«  Arbetarförfattaren som vågade skriva om allt

Maria Gustafva Albertina Sandell* föddes 30 april 1870 som enda barn till en fattig familj på Kungsholmen i Stockholm. Hennes pappa var garvardräng, men han dog när Maria bara var några år gammal. Mamman, som hette Maria Charlotta Killander, hade en mjölkbod och försörjde sig och dottern dels genom boden, och dels genom hemarbete som trikåstickerska.

Maria Sandel vid cirka 5 års ålder.
Maria ungefär vid tiden för resan till Amerika.

  Efter knappt fyra år i folkskola, reste Maria Sandel – som så många andra fattiga svenskar då – till Amerika. Det var i mars 1887, strax innan hon skulle fylla 17 år. (I passagerarlistan står det att hon är ett år äldre än hon var.) I Amerika arbetade Maria Sandel som hembiträde. Hon hade börjat skriva för länge sen då, och fick flera dikter publicerade i den svensk-amerikanska tidningen Nordstjernan. Det var i Amerika Maria Sandel förkortade sitt efternamn genom att ta bort den sista L-et.

  1891 återvände hon till Sverige och till fattigkvarteren på Kungsholmen. Maria Sandel blev döv redan som ung och hon förlorade också det mesta av sin syn tidigt. Men precis som mamman arbetade Maria hemma som trikåstickerska. Och förutom att hon kunde läsa på både svenska och engelska, lärde hon sig själv så mycket tyska och franska att hon kunde läsa böcker på de språken också. I och med att arbetarbiblioteken startades hade Maria liksom andra arbetare då fått tillgång till litteratur. Hon skrev till sin nära vän Gertrud Månsson:
"Tänk bara, under hela min lifstid har jag varit satt på svältkur i fråga om andlig näring. Det är sedan arbetarbiblioteket öppnat sina tillgångar för mig som jag förkofrats."

  Maria Sandel var socialist, men också uttalad feminist, och genom Gertrud Månsson blev hon 1896 aktiv i SAKK, Stockholms allmänna kvinnoklubb. Genom den var hon även aktiv i kampen för kvinnors politiska rösträtt.

Så småningom började Maria Sandel också få lite betalt för dikter som publicerades i bland annat Social-Demokraten. När Kvinnornas Fackförbund startade sin tidning medverkade Maria Sandel i den. Det var också hon som hittade på namnet: Morgonbris. (När Kvinnornas Fackförbund las ner 1909 blev Morgonbris istället tidning för det som senare brev Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.)

  1902 flyttade Maria och hennes mamma in i ett rum i en av nödbostäderna i en barack mitt emot Kungsholms folkskola. Stället kallades för Skogshyddan. Några år senare dog Marias mamma av hjärnblödning, och Maria bodde ensam kvar i det lilla rummet. Där bodde hon ända till sin död.

  Det här var tiden när industriarbetet tog över i Sverige, och det var också då som arbetare började skriva om sina egna liv. Maria Sandel var den andra arbetarförfattaren som över huvud taget blev publicerad i Sverige, och den första kvinnan. Hon skrev noveller, som senare gavs ut i novellsamlingar. Den första boken, Vid svältgränsen och andra berättelser, gavs ut 1908.

Fokus i Maria Sandels noveller är arbetarkvinnors vardag. Och hon skrev om ämnen som andra författare då inte ville ta i; lesbiskhet, prostitution, våldtäkt, misshandel och fosterfördrivning (abort), och det i en tid då både abort och homosexualitet var kriminaliserat. Hon beskrev kvinnors sexualdrift som lika stark som mäns, men att det var kvinnorna som fick betala priset om de levde ut den. Hon skrev helt enkelt allt om vardagen för arbetarkvinnor; slitet på fabriker, som yrkesarbetande i hemmet, och med oftast ensamt ansvar för barnen (som också måste jobba). Tack vare Maria Sandel kan vi som lever idag få en inblick i hur livet var på den tiden för oss "vanliga" människor.

  En del säger att hon bara skrev om elände, men det är inte sant, även om det ofta är en hemsk verklighet hon skildrat. Men hon skrev även om kvinnor som hjälper och stöttar varandra och om den glädje, fest och solidaritet som också fanns i vardagen.

  Ibland framställs Maria Sandel som en kuf som isolerade sig från omvärlden, och självklart måste hennes handikapp delvis ha hindrat henne i umgänget med andra. Men det framkommer att hon hade många vänner bland de socialdemokratiska kvinnorna. I ett brev till Anna Lindhagen skrev hon om sig själv att "ensamheten och jag äro mycket goda vänner". Förhoppningsvis trivdes hon med sitt liv trots att det var så hårt.

  Maria Sandel dog den 3 april 1927, 56 år gammal. Då hade hon just lämnat in manuskriptet till sin sjätte bok. Vid hennes begravning på Skogskyrkogården deltog många kända personer ur arbetarrörelsen. Gravstenen bekostades gemensamt av det Socialdemokratiska Arbetarpartiet, Tidens förlag och hennes släktingar.

På Kungsholmen finns Maria Sandels gränd uppkallad efter henne.

* På flera ställen på nätet står det att hon också hette Theresia, men av kyrkoarkiven framgår att hon inte hette det.

Maria Sandel skrev sammanlagt sex romaner och en väldig massa noveller. Flera finns att läsa på nätet. Klicka på länkarna!

Noveller:

Böcker att läsa på Litteraturbanken:

   Droppar i folkhavet
   Familjen Vinge
   Virveln