«  Frankrikes största organisation för kvinnors rösträtt

Cécile Brunschvicg, Jeanne Schmal och Jane Misme.

Union française pour le suffrage des femmes (UFSF) bildades på initiativ av Jeanne Schmal och Jane Misme 1909. Den blev snart den största franska organisationen för rösträtt för kvinnor.

  Till skillnad från den äldre, mindre och betydligt radikalare organisationen SSF, Société le suffrage des femmes, tog UFSF avstånd från all form av militanta aktioner. Men de deltog faktiskt i Concordet-marschen, en massdemonstration för kvinnors rösträtt som Caroline Rémy (Séverine) tog initiativ till 1914.

  Ganska direkt efter att organisationen bildats blev UFSF också den franska organisation för kvinnors rösträtt som antogs som medlem i den internationella paraplyorganisationen för rösträtt för kvinnor, IWSA, International Woman Suffrage Alliance.

  Det var borglighetens kvinnor som drev UFSF. Cécile Brunschvicg blev generalsekreterare och fortsatte i ledningen genom åren. När UFSF startades krävde de endast kommunal rösträtt för kvinnor. Och de argumenterade för kvinnors rösträtt utifrån att mer moderlighet behövdes.

Under första världskriget avbröt UFSF rösträttskampen på motsvarande sätt som de konservativa kvinnorna i ledningen för WSPU, Women's Social and Political Union, och NUWSS, National Union of Women's Suffrage Societies, i Storbritannien. Istället arbetade UFSF till stöd för Frankrikes krigsinsats.

  När första världskriget tog slut förväntade sig kvinnorna i UFSF att de som tack för sitt stöd för kriget skulle få igenom kommunal rösträtt i och med krigsslutet. Men när de inte fick det, nöjde de sig inte längre med att "bli kommunalråd", som de uttryckte det, utan krävde rösträtt även till parlamentet.

  Mellankrigstiden i Frankrike utmärktes av att rösträtt för kvinnor röstades igenom ett antal gånger i underhuset, men varje gång stoppades i överhuset (senaten).

  Under andra världskriget var UFSF vilande. Efter kriget infördes rösträtt för kvinnor och UFSF las ner 1945.