«  Oförtröttlig kämpe mot sexuellt förtryck av kvinnor och barn

Alison Roberta Noble Neilans föddes den 19 juni 1884. Bägge föräldrarna kom från Skottland, men Alison växte upp i södra London. Pappan var en resande säljare, som dog när Alison var 12 år och familjen lämnades då utfattig. Alison fick börja arbeta. Hon var en driftig typ redan som barn, och fick tidigt jobb som ekonomiassistent på kontor.

  Alison Neilans stora förebild var Josephine Butler. Alison blev aktiv i kampen för kvinnors rösträtt, men samtidigt var det arbete mot mäns sexualiserade våld mot kvinnor och barn som var hennes stora drivkraft. Hon var djupt engagerad mot prostitution och gick tidigt med i Butlers organisation Federationen. Eftersom hon själv tvingats börja arbeta så tidigt hade hon sett hur lätt det var att unga fattiga tjejer hamnade i prostitution.

1907 gick Alison Neilans med i det nybildade WFL, Women's Freedom League. Där blev hon snart ekonomiansvarig, och efter ytterligare några år gick hon med i styrelsen.

  Alison Neilans var dessutom en av kvinnorna i WFL:s underliga kampanj "Hemma hos Suffragetterna", som du kan läsa om HÄR.

  I fängelse satt Alison Neilans tre gånger under 1908 och 1909 efter att ha deltagit i aktioner med civil olydnad. Hon hörde till alla som hungerstrejkade och tvångsmatades.

  Även om WFL var Alison Neilans grundorganisation gick hon också med i flera andra kvinnoorganisationer, bland annat gick hon även med i ELFS, East London Federation of Suffragettes, när den bildades 1914 av bland andra Sylvia Pankhurst.

  Andra kvinnoroganisationer Alison Neilans engagerade sig i var exempelvis CLWS, Church League for Women's Suffrage, NCW, National Council of Women, NUSEC, National Union of Societies for Equal Citizenship, och hon var styrelsemedlem i IWSA, International Women Suffrage Alliance.

Kamp mot prostitution

1916 blev Federation istället AMSH, Association for Moral and Social Hygiene. 1917 blev Alison Neilans generalsekreterare för AMSH, och 1919 var AMSH med och startade paraplyorganisationen British National Committee for the Suppression of the White Slave Traffic and the International Traffic in Women. Genom det engagerade sig Alison Neilans också i den internationella rörelsen mot trafficking av kvinnor och barn.

  Alison Neilans var en radikal feminist. Hon ansåg att det var nödvändigt att förändra synen på sexualiteten för att kunna bekämpa sexuella övergrepp mot barn och prostitution av kvinnor och barn. Efter att Storbritannien 1918 beslutat att delvis införa rösträtt för kvinnor övergick Alison till att föreläsa, organisera kampanjer mot prostitution, och resa runt och bygga internationella nätverk för kamp mot mäns sexualiserade våld. För NUSEC reste hon runt i Skottland och föreläste på skotska under 1926.

Alice Paul från amerikanska NWP, National Women's Party, var i England 1925
och träffade engelska feminister. Sittande från vänster: Alice Paul, Elizabeth
Robins, Margaret Mackworth, Dr. Louisa Martindale, Mrs Virginia Crawford och
Dorothy Evans. Stående från vänster: Emmeline Pethick-Lawrence, Alison
Neilans, Florence Underwood och Florence Barry.

Förutom allt ovanstående arbete skrev Alison Neilans flera böcker och en mängd tidningsartiklar. Hon skrev i AMSH:s kvartalstidskrift The Shield och i tidningar som The British Medical Journal, Equal Rights, The Law Journal, Liverpool Quarterly, The Police Women’s Review och WFL:s The Vote med flera.

  I arbetet mot prostitution var Alison Neilans också i Sverige och föreläste 1933. Tidningen Tidevarvet skrev då om henne:

  1936 var Alison Neilans en av de kvinnor som skrev boken "Our Freedom and Its Results by Five Women". I den diskuterade de hur kvinnors rösträtt påverkat kvinnors löner, offentliga anställningar, lagar, socialt liv och sexuellt förtryck.

  Det har aldrig bestämt konstaterats att Alison Neilans var lesbisk, men de sista tolv åren bodde hon tillsammans med Ethel (Madge) Turner. Bägge älskade att vila upp sig och få ny kraft genom trädgårdsarbete. Samtidigt fortsatte de sitt feministiska engagemang hela livet.

  De två sista åren av sitt liv var Alison Neilans sjuk. Hon blev förlamad och förlorade till slut också talet. Alison Neilans dog den 17 juli 1942, två dagar innan hon skulle ha fyllt 58 år.

I tidningen Tidevarvet, som finns hos Kvinnsam i Göteborg, kan du läsa direkt på nätet om Alison Neilans besök i Sverige 1933.