Nummer 3/2015

Rebecca Whisnant är en amerikansk feminist, universitetsprofessor i filosofi och anti-porr-aktivist. Hon har skrivit mycket om pornografi, och detta är ett blogginlägg om förnedringen av kvinnor i pornografi. Texten utgår från en porr-DVD, som fick Rebecca Whisnant att resonera kring förnedringens – och samtyckets – roll.

Pornografi och förnedring

På omslaget till en porr-DVD knäböjer en ung vit kvinna endast klädd i små trosor och ler blygt över axeln mot kameran. Hon heter Jamie, får vi veta. I hennes hand finns ett glas som innehåller en mjölkaktig substans. Taglinen är "Se heta slampor dricka sperma ur sina rövhål!". Texten på baksidan förtydligar glatt hur det fungerar: "Se henne få en sats i rumpan för att sen trycka ut det och svälja!". Filmen heter "Anal Cumsumption #4".

  Vad har hänt med den här kvinnan, med Jamie? Många saker, utan tvekan, men främst bland dem är att hon har blivit förnedrad. Men vad betyder det?

  I vardagliga samtal används begreppet ofta som helt utbytbart med att bli generad. "Jag var så förnedrad", kan en säga, "när mitt barn fick ett utbrott i mataffären", eller "när jag insåg att jag hade spenat mellan tänderna under min presentation". Känslan av att bli offentligen utlämnad är central i båda begreppen.

  Men kärnan i begreppet förnedring finns i ordboksdefinitionen. Enligt The Oxford English Dictionary är det engelska ordet för att förnedra – "to humiliate" – definierat som "att dra ner eller göra någon oansenlig i position, tillstånd eller känsla". Termens etymologiska rot är latinets humilis, som betyder låg. Ordboken Merriam Webster instämmer: "att dra ner till en lägre position i sina egna eller andras ögon: förödmjuka". Jamie har verkligen förnedrats – i andras ögon åtminstone, och troligen också sina egna. Det tydliggör The Oxford English Dictionarys andra definition av "humiliate": "att dra ner eller sänka någons värdighet eller självrespekt".

  Det här sistnämnda temat är stort i filosofiska diskussioner. Som Daniel Statman observerar: "Förnedring ses först och främst som en skada på offrets värdighet, en skada som ofta beskrivs i figurativt språk: i förnedring ’berövas’ en sin värdighet, eller helt enkelt ’förlorar’ eller ’tappar’ den". Avishai Margalit, som gör icke-förnedring till grundpelare i sitt koncept om ett "anständigt samhälle", definierar förnedring som "alla sorts beteenden eller tillstånd som utgör en god anledning för någon att anse sin självrespekt skadad".

Det får räcka för tillfället när det gäller definitioner. Ni får också tro mig när jag säger att "Anal Cumsumption"-exemplet inte är extremt – att förnedringen av kvinnor i själva verket är en oföränderlig storhet i modern mainstreampornografi. Här kravlar en kvinna på alla fyra, där skjuts en penis in från sidan i hennes mun så att den utvidgar hennes ansikte och får henne att se löjlig ut, och överallt mässar hon "Jag är en sån smutsig liten hora". Över 40% av de bäst säljande porrtitlarna i en nyligen gjord undersökning innehöll "arsle till mun"-scener, där en man tar bort sin penis från kvinnans anus och sätter in den direkt, utan att rengöra den, i hennes mun eller en annan kvinnas mun. En mer total förnedring är svår att tänka sig.

  Så vadå? Varför spelar det här roll? Det spelar först och främst roll för kvinnan som agerar i pornografi. Vad blir följden av ett sådant förnedrande agerande för dem som ett sådant agerande framtvingats ur?

  När Abu Ghraib-skandalen bröt ut 2004 var det många som noterade, att trots att en del av de irakiska fångarna blev fysiskt skadade var det fasansfulla med övergreppen minst lika mycket förnedringen som de utsattes för. Män tvingades krypa på golvet i koppel, bära trosor på huvudet, onanera framför kameran, få andra män urinera i deras munnar, klättra nakna i en pyramid, allt för att bilder skulle kunna tas, spridas och skrattas åt.

