«  Ett individuellt försök till kvinnotidning

Kvinnornas tidning gavs ut under åren 1921 till 1925. Ansvarig utgivare och redaktör var författaren och journalisten Ingeborg Dahllöf. Eftersom det inte var någon organisation som stod bakom tidningen fanns det inte heller någon direkt grundtanke med tidningen, annat än att den riktade sig till kvinnor, oavsett partipolitisk uppfattning.

  Tidningen skrev om allt möjligt, stort som smått. Det var egentligen en rent borgerlig tidning, men den påverkades också av dem som skrev i den, till exempel skrev den mer radikala Frigga Carlberg ofta om sociala frågor. Flera andra rösträttskvinnor skrev också i Kvinnornas tidning, som Ann Margret Holmgren, Gulli Petrini och Lydia Wahlström. Märta Björnbom skrev om juridiska frågor.

  Då och publicerade tidningen artiklar om den nya giftemålslagen, lika lön, gift kvinnas yrkesarbete, kvinnor som präster, kvinnor som poliser, kvinnor som bankdirektörer, Kvinnornas fredsförbund med mera. Förutom sådana politiska artiklar skrev tidningen om hem och barn, publicerade noveller, poem, citat av kända personer och hade även en återkommande skämtspalt.

Att tidningen las ner 1925 kanske i första hand handlade om brist på pengar. Men i sista numret skrev redaktionen också om en "trötthetskänsla", som snarare framstår som uppgivenhet, och som kom sig av att Ingeborg Dahllöf hade förlorat tilltron till att kvinnor i allmänhet hade något politiskt intresse. "När den [tilltron] nu är borta följer som en självklar åtgärd att verksamheten nedlägges."

  Men i själva verket fanns det ju andra tidningar då, som Tidevarvet, som nog var bättre på att fånga kvinnors politiska intresse.

Läs alla nummer av Kvinnornas tidning under åren 1921 till 1925 hos KvinnSam på Göteborgs universitet.