Osynlig ruta
FmP:s logotype
Folkaktionen
mot Pornografi

Engelsk flagga


Hem


Historia


Plattform


Remissvar


Artiklar m.m.


Övrigt material
Osynlig rutaMenypil  Förord
Osynlig rutaMenypil  Exemplet
Osynlig rutaMenypil  Porrindustrin
Osynlig rutaMenypil  Anspelning
Osynlig rutaMenypil  Politikerna & lagstiftningen
Osynlig rutaMenypil  Samhället
Osynlig rutaMenypil  Vad göra?
Osynlig rutaMenypil  Om FmP
Osynlig rutaMenypil  Lästips


Myter om FmP


Kvinnomärke Till Kvinnofronten


De baksidestexter från pornografiska videofilmer vi citerar kommer alla från filmer som sprids i vanliga videobutiker, inte från särskilda porrbutiker.

"Alla som är 50 vet hur det känns. Att se alla dessa små tonårsbrudar med sina unga, uppnosiga tuttar och veta att det är 'Se, men inte röra'.

     Men Randy är magister i en skola och vet att utnyttja sin position. De söta tjejerna kanske inte alls vill ligga med gammelgubben, men ska dom få gå kvar så måste dom..."

Ur porrvideofilmen "Magisterns lilla flicka"


Priset för yttrande- och tryckfriheten är att vi får acceptera vissa olämpliga eller smaklösa företeelser.
– Och ni är väl inte emot tryckfriheten?

Osynlig ruta

Rubrik: Politikerna & lagstiftningen

1971
togs den gamla lagen om "sårande av tukt och sedlighet" bort i Sverige. Inom den lagen rymdes pornografin. 1965 hade utredningen "Yttrandefrihetens gränser" tillsatts. Utredningen kom fram till att lagen skulle tas bort, men att en yttersta gräns ändå skulle finnas. Den gränsen ville man ha vid t.ex. övergrepp mot barn och grovt våld. Utredningen gick ut på remiss och tjugosju av de tillfrågade remissinstanserna stödde idén om en yttersta gräns, endast tio ville ta bort alla gränser. (5)
Foto av en nallebjörn     Yttrandefrihetsutredningen gjorde också tillsammans med den samtida Filmcensurutredningen statistiska undersökningar för att se vad folket tyckte om lagstiftningen. Många menade att man inte ville att pornografi skulle få finnas. Mest negativa till porren var – då som nu – kvinnorna. Och även då förklarades kvinnornas motstånd bort med kommentarer om att kvinnor var mer hämmade och puritanska.
     Trots både remissinstansernas svar och resultaten från undersökningarna om folks åsikter, fanns någon yttersta gräns inte med när propositionen om lagändringen lades fram till riksdagen våren 1970. Dåvarande justitieminister Lennart Geijer uttalade sig i debatten:

     "I den avvägning som måste göras förekommer det att vi måste acceptera saker och ting som vi uppfattar såsom olämpliga och smaklösa och som vi personligen skulle vilja förbjuda. Att vi ändå accepterar sådana saker i exempelvis massmedia är det pris vi får betala för en vidsträckt yttrande- och tryckfrihet. Jag tycker inte att det som föreslås i denna proposition är något särskilt högt pris för att slå vakt om yttrande- och tryckfriheten.". till sexuell tillgång till flickor och unga kvinnor." (6)

     Men det var inte han, utan barnen, som fick betala det priset. Genom "frisläppandet" av pornografin blev de sexuella övergreppen mot barn samhälleligt sanktionerade.
     Först efter flera års påtryckningar från framför allt kvinnorörelsen efter dåvarande Riksaktionen mot Pornografi och Prostitution ändrades lagen och barnpornografi förbjöds från 1980.
     Under nästan tio års tid var det alltså fullt lagligt att sprida barnpornografi i Sverige. Under dessa år var det mycket debatt om sexualbrott, bl.a. utifrån de lagförslag som lades fram av Sexualbrottsutredningen 1976. (7) Utredningen föreslog att straffen för hallickverksamhet, våldtäkt, incest och övriga sexuella övergrepp mot barn skulle sänkas eller helt tas bort. Idag är det svårt att föreställa sig att någon skulle föreslå att incest skulle avkriminaliseras, men då var det bara ett förslag av många liknande.
     Kvinnorörelsen gick inte in i diskussion om Sexualbrottsutredningens olika förslag, utan krävde gemensamt att utredningen skulle förkastas helt och hållet. Och så blev det. 1977 tillsattes en ny utredning, kallad Sexualbrottskommittén, vars förslag 1982 uttryckte en helt annan syn på sexualbrott. (8)