  Många tortyröverlevare berättar att det värsta inte var smärtan utan förnedringen. Smärta tar slut, men en förföljs länge av bilden av sig själv som blottad, nedsmutsad, utspretad, tiggande och bedjande, i uppgiven passivitet och skam. David Luban påpekar faktiskt att förnedring är centralt för det onda i själva smärtan – så är det i allmänhet, och i synnerhet när smärtan är orsakad av människor och sedd av andra: "akut smärta är i sig själv förnedrande eftersom det får vår värld att kollapsa och begränsar oss till rätt och slätt fångar i vår egen kropp..." "...när det händer framför åskådare är upplevelsen dubbelt så skamfylld och förnedrande". Han noterar att de metoder för att förnedra som användes mot Kriget-mot- terrorn-fångar i USA "var ’Ego-nedbrytning’ och ’Lönlöshet’-metoder – Arméns namn för metoder avsedda att bryta ner fångarna genom att få dem känna sig värdelösa och förtvivlade". Det borde alltså inte överraska oss att (återigen enligt Luban) "en ny medicinsk studie fann absolut ingen skillnad mellan de traumatiska psykologiska följderna av fysisk tortyr och förnedring".

Så i vissa sammanhang inser vi lätt att det är fruktansvärt och traumatiserande att bli förnedrad – i själva verket ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Så hur är det då med förnedringen i pornografi? Åh, säger vi, det är ju en helt annan sak förstår du... för till skillnad från Abu Ghraib-fångarna samtycker kvinnorna i pornografi, och det gör allt bättre. Titta, här är pappret där hon skrev under på den prickade linjen, klart vuxen vid 19 eller 21. Stor flicka, vet vad hon gör, nästa ämne.

  Men det blir helt fel, eftersom det missar just vad som är så destruktivt med förnedring i pornografi. Att det finns samtycke gör inte den här förnedringen mindre, det gör den värre – inte värre allt sammantaget, men värre på ett särskilt och viktigt sätt.

  Det samtycket gör, är att det förvärrar skammen för kvinnan själv. Bortse från mannen bakom ridån: det vi ser på bilden eller filmen är inte det här låga och smutsiga som gjordes mot henne, utan att hon gjorde det. Pornografin utger sig på så vis för att avslöja någon grundläggande sanning om henne, inte om någon annans oegentligheter.

  Tänk på Jamie: ingen annan är i bild för att ge henne glaset med utlösning eller uppmuntrar henne att dricka det, än mindre tvingar henne att göra det. Hon dricker utlösning från sin egen ändtarm helt själv, uppenbarligen, för det är bara den sorts tjej hon är.

  Och vilken sorts tjej är det? Vad förväntas vi tänka om Jamie och alla andra som hon, som befolkar detta multimiljard- "bildimperium"?

  Kvinnornas samtycke – vare sig det är verkligt eller bara skenbart – får oss att söka efter nån sorts förklaring. Den mest närliggande förklaringen får det verka som att kvinnorna inte blir förnedrade på riktigt, trots allt, utan bara behandlas på ett sätt som är i linje med deras egna karaktär och vilja.

  De här kvinnorna förnedrar sig själva frivilligt – kanske för att de värderar sin egen värdighet så lågt, eller kanske för att de är för dumma för att ens inse att de förolämpas och förnedras. Säkerligen är de desperata ekonomiskt (i en kultur som ser sådan desperation, särskilt hos kvinnor, som något att möta med förakt snarare än empati och hjälp). Välj själv, mixa och matcha; i slutändan är de bara horor, och alla vet vi vad horor förtjänar.

  Vi skakas av bilder från Abu Ghraib, för i dem ser vi människor som har en personlig värdighet de kan fråntas, människor som orättfärdigt "sänks". Som motpol har vi exempelvis Jamie, som inte "sänks" – hon bara ÄR under. Det vet vi, eftersom hon gör allt frivilligt. Hon sträcker sig efter glaset med utlösning, hon ler, hon sväljer. Det som skulle förnedra andra förnedrar inte henne, utan passar snarare, och speglar, hennes sort. Hon är inte en människa, hon är bara en kvinna.

  I diskussioner om pornografi påstår ofta välmenande människor att hur osmaklig den än är måste vi acceptera pornografi så länge den skildrar "samtyckande vuxna". Alltså, att det som förväntas markera gränsen till det skadliga och oacceptabla är avsaknaden av samtycke. Men min korta analys här visar på hur farligt förenklad den inställningen är. Bilder av kvinnor som accepterar och till och med välkomnar sin egen förödmjukelse och förnedring är djupt destruktiva, inte bara för de kvinnor som skildras, utan för kvinnor i allmänhet. Pornografin framställer det ju som att den avslöjar den snuskiga, råa sanningen, inte om män, eller kapitalism, eller patriarkatet, utan om kvinnor – vilka vi är och vad vi är till för. Och som all propaganda använder den individer som representanter för hela grupper.

  Så på en ideologisk nivå är Jamie inte bara en kvinna, utan Kvinnan. I pornografins värld, och världen som pornografin har hjälpt att skapa, visar Jamies frivilliga förnedring att hon inte har någon mänsklig värdighet att förlora, att hon trots allt bara är en kvinna.

Rebecca Whisnant

Allt material där inte annat anges:
© Kvinnofronten