I den offentliga debatten vill porrförespråkarna gärna framställa sig som mer seriösa än porrmotståndarna. Ändå ägnar sig många av dem åt att sprida lögner och myter om porrmotståndare – istället för att möta de argument vi faktiskt lagt fram genom åren.

     Denna sida tillägnas Petra Meyer, Petra Östergren, Nina Lekander med flera, eftersom det är ur deras texter vi tagit exemplen här nedanför.

om porrmotståndare i allmänhet
och Folkaktionen mot Pornografi i synnerhet

Folkaktionen mot Pornografi (FmP) verkade i Sverige under 1985 - 1999. FmP hade bland annat ett diabildföredrag som man reste runt med till organisationer, skolor, företag med mera. Utifrån det satte man igång diskussioner om pornografi.

– Porrmotståndare är emot sex.

Myt. Kvinnofronten skriver i sin argumentationsbroschyr "På tal om porr" att detta är ett typiskt avfärdningsargument från några som inte vill diskutera seriöst:
     "Om alla porrmotståndare, eller ens en stor del av oss, verkligen hatade sex, då vore väl det ett stort samhällsproblem. En riktig jättegrej för landets alla psykologer att fråga sig varför en så stor del av befolkningen blivit så skadade i ett så grundläggande mänskligt behov."
     Porrmotståndare tycker tvärtom att sexualitet är oerhört viktigt och grundläggande och just därför vill vi problematisera hur den kommersiella spridningen av pornografi i massupplagor är med och påverkar allas vår syn på kön, sexualitet och människors sexuella handlingar.

– Folkaktionen har inte gjort sitt diabildföredrag själva.

Halv sanning, som blir en myt. Diabildföredraget framställdes ursprungligen av Kvinnofronten under 1983-1984. När Folkaktionen mot Pornografi bildades 1985 skänkte Kvinnofronten alltsammans till FmP. Men de som arbetat fram diabildföredraget var samtidigt initiativtagare till FmP och blev dess första medlemmar. När diabildföredraget senare arbetades om gjordes det jobbet av FmP:s medlemmar.
     Uppkopiering av de tio första diabildföredragen bekostades av RFSU, som på den tiden var emot pornografi – eftersom de var för sexuell frigörelse och, precis som FmP, såg att den kommersiella pornografin bara var en annan sida av puritanismen.

– Porrmotståndarna/FmP har inte sett pornografi.
De vet inte vad de pratar om.

Lögn. Diabildföredraget uppdaterades ett flertal gånger. Varje gång studerade och analyserade FmP den kommersiella pornografin i Sverige; tidningar och filmer. FmP framställde också en video om barnpornografi, man gjorde undersökningar av utbud, gjorde bildanalyser och tog fram fakta om porrindustrin.

     Runt om i landet gick medlemmarna i lokala grupper in i porrbutiker och videobutiker och studerade utbudet på sin ort.

     De flesta fall av barnpornografi som togs upp av polis och domstolar under 1980-talet togs upp enbart på grund av anmälningar gjorda av FmP:s medlemmar. Alla andra visste inte vad som spreds, eller brydde sig inte.

– Exemplen i bildbandet är extrema, de har valt det värsta de kan hitta. Så ser inte vanlig porr ut.

Lögn. Den pornografi diabildföredraget visade byggde på en veckas skörd i Pressbyråkiosken i Enskededalen – en vanlig förort till Stockholm. När vi handlade tidningarna sa tjejen i kiosken att de inte hade så mycket porr där, men att vi kunde få tag i mer om vi åkte in till stan.

     Men FmP har, liksom de flesta porrmotståndare, hela tiden tagit utgångspunkt i just den kommersiella pornografi som sprids överallt i landet; via matvaruaffärer, kiosker och bensinstationer. Det vill säga den pornografi som är masspridd – och därmed påverkar mest.

– Det går inte att diskutera med porrmotståndare, eftersom de bara tjatar om att "porr är teorin,
våldtäkt är praktiken".

