De flesta av er har kanske läst om fallet
med en 16-årig tjej som – samtyckande
– utsattes för våld inom BDSM. En
åklagare tog upp ärendet för att se
om det går att ”samtycka” till grov
misshandel. Det har aldrig prövats
tidigare, så fallet blir prejudice-
rande, det vill säga att framtida
fall kommer att dömas
i enlighet med detta.
Den dubbelt så gamla mannen frikändes.
Domen visar vad samtycke innebär
i svenskt rättsväsende.

Samtycke prövat i rättssalen

(Artikeln är något ändrat/kortad jämfört med den ursprungliga. Inledning av artiken beskrev domen och den chattlogg som visade hur de inblandade diskuterat innan händelsen. För att läsarna av artiken skulle slippa utsättas för detaljer om övergreppen fanns uppgift om domnummer för den som ville veta mer, samt en sammanfattning av händelserna.)

Åtal & rättegång
Kammaråklagare Ulrika Rogland i Malmö bestämde sig för att testa om en kan samtycka till grov misshandel. Det har aldrig prövats tidigare i Sverige. (Lagen säger däremot att du kan samtycka till ”ringa misshandel eller lindrigare former av misshandel av normalgraden”.)

   Eva, som sen har uppgivits ska ha börjat skära sig igen, deltog inte i rättegången.

   En representant för RFSU i Malmö, JB, vittnade om att BDSM är ett sexuellt ”rollspel”, att det handlar om en ”sexuell läggning” och att ”undergivna personer kan känna en stark önskan att få blåmärken”, som det står i domen.

Domen i tingsrätten
Mannen frikändes. I domen står att domstolen inte ska lägga vikt vid vad Evas målsägandebiträde sagt, eftersom hon är ”ombud för målsäganden”, som begärt ”ett inte obetydligt belopp i skadestånd” och att Eva ju först hade ljugit för målsägande- biträdet om vad som hänt. Sen skriver domstolen att mannens ”egna uppgifter” om det-och-det (inklusive att han ju bara ville ge henne ”sexuell njutning”) är ”omständigheter som skall beaktas”.

   Men varför ska det spela större roll vad han säger, har inte han lika mycket, om inte ännu mer, egenintresse i målets utgång än målsägandebiträdet?

Domskälen
Domstolens motiv för att frikänna mannen är att de anser att:

• det finns inga bevis för att det över huvud taget skulle finnas nåt allmänt samband mellan ”självskadebeteende” och att ”låta sig utnyttjas sexuellt för att på så sätt skada sig” själv,

• det finns dessutom inget bevis för att just Evas självskade- beteende innebär att hon ”skulle vara benägen att låta sig utnyttjas för att skada sig själv”,

• och även om det skulle finnas såna samband, finns det inga bevis för att mannen ”medvetet eller omedvetet” skulle ha ”utnyttjat målsägandens självskadebeteende”,

• mannen slog Eva som längst i 30 minuter, så domstolen konstaterar att ”Slagen utdelades i perioder med pauser emellan. Det har sålunda inte varit fråga om någon oavbruten misshandel under lång tid” och hon kunde dessutom använda ”stoppord”,

• vissa av skadorna var enligt mannen en olyckshändelse,

• Eva har dessutom inte behövt medicinsk vård för skadorna,

• visserligen säger målsägandebiträdet att Eva mått dåligt av vissa av skadorna, men målsägandebiträdet är ju ”ombud för målsäganden” (läs: partisk) så bedömningen blir att ”skadorna varit förhållandevis lindriga och av övergående natur”,

• mannen uppger att han uppfattade Eva som ”mycket bestämd, öppen, rak och ärlig”, medan målsägandebiträdet uppfattade henne som en ”liten, tyst och ledsen flicka”, men målsägande- biträdets vittnesmål ”kan dock, av skäl som tidigare berörts, inte tillmätas något högre bevisvärde” (igen: hon var partisk),

• mannens ”syfte med de åtalade gärningarna var att ge målsäganden sexuell njutning”,

• därför ska misshandeln anses vara av ”normalgraden”, det vill säga inte grov, rå eller hänsynslös.

Dessutom samtyckte hon, och

• hon har själv tagit initiativ till, och dykt upp hos honom för, ”rollspelet”,

• hon var över 16 år och därför ”behörig att samtycka till vad XX utsatte henne för”,

• hon hade ”tidigare erfarenhet av BDSM” och ”således egen kunskap om vad hon gick med på”,

• hon hade möjlighet att avbryta och gå därifrån.

   Åklagaren kommer att överklaga.

Chattloggen
Så till chattloggen då. Den bestod av 48 sidor och spände över tre dagar. Det stämde som mannen sa, att han noggrant frågat Eva om hennes erfarenheter och annat. Där framgår att:

• Eva berättade att hon haft en svår barndom,

• hon berättade att hon haft ätstörningar och självskade- beteende,

• hon berättade att hon ”förlorat sin oskuld” genom att hon blivit våldtagen vid 11 års ålder,

• hon berättade att hon börjat fantisera om BDSM från att hon var 12 år,

• hon berättade att hon bara haft BDSM-kontakt med en man och att det inte var bra,

• hon berättade att hon ville att ”det värsta” skulle göras mot henne,

• han fick förklara allt han sa att han skulle göra mot henne, eftersom Eva ju inte visste vad något var,

• han sa att det inte gjorde nånting, för ”jag är väldigt bra på att träna upp flickor”,

• han sa, när Eva berättade att hon ville att han skulle veta att hon haft en jobbig uppväxt, att ”en omgång smisk kan lösa upp många psykiska knutar”.

