur extremt bra lärare hon alltid varit). Istället började Marie då jobba som kontorist.

  Vid den här tiden pågick flera splittringar och samlingar igen av de socialistiska och kommunistiska partierna i Danmark. Marie Nielsen uteslöts ibland och lämnade självmant ibland. Förutom att hon skrev i flera olika vänsterorganisationers tidningar gav hon också en tid ut en egen tidskrift: Kommunistisk Internationale.

Från 1925 satsade Marie mest på kvinnokamp, men alltid ur klassperspektiv. I fackliga KAD, Kvindeligt Arbejderforbund, blev hon vän med Inger Gamburg. Tillsammans med några till tog de två initiativ till den feministiska organisationen AO, Arbejderkvindernes Oplysningsforening 2., 1925. Samtidigt startade AO en tidning – Kvindernes Oplysningsblad – där Marie Nielsen var redaktör i omgångar. 3.

  Både tidningen och AO utmärkte sig för att ha en stark facklig inriktning – och en radikal sexualpolitik. Lika lön oavsett kön, obligatorisk sexualupplysning i folkskolan, information om preventivmedel, avskaffande av straff för fosterfördrivning, och fri abort var några av kraven. AO var därmed den första danska organisation som krävde kvinnors rätt till självbestämd abort. De arrangerade möten, demonstrationer och namninsamlingar.

  1927, till 10-årsdagen av den ryska revolutionen, gav Marie Nielsen ut flera av de artiklar hon tidigare dömts till fängelse för, i en bok med titeln Revolution. Men den gången dömdes hon inte för texterna.

I början av 1930-talet gick Marie med i kommunistpartiet igen. Men 1936 blev hon återigen utesluten. Denna gång var det för att hon öppet kritiserade Stalin.

Marie Nielsen (till vänster)
tillsammans med kommunistpartiets
Thøger Thøgersen med fru.

  Hon vägrade att anpassa sig till det danska kommunistpartiets linje att det var rätt av Stalin att avskaffa aborträtten i Sovjet – den rätt som Sovjet hade varit det första landet i världen att införa 1920. Marie kritiserade över huvud taget Sovjets nya sexualpolitik och hon protesterade mot utresningarna av oliktänkande redan under Stalins första Moskvaprocess, som hade stöd av det danska kommunistpartiet. När hon uteslöts gav hon ut skriften Kampen om Trotskij, där hon skrev om sin syn på Sovjet.

ända sedan 1920-talet hade Marie Nielsen blivit allt mer sjuklig och fick allt svårare att arbeta politiskt. Under andra världskriget var hon till en del engagerad i motståndsrörelsen, det sägs hon hade en av deras tryckpressar stående hemma hos sig, men det är svårt att hitta information om. Hon deltog också i att hjälpa judar över till Sverige.

  Vid det laget hade kommunistpartiet strukit henne ur sin officiella historia, trots att hon varit en av de mest drivande bland vänsterkvinnorna i Danmark. När hon fyllde 75 år sa hon i en intervju i Socialdemokraten att "det finns förresten de som har sagt att även om jag inte är med i kommunistpartiet, så är jag Danmarks enda kommunist."

  Marie Nielsen hade en mycket stark integritet och uppmanade sin nära vän Jenny Thomasen att bränna alla hennes brev och dokument när hon dött, vilket Jenny delvis gjorde. Därför vet vi väldigt lite om Marie Nielsen som person.

  Marie Nielsen dog efter en hjärnblödning den 4 april 1951 på sjukhus i Köpenhamn, 75 år gammal.

I En dödsruna över Marie Nielsen stod: "När alla de kvinnor som får glans och god ställning för länge sedan är glömda, kommer Marie Nielsens namn att stå skrivet i de revolutionära annalerna som en av socialismens förkämpar och pionjärer." Men idag är även hon allt mer bortglömd.

Noter:

1. Komintern kallades den sammanslutning för kommunistiska partier i världen som egentligen hette Tredje internationalen.Den bildades 1919 och upplöstes 1943. Målet var revolution över hela världen. Den höll sju kongresser genom åren.

2. Arbejderkvindernes Oplysningsforening bytte senare namn till Arbejderkvindernes Oplysningsforbund.

3. 1929 bytte tidningen namn till Arbejderkvindenes Oplysningsblad, och 1933 till Arbejderkvinden.

Morten Thing: Marie Nielsen och revolutionen – en biografi, Bokförläggarna Röda Rummet 2021.

Hos marxister.dk kan du läsa (på danska) några av Marie Nielsens texter 1913-1947.