Tystnadens tid
Slopandet av lagen mot "sårande av tukt och sedlighet" 1971 hade tagits efter en yttrande- och tryckfrihetsdebatt, som handlade både om konstnärliga skildringar och om kommersiell spridning av pornografi. Barnpornografi debatterades inte som enskild företeelse, utan som ett exempel på pornografi, ett exempel bland flera. Man diskuterade porrindustrin och vad dess tidningar och filmer innehöll och man upprördes över de barn som utnyttjades på bilderna. De som under 1970-talet kämpade mot pornografi krävde lagstiftning framför allt mot barn, djur och våldspornografi.
     Efter att barnpornografilagen trätt i kraft 1980 inträdde den stora tystnadens tid. Det offentliga tystnaden varade i över tio år. Naturligtvis fanns hela tiden de som arbetade mot barnporr, men de kom inte till tals i media. Folkaktionen mot Pornografi har arbetat mot barnporr sedan vi startade 1985, men även nu, mer än tio år senare, när barnpornografi är ett ämne som då och då faktiskt tas upp i media, skrivs historien som att barnpornografi är en helt ny företeelse, att ingen tidigare känt till problematiken och därför ingen gjort något åt den.
     Officiellt fanns inte längre barnpornografi i Sverige. Men självklart försvann inte barnporren.

Foto av leksakstrollProblemet döljs, men försvinner inte
För många förövare innebar lagen att de nu istället började sprida barnporren mellan sig, i fast eller löst sammansatta grupper. Kontakt med varandra fick de bl.a. genom annonser i s.k. herrtidningar. De spred – och sprider – egna filmer och fotografier, d.v.s. egna dokumentationer av egna övergrepp, men också kopior av kommersiell barnpornografi från porrindustrin.
     För den kommersiella porrindustrin innebar lagen att de värsta övergreppen försvann från porrbutikernas hyllor; de yngsta barnen och det grövsta våldet. Men porrindustrin vill tjäna pengar och de accepterade inte att tvingas minska sin vinst. De hittade snart på sätt att komma förbi lagen, vilket vi berättat mer om i kapitlet om anspelningspornografin.

Barnpornografilagen
I barnpornografilagen står att den som "skildrar barn i pornografisk bild med uppsåt att bilden sprids eller som sprider sådan bild" ska dömas. I praktiken har lagen bara fungerat som ett – begränsat – spridningsförbud. Den har lett till en viss självsanering av branschen – den allra värsta barnpornografin säljs inte öppet längre. Men det mesta går att få tag i. Det finns på marknaden. Lagen är ju ingen censurlag, utan bygger på att någon ska anmäla olaglig pornografi.
     Vem är tänkt ska göra en sådan anmälan? Knappast de män som konsumerar barnpornografin, eller de män som framställer den. Polisen anser sig inte ha resurser till mer än punktinsatser. Försöket med lokala "videokontrollörer" har inte fungerat. Det är ett tungt ansvar att lägga på oss porrmotståndare, att vi ska ägna vår tid och våra pengar åt att inhandla olaglig pornografi i porrbutiker eller per postorder, för att sedan anmäla enligt en otillräcklig lag.
     Den svenska lagen har dessutom inte någon åldersgräns. I förarbetena till lagen står att med barn avses de "vilkas könsmognadsprocess inte är avslutad". Det står också att "den närmare gränsdragningen får ankomma på rättstillämpningen". Vad betyder det? Förutsättningen för att det skulle bli någon "rättstillämpning" om gränsdragningen är väl att justitiekanslern lämnar vidare ett antal fall till domstol, så att "rättstillämpningen" alltså får möjlighet att avgöra hur samhället vill se gränsdragningen för barnpornografin. Men så har inte justitiekanslern gjort. Så har inte någon av justitiekanslärerna som arbetat sedan lagen tillkom 1980 gjort, varken Bengt O. Hamdahl, Hans Stark eller Johan Hirschfeldt. Vi fick ingen gränsdragning genom rättstillämpningen. Under de år barnpornografilagen funnits, har den nästan inte alls använts.
Foto av tygkatt     Med tiden växte kritiken mot JK. Inte heller lagen mot sexuellt våld eller tvång fungerade. Då tillsatte regeringen en utredning om efterföljandet av den lagen. Justitiekanslerämbetet fick se över sin egen handläggning av ärendena. Utredningen kom fram till att det är svårt att bedöma hur handläggningen fungerat, det behövs mer tid innan man kan avgöra. (9)
     Som så många gånger lät svenska myndigheter utredningar få ersätta handling. Och priset för väntetiden får, som alltid, betalas av de kvinnor och barn som fortsatt utnyttjas i pornografin.