   Hela vägen genom chatten är det han som föreslår alla de konkreta saker som rätten sen säger att Eva ju hade skrivit och bett om att han skulle göra. Men det är han som föreslår dem, och hon som skriver det han sagt.

   Det enda hon säger är att hon vill bli utsatt för det mest förnedrande, och att hon absolut vill bli hans ”slav”, men hon uttrycker också stor tvekan inför det konkreta han förklarar.

Reaktionerna efteråt
Efter domen skrev Katarina Wennstam (som bland annat skrivit flera böcker om våldtäkt, till exempel ”Flickan och skulden”) en debattartikel i Aftonbladet med rubriken ”Kvinnor blir rättslösa när sex övergår i våld”.

   Redan dagen efter fick Wennstam svar av Lisa Magnusson i samma tidning: ”Wennstam berövar helt kvinnor deras sexualitet”. Magnussons krönika fokuserade på att tjejen ville själv: ”Hon ville våldet, och våldet var inte extremt. Vi pratar svullnader och blåmärken och rivsår.
  Katarina Wennstam skarvar, och ljuger, och jämställer detta frivilliga – i efterhand – ångrade sex med den utdragna, tortyrliknande gruppvåldtäkten i det så kallade Stureplansmålet. Hur understår hon sig?”

   Både på Aftonbladet och på nätet i övrigt har folk mestadels hållit med Lisa Magnusson.

   Tjejen ville ju själv.

Bekräftar alla farhågor
Fallet bekräftar förstås just det som vi i Kvinnofronten hela tiden har varnat för i diskussionen om våldtäkt – att fokusera på ”samtycke” riskerar att leda till att det inte spelar nån roll vad som görs mot tjejer och kvinnor eller hur mycket sexualiserat våld vi utsätts för, det anses ändå okej, och det anses att tjejer/kvinnor ”ville själva”.

   I höst kommer Sexualbrottsutredningen att lägga fram sitt förslag om ändringen av våldtäktslagen, så att den ska utgå från samtycke eller ej istället för våld eller tvång som brottsrekvisit. Den här domen visar var vi då kommer att hamna.

Han då?
Lisa Magnusson, och andra som skriver som hon, påstår att vi som, liksom Katarina Wennstam, slåss för kvinnors rätt att slippa utsättas för sexualiserat våld i själva verket inte respekterar ”de” tjejer och kvinnor som blir kåta av att utsättas för ”lite våld”. De skriver, att det är det som är problemet.

   De skriver däremot inte om män och mäns sexualitet.

   Det är inte så konstigt. För om vi faktiskt använder Lisa Magnussons resonemang, men gör det på hela den sexuella situation hon beskriver, då innebär det också att vara upprörd över att feminister inte respekterar de män som blir kåta av att skada kvinnor och flickor.

   Nej, just det, det låter inte riktigt lika bra. Men det är ju det som är konsekvensen.

Obefintliga frågor
Som vanligt slipper förövarna undan bara genom att hänvisa till samtycke och lägga över allt på kvinnan. Lisa Magnusson med flera går på det och diskuterar snällt på förövarnas villkor.

   Men vem frågar vad han tänkte, utifrån att han faktiskt visste att hon gick på gymnasiet, det vill säga var betydligt yngre än han, och dessutom utan erfarenhet av det han berättade om av BDSM-praktik? Vem frågar hur han resonerat med sig själv om vuxenansvar, när han fick veta att hon hade erfarenhet både av sexulla övergrepp och andra problem under uppväxten, att hon hade haft ätstörningar och skurit sig själv? Eller hur han resonerade kring skärmärkena han såg på hennes armar? Eller vad han tänkte om att hon berättat att hennes BDSM-fantasier uppstått efter en våldtäkt som hon utsattes för som barn? Eller hur han tänkte, just utifrån hennes bakgrund, om de verbala trakasserier och den förnedring han utsatte henne för?

   Ingen frågade honom om han, som vuxen, inte borde tvekat inför att använda fysiskt och psykiskt sexualiserat våld mot en ung oerfaren tjej med så mycket i bagaget.

   Alldeles oavsett hennes sexualitet, eller hennes ”samtycke”, varför valde han att försätta både henne och sig själv i en så tvivelaktig situation, där han så uppenbarligen riskerade att göra henne så illa?

Alla avslöjar sig
Men att diskutera hans val skulle ju göra allting så tydligt. För egentligen vet alla att de ljuger. Till och med i den friande domen skriver de att hon var gammal nog att samtycka till det han ”utsatte henne för” (min betoning).

   På det och alla andra tänkbara sätt är domen väldigt avslöjande om BDSM. För om det verkligen vore så, att alla som ägnar sig åt den sysselsättningen tar våld på allvar, och verkligen förutsätter att det gäller samtyckande vuxna – då borde det självklart vara ett väldigt kritiserande av denna man nu. För i så fall borde ju alla BDSM-utövare tycka att det blir ett stort problem då det inte alls handlar om samtyckande vuxna, utan tvärtom om unga skolflickor, som riskerar att ”ångra sig”?

   De som påstår att BDSM ska föreställa vara nåt sexuellt njutbart borde kunna svara på frågan: Så vad finns kvar i BDSM om det inte är sexuellt njutbart?

   Nej, om det vore som de påstår, så borde deras diskussioner nu handla om hur de ska kunna förhindra att nåt liknande händer igen.

   Men det skriver de inte om. De skriver om att tjejen faktiskt får skylla sig själv, alternativt: Hon ville själv. Hon samtyckte.

XX

(Sista delen av artikeln i pappersform kan bara läsas av Kvinnofrontens medlemmar. Men den slutade med en uppmaning att agera.)

Allt material där inte annat anges:
© Kvinnofronten