Stockholms allmänna kvinnoklubb

Medlemmar i Stockholms allmänna kvinnoklubb 1892. I mitten av översta
raden syns tobaksarbeterskan Augusta Lock. Sittande längst till höger är
Amanda Horney, som valdes till klubbens första ordförande.

Annonsen med rubriken "Proletärkvinnor, Ohoj!"

Proletärkvinnor ohoj! var rubriken i tidningen Social-demokraten där "såväl gifta som ogifta" kvinnor bjöds in till att starta en kvinnoklubb i Stockholm den 11 juni 1892.

Bland initiativtagarna fanns Elin Engström, Amanda Horney, Alma Igelbäck, Alina Jägerstedt, Gertrud Månsson, Emilie Rathou och Anna Söderberg. Det var starkt av dem att ta detta initiativ, för männen i partiet hade tre år tidigare röstat emot att det skulle bildas särskilda kvinnoklubbar.

Som kvinnoförbundets senare ordförande Disa Västberg konstaterat: "I begynnelsen voro kvinnorna mera fruktade än önskade som medlemmar i arbetarrörelsen ." 1.

Foto av massor av kvinnor som sitter och står i rader inomhus. Längst bak står deras fana. Till höger syns en skylt med texten: Läskedrycker och kaffe serveras, samt en hand som pekar åt höger

1907 firade Stockholm Allmänna Kvinnoklubb 15-årsjubileum.
Foto: Arbetarrörelsens arkiv.

Stockholms Allmänna Kvinnoklubb (SAKK) var inte den första socialdemokratiska kvinnoklubben. Innan dess hade det bildats kvinnoklubbar i Malmö, Ystad, Lund, Norrköping, Göteborg och Örebro, men de blev alla tillfälliga. Stockholms Allmänna Kvinnoklubb blev den första kvinnoklubben som var en del av det socialdemokratiska partiet, och den lever kvar än idag. Därför ses den som grunden till det senare bildade socialdemokratiska kvinnoförbundet.

Anne-Marie Lindgren och Marika Lindgren Åsbrink skriver i boken Systrar kamrater! om kvinnoklubben:

"Den ägnade sig åt praktisk social hjälpverksamhet och den genomförde kvalificerade sociologiska studier av arbetarkvinnors villkor, den medverkade till ett producentkooperativ (för övrigt ett av de få som överlevde), den var engagerad i olika bildningsverksamheter och hade en egen sångkör, den agiterade för facklig organisering och hjälpte till att bilda fackföreningar, den drev envetet och ibland i konflikt med partiet frågan om kvinnors rösträtt, och lika envetet fast länge för döva öron sociala frågor som ogifta mödrars ställning, kvinnlig yrkesinspektion, likalönsprincipen och sexualupplysning för ungdomen."

Ett exempel på studier var om industriarbeterskornas villkor, som Anna Söderberg tog initiativ till. Men de diskuterade också allt som rörde kvinnor, från rösträtt till barnbegränsning. Pengar samlade de in genom fester, basarer och danstillställningar. De höll också sagostunder för arbetarkvarterens barn.

Foto av en röd fana med gul text, där det står: Stockholms Allmänna Kvinnoklubb, stiftad 11/6 1892

Medlemmarna i SAKK var arbeterskor, till exempel sömmerskor, tobaksarbeterskor, bryggeriarbeterskor, tvätterskor, baderskor, fabriksarbeterskor, bygghantlangerskor, strykerskor och trikåstickerskor.

  Mötena hölls ofta först kl. 21 på kvällarna, så att alla skulle ha hunnit sluta sina arbeten. De var 58 kvinnor som redan på första mötet blev medlemmar i kvinnoklubben. I slutet av året var de nästan 200 medlemmar, och därmed större än den socialdemokratiska föreningen.

  SAKK krävde dessutom rösträtt för alla kvinnor, inte bara den "damrösträtt" som borgarkvinnorna drev – alltså rösträtt endast för tillräckligt rika kvinnor, på motsvarande sätt som för män då.

  Kvinnoklubben tog också initiativ till bildandet av Kommittén för den kvinnliga agitationen, dels för att många medlemmar skulle få träna sig att tala offentligt, så att fler kunde bli agitatorer, dels för att uppmuntra kvinnor att engagera sig fackligt.

Foto av massor av kvinnor som sitter runt två långbord eller står längs väggarna. På borden framför dem ligger papper.

Socialdemokratiska kvinnoföreningar och kvinnors fackliga organisationer från hela landet höll en första gemensam konferens i januari 1907. Den följdes av flera. Bland deltagarna då fanns även agitatorn Hilma Hofstedt.
Foto: Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek

1907 arrangerade SAKK tillsammans med Kvinnornas fackförbund en första gemensam nationell socialdemokratisk kvinnokonferens. Anna Sterky höll öppningstalet, och hon argumenterade för att de skulle bilda ett kvinnoförbund. Men männen i det socialdemokratiska partiet var helt emot att arbetarkvinnor skulle organisera sig kvinnoseparatistiskt, så kvinnorna tvingades kompromissa.

Istället för att bilda ett eget förbund valde de att skapa den Socialdemokratiska Kvinnokongressen, en organisation som arrangerade kongresser under de kommande åren. Den drevs av ett arbetsutskott, senare Centralkommittén, som från starten fick fem uppgifter: att utse kvinnor till agitatorer, att agitera för kvinnors rösträtt, att bilda socialdemokratiska kvinnoklubbar överallt i landet, att verka för kvinnors fackliga organisering samt att arbeta folkbildande genom att utge och sprida "agitationsbroschyrer och ströskrifter".

Först 1920 bildades det socialdemokratiska kvinnoförbundet.

Socialdemokratiska kvinnor: Signe Vessman, Anna Pettersson, Julia Ström-
Olsson, Anna Sterky, Jenny Karlsson och Isadora Karlsson, omkring 2010.

1. Disa Västberg: Kvinnorna i den socialdemokratiska rörelsen. Tiden nr 3-4/1939.

Agitation = argumentera för att sätta i rörelse, uppvigla.
Agitator = någon som håller tal i syfte att sätta folk i rörelse.

Anne-Marie Lindgren & Marika Lindgren Åsbrink: Systrar kamrater! Arbetarrörelsens kvinnliga pionjärer.

Stockholms allmänna kvinnoklubb: Från Alma till Ulla – Stockholms Allmänna kvinnoklubb de första 50 åren 1892-1942, SAKK 2011.

Hjördis Levin: Proletärkvinnor ohoj! Stockholms Allmänna kvinnoklubb 1892-1930.