Polisbeslagen på 90-talet
I tystnaden bredde porren ut sig. Så kom de stora polisbeslagen av barnpornografi i början av 1990-talet och med dem medvetenheten om vad barnpornografi faktiskt är och hur den används; att förövare visar barnpornografi för barn, för att bryta ner barns motstånd; andra vuxna gör så här med barn, andra barn låter pappa göra så, det är normalt att vuxna använder barn sexuellt. (10) Den används också direkt: – Du ska göra så här, som det barnet gör på den bilden. Dessutom fungerar barnpornografin för förövarna så, att man uppfattar sig få andras godkännande för vad man gör; andra gör så också, och det är okey att göra så här eftersom det står i tidningen att hon vill själv, och hon gör ju inget motstånd på filmen. Barnpornografi både uppmuntrar till och förhärligar övergrepp – och fungerar så att den legitimerar sexuella övergrepp mot barn.
     Man kunde önskat att de olika kunskaperna om pornografin och dess användning med tiden skulle sättas samman: kunskaperna om porrindustrin som samhällsföreteelse, kunskaperna om vad barn utsattes för vid framställning av pornografi och kunskaperna om vad som görs mot nya barn med hjälp av pornografin. Istället glömdes all gammal kunskap bort under varje period av tystnad. Idag har debatten tappat hela samhällsanknytningen och barnpornografi diskuteras oftast som en isolerad företeelse, som ett visserligen allvarligt, men marginellt, problem.

En symbol för porr
Sverige var ett av de första länder i världen som tog bort alla restriktioner mot pornografi. Sverige blev symbol för porr, ett drömland för porrindustrin, över hela världen hänvisade pornografiförespråkare till Sverige för att motivera att lagar skulle tas bort även i deras länder.
     För att Sverige på så sätt gjorde sig delaktig i att pornografin blev samhälleligt accepterad, borde vårt land extra tydligt ta ställning mot åtminstone barnpornografin. Istället blev det tvärtom. Trots allt folkligt motstånd mot barnpornografi, har vi bara en dåligt skriven lag, som dessutom inte tillämpas.
     Polisbeslagen på 1990-talet ledde till krav på förbud också mot innehav av barnpornografi och Justitiedepartementet skrev då i en promemoria, som ett eko av Lennart Geijers ord från 1970-talet, att: "de för vårt samhälle så grundläggande principerna om yttrande- och informationsfrihet..." inte borde "underkastas ett så från själva grundtanken långt gående undantag som en kriminalisering av innehav av vissa sorters framställningar skulle innebära.". (11) Än en gång fick barnens behov stå tillbaka. Bara något år senare gick det bra att börja tillämpa ett förbud mot rasistiska sångtexter, med hänvisning till förbudet mot hets mot folkgrupp. Inte ett ord hördes då om yttrande- och tryckfrihet.

Världscentrum för barnpornografihandel?
Idag vet vi att barnpornografi sprids från Sverige ut över Europa och USA. Myndigheternas brist på agerande mot barnpornografin riskerar att göra Sverige till ett världscentrum för barnpornografihandel. Medan allt fler länder kriminaliserat innehav av barnpornografi har Sverige hittills tvekat och skjutit upp ett beslut i frågan – trots att stora internationella organisationer som Interpol, Europarådets ministerkommitté, Nordiska Rådet och FN:s kommission för Mänskliga Rättigheter uppmanat alla världens länder att förbjuda innehav av barnpornografi.
     – Sverige är det enda landet i världen där barnpornografi är en grundlagsskyddad rättighet, har många besviket uttryckt det.

