« Kanadas första tidning för kvinnors rösträtt

Tidningen Freyja startades av Margrét Jónsdóttir Benedictsson och hennes man 1898. Den vände sig till den isländska befolkningen, så den gavs ut på isländska och trycktes på paret Benedictssons tryckeri i Selkirk, Manitoba (och senare från Winnipeg när de bodde där). Margrét var redaktör, men hon skrev ofta artiklar under fiktiva namn, även mansnamn.

  Syftet med Freyja var att "upplysa och glädja" angav den första redaktionella texten. Då var det en 8-sidig tidning, men den växte snart och när den var som störst hade den utökats till 40 sidor. Den gavs ut månadsvis och lästes av kvinnor (och en del män) över hela Kanada, och även i USA.

Tidningen förespråkade kvinnors politiska, sociala, juridiska och ekonomiska rättigheter. Då den startade var det den enda kanadensiska tidningen för kvinnors rösträtt. Förutom artiklar som Margrét och Sigfus skrev själva publicerade de feministiska artiklar från andra tidningar – europeiska och amerikanska – som de översatte till isländska. Tidningen innehöll också noveller, biografiska skisser om framstående personer, poesi och bokrecensioner. Den hade dessutom en "barnhörna".

  Tidningen ansågs radikal, för den förespråkade kvinnors fulla rättigheter inom alla områden, inklusive rätt till yrkesarbete, fackföreningar för kvinnor, rätt till skilsmässa och även kvinnors rätt att välja att föda barn eller inte. I någon artikel föreslog Margrét också att kvinnor kunde använda "kärleksvapnet", alltså att vägra sex, för att få deras män att driva kvinnors lika rättigheter.

  För spridandet av feministiskt tänkande i Kanada var Freyja enormt viktig. När den kända anarkisten Emma Goldman besökte Winnipeg 1907, och höll flera föredrag där, skrev de flesta tidningarna knappt om det. Utom Freyja, som skrev utförligt om föredragen och hur Goldman hade svar till alla de män som försökte kritisera henne.

Förutom feminism stod Freyja för ett arbetarklassperspektiv, ett immigrantperspektiv, och för allas mänskliga rättigheter. Freyja kritiserade dominerande vit medelklassfeminism, och drev fattiga och utsattas behov och rättigheter.

  Tidningen las ner 1910 på grund av att Margrét ville skilja sig och inte hade möjlighet att fortsätta ge ut tidningen själv mot mannens vilja, då han lagt beslag på tryckpressen.