«  Rösträttskämpe och feministiskt tidningsutgivare

Margrét Jónsdóttir föddes den 16 mars 1866 på en isolerad bondgård i Viðidalur på norra Island. Pappan var selmakare med en fru och två söner, en familj där alla utom mannen led av lepra. Margréts mamma, Kristjana Ebenesarsdóttir, kom dit som vårdare åt mannens fru. Strax efter att Margrét var född reste Kristjana därifrån och lämnade dottern kvar. När Margrét var två år dog pappans fru. Han gifte om sig och flyttade flera gånger. Margrét placerades i fosterhem, där hon fick jobba hårt redan som barn. Efter ett antal år hämtade pappan hem henne, men när hon var 13 år dog även pappan.

  1882, när Margrét var 16 år, anställdes hon som piga hos en förmögen bondefamilj. Hon har senare sagt att hon den här tiden var arg jämt. Hon läste om flickor som pressades av föräldrars krav, olyckligt gifta kvinnor och alla slags förtryckta, och hon drömde om att bryta ner allas bojor. Utan att ha ord för att kalla sig feminist var hon det redan då.

  Margrét hade hört att i Amerika kunde flickor få utbildning, så 1887, 21 år gammal, lånade hon pengar och emigrerade till USA. Hon bosatte sig i Gardar, en isländsk bosättning i North Dakota, längst upp i norra USA. Där jobbade hon och gick på en handelsskola under flera år.

Omkring 1891 flyttade hon över gränsen till Kanada och bosatte sig i Winnipeg i provinsen Manitoba, där hon fortsatte att både jobba och gå kvällskurser i bokföring, stenografi och maskinskrivning. Hon gick med i IWS, Icelandic Women’s Society, som hjälpte immigranter ekonomiskt, samlade in pengar till utbildning för flickor, och hjälpte unga kvinnor till lämpliga arbeten. Det var vid den tiden Margrét höll sin första föreläsning om kvinnors rättigheter, inklusive rösträtt för kvinnor.

Kvinnor i Icelandic Women's Society i Manitoba 1891.
Foto: Archives of Manitoba.

  1893 gifte sig Margrét med Sigfus B. Benedictsson, en känd poet, författare och publicist i Manitoba, som också drev kvinnors rättigheter. De fick två barn tillsammans: Helen och Ingi.

1898 startade Margrét och Sigfus den första feministiska tidskriften i Kanada: Freyja. De lanserade den som "den enda tidningen för kvinnors rösträtt i Kanada". Margrét var redaktör och skrev artiklar både i eget namn och i fiktiva mansnamn, för att nå ut till fler.

  Margrét Benedictsson var inspirerad av amerikanska kvinnor i rösträttsrörelsen, som Lucy Stone och Margréts stora förebild Elizabeth Cady Stanton. Några källor uppger även att Margrét och andra isländska kvinnor arbetade i en förening för kvinnors rösträtt redan på 1890-talet, men vi har inte hittat uppgifter om en sådan. Först 1908 tog Margrét initiativ till rösträttsföreningen IWSS, Icelandic Women’s Suffrage Society, där Margrét blev första ordförande. Föreningen bildade snart lokalgrupper på flera orter i provinsen där det fanns isländska immigrantgrupper.

  I Manitoba fastslog lagen på 1800-talet att "ingen kvinna" fick rösta vid något val. Men 1887 hade fastighetsägande kvinnor fått kommunal rösträtt. IWSS skrev petioner med krav på kvinnors rösträtt, höll föreläsningar med mera. Margrét blev en efterfrågad talare.

Margrét Benedictsson med Sigfus,
sonen Ingi och dottern Helen.

  Ganska snart tycks IWSS ha blivit en del av CSA, Canada Suffrage Association, och anslöts till paraplyorganisationen för kvinnors rösträtt IWSA, International Women's Suffrage Alliance.

  Förutom kvinnokampen var Margrét intresserad av litteratur, inklusive poesi. Hon och hennes man ordnade möten i sitt hem, där poeter läste sina dikter för varandra och diskuterade skrivande.

1910 slutade tidningen Freyja ges ut. Margrét hade bestämt sig för att skilja sig från Sigfus. Det fick honom att lägga beslag på all post till tidningen och flytta tryckpressen till sitt nya hem.

  Även utan sin tidning fortsatte Margrét kampen för kvinnors rösträtt. 1911 inledde IWSS ett samarbete med WWLL, Winnipeg Women's Labour League. De ordnade ett gemensamt möte och gjorde upp planer för fler rösträttspetitioner.

Men året därpå lämnade Margrét Manitoba och bosatte sig i Washington i USA. Två år efter att hon flyttat därifrån beslöt Manitoba, som första kanadensiska provins, att införa rösträtt för kvinnor. 1916 genomfördes den. Det var en seger som Margrét Benedictsson var djupt delaktig i att ha skapat. Men det var samtidigt en svag seger, för rösträtten gällde inte alla. Asiatiska immigranter och kvinnor i ursprungsbefolkningar kunde fortfarande inte rösta. Deras demokratiska rätt infördes inte i Kanada förrän 1948 (asiater), 1950 (inuiter) respektive 1960 (first nations).

  Vi har inte hittat några uppgifter om Margréts Benedictssons liv efter att hon flyttat från Manitoba mer än att hon senare bodde hos dottern och hennes familj. Bland det enda som framkommit är att Margrét redan när hon lämnade Manitoba hade fått problem med synen och någon källa anger att hon var sjuklig. Men hon levde i över 40 år till.

  Margrét Jónsdóttir Benedictsson dog den 13 december 1956, 90 år gammal, i dotterns hem i Anacortes, Washington.

2020 valdes Margrét Jónsdóttir Benedictsson in i Winnipeg Citizens Hall of Fame. En byst av henne avtäcktes i Winnipeg 2022. Där finns även en historisk plakett om henne uppsatt. Det finns också en väggmålning av henne och Freyja.