Myt. Parollen "porr är teorin, våldtäkt är praktiken" myntades under 1970-talet av amerikanska feminister och den togs upp även av svenska feminister för 30 år sedan. På den tiden handlade den offentliga debatten mest om pornografins påverkan på de män som konsumerar den. Men under 1970-talet växte så kallade "självhjälpsgrupper" inom kvinnorörelsen. Där delade kvinnor sina erfarenheter av mäns sexualiserade våld, vilket ledde till bildandet av bland annat kvinnojoursrörelsen och Stödcentrum mot Incest. Genom det arbetet skapades också en medvetenhet om sambanden mellan pornografi och andra sexuella övergrepp, samt att FRAMSTÄLLNINGEN av pornografi I SIG ÄR ÖVERGREPP mot de kvinnor och barn som finns framför kameran.

     När Folkaktionen mot Pornografi bildades i början av 1980-talet började man, precis som andra porrmotståndare då och nu, påpeka att pornografi är praktik. Porrliberaler däremot, har hela tiden fortsatt att hävda att porr är "fantasi", och har inte velat diskutera vad kvinnor och barn faktiskt utsätts för vid porrframställning. Istället har de hänvisat till "valfrihet".

– Porrmotståndarna sitter i knät på den kristna högern.

Myt. Redan från starten hade Folkaktionen mot Pornografi inskrivet i sin plattform att man kämpade "för alla kvinnors och mäns rätt till en sexualitet utan förnedring. Detta oavsett kön, ras, religion, etniskt ursprung eller sexuell läggning". Det är knappast en paroll från den kristna högern.

     För att förtydliga sin syn skrev man också in i plattformen att: "Kampen mot pornografi handlar inte om prydhet eller sedlighet. Det är porrindustrin som påstår att sex är något skamligt, syndigt eller förbjudet."

– Porrmotståndarna är censurivrare som vill förbjuda porren. De borde komma med något annat än förbud.

Myter. Censur betyder förhandsgranskning och porrmotståndarna har inte förespråkat någon form av censur. Varken Folkaktionen eller Kvinnofronten har heller krävt något allmänt "förbud mot pornografi". Däremot har FmP under hela sin verksamma tid krävt att ordet "kön" ska skrivas in i yttrandefrihetslagstiftningens paragraf med förbud mot att "visa missaktning" på grund av ras, religion med mera (hets mot folkgrupp). FmP krävde också en skärpning av lagen mot barnpornografi.

     Kvinnofronten har aldrig drivit krav på lagstiftning. Vi menar att även bra lagar används illa i ett patriarkalt samhälle och att man därför inte kan bli av med förtrycket genom lagstiftning. Däremot kan lagstiftning delvis vara positivt, eftersom varje film som INTE framställs innebär ett övergrepp mindre mot de kvinnor och barn som skulle stått framför kameran, och lagstiftning kan vara normgivande – som t.ex. lagen mot att aga (slå) barn.

     På grund av denna grundsyn har både FmP och Kvinnofronten framför allt jobbat för att bilda opinion mot pornografin.

– Porrmotståndarna gör kvinnor till offer.

Myt. Porrmotståndare blir, liksom kvinnorörelsen i allmänhet, ofta beskyllda för att "göra kvinnor till offer", men det är tvärtom så att feminister stöttar kvinnor att ta kamp mot ett förtryckande samhälle. Det som gör kvinnor till offer är det samhällssystem som bygger på att män är överordnade och kvinnor underordnade, tillsammans med de män som väljer att utsätta kvinnor och flickor.

     Mytbilden säger att vi antingen är svaga eller starka, antingen offer eller överlevare, men i själva verket är vi bägge delarna på samma gång. Också den som är allra mest förtryckt gör samtidigt motstånd. Misshandlade kvinnor, och flickor som utsätts för incest av sina fäder, hittar i vardagen på överlevnadsstrategier både för att undkomma övergrepp och för att klara sig igenom övergreppen. Att vara förtryckt och utsatt betyder inte att man självklart accepterar förtrycket. Alla tjejer och kvinnor försöker helt enkelt hitta sätt att överleva och fungera så bra som möjligt i ett samhälle uppbyggt av män, för män.

© Kvinnofronten, 2001.