| « 
               Arbetarförfattaren som vågade 
              skriva om allt  
 
 Maria 
              Gustafva Albertina Sandell* 
              föddes 30 april 1870 som enda barn till en fattig familj på 
              Kungsholmen i Stockholm. Hennes pappa var garvardräng, men 
              han dog när Maria bara var några år gammal.  Mamman, 
              som hette Maria Charlotta Killander, 
              hade en mjölkbod och försörjde sig och dottern dels 
              genom boden, och dels genom hemarbete som trikåstickerska.   Maria Sandel vid cirka 5 års ålder. Maria ungefär vid tiden för resan till Amerika.
  
 
   Efter knappt 
              fyra år i folkskola, reste Maria Sandel – som så 
              många andra fattiga svenskar då – till Amerika. 
              Det var i mars 1887, strax innan hon skulle fylla 17 år. (I 
              passagerarlistan står det att hon är ett år äldre 
              än hon var.) I Amerika arbetade Maria Sandel som hembiträde. 
              Hon hade börjat skriva för länge sen då, och 
              fick flera dikter publicerade i den svensk-amerikanska tidningen 
               Nordstjernan. Det var i Amerika Maria 
              Sandel förkortade sitt efternamn genom att ta bort den sista 
              L-et. 
  1891 återvände hon till Sverige och till 
              fattigkvarteren på Kungsholmen. Maria Sandel blev döv 
              redan som ung och hon förlorade också det mesta av sin 
              syn tidigt. Men precis som mamman arbetade Maria hemma som trikåstickerska. 
              Och förutom att hon kunde läsa på både svenska 
              och engelska, lärde hon sig själv så mycket tyska 
              och franska att hon kunde läsa böcker på de språken 
              också. I och med att arbetarbiblioteken startades hade M
  aria 
              liksom andra arbetare då fått tillgång till litteratur. 
              Hon skrev till sin nära vän Gertrud 
              Månsson: "Tänk bara, under hela min lifstid 
              har jag varit satt på svältkur i fråga om andlig 
              näring. Det är sedan arbetarbiblioteket öppnat sina 
              tillgångar för mig som jag förkofrats."
 
  Maria Sandel var socialist, men också uttalad 
              feminist, och genom Gertrud Månsson blev hon 1896 aktiv i 
              SAKK, 
              Stockholms allmänna kvinnoklubb. 
              Genom den var hon även aktiv i kampen för kvinnors politiska 
              rösträtt.
 
  
  Så 
              småningom började Maria Sandel också få 
              lite betalt för dikter som publicerades i bland annat Social-Demokraten. 
              När Kvinnornas 
              Fackförbund startade sin tidning medverkade Maria Sandel 
              i den. Det var också hon som hittade på namnet: Morgonbris. 
              (När Kvinnornas Fackförbund las ner 1909 blev Morgonbris 
              istället tidning för det som senare brev Sveriges 
              socialdemokratiska kvinnoförbund.) 
  
  1902 
              flyttade Maria och hennes mamma in i ett rum i en av nödbostäderna 
              i en barack mitt emot Kungsholms folkskola. Stället kallades 
              för Skogshyddan. Några år 
              senare dog Marias mamma av hjärnblödning, och Maria bodde 
              ensam kvar i det lilla rummet. Där bodde hon ända till 
              sin död. 
  Det här var tiden när industriarbetet tog 
              över i Sverige, och det var också då som arbetare 
              började skriva om sina egna liv. Maria Sandel var den andra 
              arbetarförfattaren som över huvud taget blev publicerad 
              i Sverige, och den första kvinnan. Hon skrev noveller, som 
              senare gavs ut i novellsamlingar. Den första boken, Vid 
              svältgränsen och andra berättelser, gavs ut 
              1908.
 
  
   Fokus 
              i Maria Sandels noveller är 
              arbetarkvinnors vardag. Och hon skrev om ämnen som andra författare 
              då inte ville ta i; lesbiskhet, prostitution, våldtäkt, 
              misshandel och fosterfördrivning (abort), och det i en tid 
              då både abort och homosexualitet var kriminaliserat. 
              Hon beskrev kvinnors sexualdrift som lika stark som mäns, men 
              att det var kvinnorna som fick betala priset om de levde ut den. 
              Hon skrev helt enkelt allt om vardagen för arbetarkvinnor; 
              slitet på fabriker, som yrkesarbetande i hemmet, och med oftast 
              ensamt ansvar för barnen (som också måste jobba). 
              Tack vare Maria Sandel kan vi som lever idag få en inblick 
              i hur livet var på den tiden för oss "vanliga" 
              människor. 
  En del säger att hon bara skrev om elände, 
              men det är inte sant, även om det ofta är en hemsk 
              verklighet hon skildrat. Men hon skrev även om kvinnor som 
              hjälper och stöttar varandra och om den glädje, fest 
              och solidaritet som också fanns i vardagen.
 
  Ibland framställs Maria Sandel som en kuf som isolerade 
              sig från omvärlden, och självklart måste hennes 
              handikapp delvis ha hindrat henne i umgänget med andra. Men 
              det framkommer att hon hade många vänner bland de socialdemokratiska 
              kvinnorna. I ett brev till Anna Lindhagen skrev hon om sig själv 
              att "ensamheten och jag äro mycket 
              goda vänner". Förhoppningsvis trivdes hon 
              med sitt liv trots att det var så hårt.
 
  Maria Sandel dog den 3 april 1927, 56 år gammal. 
              Då hade hon just lämnat in manuskriptet till sin sjätte 
              bok. Vid hennes begravning på Skogskyrkogården deltog 
              många kända personer ur arbetarrörelsen. Gravstenen 
              bekostades gemensamt av det Socialdemokratiska Arbetarpartiet, Tidens 
              förlag och hennes släktingar.
 
  På 
              Kungsholmen finns Maria Sandels gränd 
              uppkallad efter henne. * 
              På flera ställen på nätet står det att 
              hon också hette Theresia, men av 
              kyrkoarkiven framgår att hon inte hette det.  Maria Sandel skrev sammanlagt sex romaner och en väldig massa 
              noveller. Flera finns att läsa på nätet. Klicka 
              på länkarna!
 
  Noveller:
 Böcker 
              att läsa på Litteraturbanken:
  
  Droppar 
              i folkhavet 
  Familjen 
              Vinge 
  Virveln |