Barnpornografikommittén
Till sommaren 1996 skulle den statliga Barnpornografikommittén ha lagt fram sitt förslag till ändringar av barnpornografilagen. Men den bad att få längre tid på sig, så när detta skrivs vet vi inte hur lagen i framtiden kommer att se ut. Tyvärr har vi dock inte mycket hopp om att utredningens resultat kommer att leda till några större förändringar.
     Det största hindret för verklig förändring är kanske att svensk debatt nästan alltid handlar om vad som syns på en bild, istället för att utgå från vilket budskap pornografin sprider eller vad det får för följder. Därför är det i Sverige också vanligen filmvetare och massmedieforskare som får stå fram som experter på pornografi i den offentliga debatten. I andra länder, där pornografi diskuteras mer utifrån vilka följder den får, är det oftare t.ex. sociologer som påverkar debatten. Denna skillnad i grundinställning får förstås följder också för lagstiftningen. I t.ex. Norge har man formulerat barnpornografilagen utifrån just kunskapen om hur barnporren används. Där förbjuder man både innehav och import av barnpornografi, och med barnpornografi avses: pornografisk skildring (i bild, film, video eller liknande) av någon som är, kan antas vara eller framställs som att vara under 16 år.

FN:s barnkonvention
Barn ska enligt FN:s barnkonvention, som Sverige skrivit under, skyddas från att utnyttjas i sexuella övergrepp och könshandel, inklusive pornografi.
     Det är ju egentligen så självklart: Det borde helt enkelt vara förbjudet både att begå sexuella övergrepp mot barn, att dokumentera övergreppen, att inneha eller sprida sådana dokumentationer och att uppmuntra till sexuella övergrepp mot barn.

Foto av gammaldags TV till dockskåpetLagstiftning räcker inte
Det är viktigt med lagstiftning mot pornografi. Lagstiftning är en markering från samhället om vad vi inte godtar. Men viktigare ändå är kunskapen om vad pornografi är.
     Traci Lords historia väcker också frågor om gränsdragningen mellan "barnporr" och "vanlig" pornografi. I USA var en av filmerna som spelades in med Traci Lords laglig – hon hade fyllt 18 år när den spelades in. Under alla de år hon användes till porrfilmsinspelning säger den amerikanska lagen att hon utnyttjades av porrindustrin. Men plötsligt en dag upphörde enligt lagen utnyttjandet och hon deltog frivilligt i filmandet – hon hade fyllt 18 år. Vad var det då som hände på hennes 18-årsdag, som gjorde att hon plötsligt "ville" göra porrfilm?
     Folkaktionen mot Pornografi anser att en lag mot barnpornografi måste ha en åldersgräns, och att den bör vara 18 år. Men det får inte göra att vi missförstår vad kvinnor utsätts för efter att de fyllt 18 år. Vi vet ju också, från bl.a. undersökningar i andra länder, att kvinnor som utnyttjas i prostitution ofta varit utsatta för sexuella övergrepp som barn. Och detsamma gäller förstås pornografin, som ju är samma sak; att män köper sig tillgång till kvinnors kroppar att använda sexuellt.

     Pornografi är ingen isolerad företeelse, den hör samman med samhällets övriga syn på kvinnor – och barn.


Noter:
5. Hjördin Levin: Testiklarnas herravälde. Sexualmoralens historia. Natur och Kultur 1989, sidan 299. Pil upp
6. Artiklen Sexliberalerna röjer vägen för pornografi och prostitution av Jeanette Gentele i red. Gunilla Fredelius: Ett onödigt ont. En antologi mot pornografi och prostitution, Ordfront 1978, sidan 63. Pil upp
7. SOU 1976:9 Sexuella övergrepp. Justitiedepartementet 1976. Pil upp
8. SOU 1982:61 Våldtäkt och andra sexuella övergrepp. Justitiedepartementet 1982. UPil upp
9. Justitiekanslern: Regeringsrapport Dnr 2903-91-90 angående Uppdrag rörande bestämmelserna om olaga våldsskildring, 23/12 -93, sidan 31, 44 och 45. Pil upp
10. Se intervjuer med incestöverlevare i t.ex. Folkaktionen mot Pornografi: Vems rätt?, videofilm om barnpornografi och FN:s barnkonvention. Pil upp
11. Ds 1993:29 Brottsoffer i blickpunkten – åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning, Justitiedepartementet 1993. Pil upp


UPP Pil upp    


   Pil vänsterPil vänster FÖREGÅENDE SIDA

NÄSTA SIDA Pil högerPil höger   


© Text & foto: Gerda Christenson. Citera gärna denna text, men glöm inte att uppge källan,
som är broschyren "Kommersiell barnpornografi" från Folkaktionen mot Pornografi.

Osynlig ruta