Denna artikel publicerades i förkortad version i Expressen 28 november 1997 under rubriken "Mansmediedebatt" som svar i en pågående pornografidebatt.
     Vi publicerar här ursprungstexten. (Vår kritik av media, som syns i blått här nedanför, var förstås inte kvar när artikeln publicerades i Expressen.)

När får vi se en seriös debatt om pornografi?

Flera artiklar på Expressens kultursida (20, 21 & 22/11) har angripit porrmotståndare i Sverige, däribland Folkaktionen mot Pornografi (FmP). Vi framställs som censurivrare, i knät på extremhögern m.m. Fullständigt bortom all rimlig debatt var Petra Östergrens totalförljugna påhopp, där citat hon själv hittat på fick illustrera hennes lögner om porrmotståndare i Sverige och andra länder.

     Gemensamt för kritiken är att FmP, ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige) och Kvinnofronten skulle ha monopol på debatten om pornografi i Sverige. I själva verket har samtliga dessa organisationer endast vid få undantag (lätt räknade på ena handens fingrar) fått någon debattartikel om pornografi publicerad i kvälls- eller dagspress i Sverige, trots att många kvinnor ständigt skrivit artiklar och skickat till olika tidningar, nästan varje gång pornografi debatterats i media.

     De flesta gånger vi haft möjlighet att delta i media har varit vid tillfällen då man behövt ett alibi för att i opartiskhetens namn få möjlighet att angripa feminister i allmänhet och porrmotståndare i synnerhet. Däremot har porrförespråkare mycket ofta fått utrymme i media för att ifrågasätta oss och när vi krävt att få bemöta påståenden om oss har vi oftast fått svaret att det inte finns plats till det. Så lite makt över media har vi.

     I den mån vi faktiskt påverkar, gör vi det framför allt för att kvinnor som möter vår analys av pornografi – genom våra diabildföredrag och annan upplysningsverksamhet – tycker att de känner igen sig och får ord på sina upplevelser.

     Petra Östergren skriver i sin artikel att vi inte borde få statsbidrag för vår verksamhet, eftersom vi bara sprider våra egna åsikter. FmP får inte – och har aldrig fått – statsbidrag för vår organisationsverksamhet. Vi har i några få enskilda fall fått bidrag till speciella projekt, t.ex. den broschyr om kommersiell barnpornografi som Östergren nämner. Hon påstår att vi fått möjlighet att göra den genom att lura staten. I själva verket står det klart och tydligt i ansökan att broschyren ska behandla hur den kommersiella porrindustrins alster uppmuntrar till sexuella övergrepp mot barn, vilket är precis vad broschyren tar upp.

     Channa Bankier påstår i sitt inlägg att porrmotståndare förklarat "att kampen mot pornografi överskuggar kampen mot krig, sociala orättvisor och kvinnors ställning i arbetslivet eller politiken". Också det är falskt. Vi har aldrig påstått att vårt arbete mot pornografi skulle vara viktigare än annat arbete mot våld, förtryck eller ojämlikhet. Bankier är annars ärligare än Östergren. Hon skriver rakt ut att hon försvarar det mesta av pornografi, och att hon tycker det är "välgörande" när människor i en porrfilm utnyttjar en gris. Östergren däremot skriver försiktigare i Expressen, medan hon i tidningar som gayrörelsens QX uttryckligen förhärligar S/M (sadomasokism, d.v.s. sexuellt våld), bl.a. en sadistisk porrfilm där det sexuella våldet riktas mot en kvinna med funktionshinder (QX nov. -97). Östergren förlöjligar i QX "sexpuritaner" och inte minst den "lesbiska sexpolisen", d.v.s. de lesbiska feminister som protesterat mot denna film.

     Nina Lekander påstår i sin artikel att antiporrfeministernas syn på män är följande: "tjockskalliga, penisdyrkande rovdjur som prompt går ut och kopierar eventuella övergrepp i porrfilmer på första bästa fruntimmer". För det första: FmP är en organisation för både kvinnor och män, enskilda och organisationer. Jag är övertygad om att våra medlemmar inte, vare sig de är kvinnor eller män – men kanske särskilt inte männen, skulle instämma i Lekanders beskrivning. För det andra: att pornografin påverkar våra sexuella beteenden blir allt tydligare, t.ex. i ungdomars berättelser om sin syn på analsex, vilket bl.a. Expressen skrivit om på nyhetsplats. För det tredje: Porrmotståndare är helt enkelt inte de dogmatiska och onyanserade personer Östergren, Bankier och Lekander vill göra oss till. Tvärtom.

     Vi har aldrig påstått att porren är roten till allt ont, tvärtom har vi pekat på sambanden mellan pornografi och andra former av sexuellt våld mot kvinnor och barn, och vi har diskuterat porren i ett samhällsperspektiv. Den amerikanska forskaren Diana Russel har skrivit att precis som rökning inte är den enda orsaken till lungcancer är pornografi självklart inte den enda orsaken till våldtäkt. Vad vi gör är att problematisera sambanden.

     Lekander avslutar sin artikel med att påpeka att man naturligtvis kan ha rätt att "känna anstöt" av pornografi. Men det är inte någon eventuell anstötlighetskänsla som är anledningen till att vi inom FmP arbetar emot pornografi. Vi arbetar mot pornografi för att pornografi skadar kvinnor och barn. Dels de kvinnor och barn som tvingas medverka vid framställning av pornografi och dels de kvinnor och barn som utsätts för de handlingar pornografin inspirerat till. Pornografin utgår från en människosyn som bygger på att män har makt och kvinnor är underordnade. Pornografi är därmed motsatsen till allt jämställdhetsarbete.

     Det mest positiva med Nina Lekanders artikel är att hon dessemellan ändå försöker diskutera konkreta saker porrmotståndare sagt. Problemet är att hon nästan bara refererar till amerikanska porrmotståndare och får det att låta som om vi alla stod för exakt samma sak. Och det blir motsägelsefullt när hon samtidigt tydligen är den som är ytterst ansvarig för att Expressen alls publicerade Petra Östergrens lögnaktiga angrepp och förtal.

     Det vore mycket befriande om Expressen kunde sätta igång en debatt om pornografi som inte utgick från rykten och fabulerande påhopp på porrmotståndare, utan från en seriös önskan att diskutera olika uppfattningar om pornografi; hur den ser ut, vem som står bakom den (porrindustrin), vad dess syfte är och vilken roll den spelar i vårt svenska samhälle idag.

Bettan Andersson, ordförande i FmP