Kvinnofrontens Nyhetsbrev - logga
Osynlig ruta
Datum

Fredagen den 29 mars 2023

Osynlig ruta
Osynlig ruta Meny

Det som publiceras här är ett utdrag ur Kvinnofrontens nyhetsbrev för medlemmar:
"Ordet är ditt, syster!". Allt detta har med andra ord redan publicerats i pappersform.
Osynlig ruta

Osynlig ruta

  HEM

Osynlig ruta

  Artiklar

Osynlig ruta

  Tillförlitliga Tilda

Osynlig ruta

  Notiser

Osynlig ruta

  Citatet

Osynlig ruta

  Smått och gott

Osynlig ruta

  GAMLA nummer

Osynlig ruta
Osynlig ruta

Osynlig ruta
Osynlig rutaNummer 2/2012

Osynlig ruta

Foto av Karin Larsson sittande med hund i knät och omgiven av fem yngre kvinnor, varav åtminstone de tre bakersta hennes döttrar
Artikelförfattarens värmländska farmorsmormor Karin Larsson, omgiven av döttrarna Lisa, Britta och Marit samt två andra (sittande) kvinnor.

Bild: Karin Larsson d.y.

Osynlig ruta
Var är kvinnorna?
Osynlig ruta
Den officiella historien är en historia om män. Det är illa nog. Men när kvinnor trots allt får vara med skildras de ofta både förminskande och negativt.
Osynlig ruta
Det konstaterar Deaföreningen, som har släppt sin rapport om hur landets länsmuseer beskriver kvinnor i historien.
Osynlig ruta

Vi var inte många som hade samlats på Historiska museet, när Deaföreningen presenterade sin rapport om hur landets länsmuseer skildrar kvinnors historia. Det var synd, för det som rapporten berättar om är viktigt:
Osynlig ruta
  Den som saknar historia har svårare att hävda sina rättigheter och ställa krav.
Osynlig ruta
  Deaföreningens ordförande Ebon Kram berättade att de valt att undersöka just länsmuseernas kvinnoskildringar för att länsmuseerna är uppbyggda av statliga medel, och vad de ska ta upp regleras i statliga direktiv.
Osynlig ruta
  Vi bekostar alltså gemensamt, via skatten, länsmuseernas osynliggörande av kvinnors historia, konstaterade Ebon Kram.
Osynlig ruta
Osynliggörande, förminskande och elände
Osynlig ruta
Visst hade vi alla redan i förväg kunnat räkna ut att mäns historia får mer utrymme på länsmuseerna, med det kändes så mycket starkare när vi satt där och fick det beskrivet så konkret som Deaföreningen gjorde. Kerstin Åkare berättade om ett museibesök, där hon gick igenom tre stora rum med beskrivningar av båtbygge, stenhuggeri och andra miljöer där män fanns. Längst in efter de rummen kom hon till en monter, som innehöll några bilder från en porslinsfabrik och en annan ”kvinnomiljö”.
Osynlig ruta
  ”Kvinnornas historia och kulturarv har inte ansetts ha lika värde som männens och har därmed inte dokumenterats för att visas. Männens historia och kulturarv är normen på museerna medan kvinnors fortfarande är underrepresenterad”, skriver Deaföreningen.
Osynlig ruta
  Men det är inte bara en frågaom faktiskt utrymme. Deaföre-ningen konstaterar också att framstående kvinnor – som ju trots allt skildrades ibland – förminskades jämfört med motsvarande män. Nästan alla länsmuseer konstaterade att kvinnorna fanns i hemmen i bondesamhället. Men om vad de gjorde, om produktionen i hemmen, berättades nästan inte alls.
Osynlig ruta
  På ett museum framkom att ”husfrun lär barnen att skriva, läsa och räkna”. Innan folkskolan infördes 1842 hade läskunniga kvinnor skyldighet att lära sina barn och husfolket att läsa. Det var det som prästerna kontrollerade vid husförhören. Men den viktiga kvinnogärning som utbildningen var finns inte med i länsmuseernas historiebeskrivning.
Osynlig ruta
  En annan fråga i Deaföreningens undersökning var hur många av kvinnorna respektive männen som namngavs i bildtexter och liknande. Det visade sig att 75 procent av dem som står nämnda med namn är män.
Osynlig ruta
Kvinna = negativt, man = positivt
Osynlig ruta
Kvinnor och män beskrevs dessutom på helt olika sätt. Ord som återkom vid beskrivningar av män var till exempel frihet, hälsa, familjeförsörjare, yrke, krigare/hjälte och upplyst (beläst).
Osynlig ruta
  Kvinnornas liv beskrevs tvärtom i eländestermer. Det var med ord som sorg, sjukdom, död, våldtäktsoffer, möda, fattigdom och ofrihet. Deaföreningen skriver i rapporten: ”Fastän de flesta brott begåtts och begås av män exemplifierades brott och straff med en kvinna vid skampålen.”
Osynlig ruta
  Något som återkom var berättelser om hur svårt kvinnor haft det då de blivit gravida utan att vara gifta. Det var också vanligt med skildringar av en enskild familjs liv. Ofta angavs då mannens namn och yrke, medan kvinnan, barnen och tjänstefolket fick stå med förnamn – om de alls nämndes.
Osynlig ruta
Tips på vad som saknas
Osynlig ruta
Ett positivt grepp i Deaföre-ningens rapport är att de också tar upp vad de själva skulle vilja se på länsmuseerna. Det beskriver de framför allt som kvinnors kamp för ett rättvist liv.
Osynlig ruta
  ”Ofta får vi höra att Sverige är ett föregångsland när det gäller jämställdhet. Då bortser man från att Sverige var sist i Norden att införa rösträtt för kvinnor (1921). Våra förmödrar fick kämpa hårt för lika arvsrätt och rätt att bli myndiga.”
Osynlig ruta
  Rapporten tar även upp att kvinnor har varit verksamma inom många fler yrkesområden än vad museerna visar. Den speciella kvinnokultur som utvecklades inom fäbodsverksamheten – där framför allt unga kvinnor verkade – finns inte alls dokumenterad.
Osynlig ruta
  ”Det är svårt att hitta kvinnliga pionjärer, äventyrare och kvinnor som kulturutövare. Allt det som rör kvinnokroppen och kvinnors kunskap om barnafödande och preventivmedel saknas. Kampen för fri abort och kampen mot prostitution saknas också.”
Osynlig ruta
  Rapporten konstaterar att det inte någonstans berättas att män har haft rättigheter som kvinnor saknat långt in på 1900-talet.
Osynlig ruta
Kvinnomuseum
Osynlig ruta
I arton år har Deaföreningen kämpat för att även Sverige ska få ett kvinnomuseum. Deras slutsats av undersökningen nu är att länsmuseerna inte är något alternativ till ett riktigt kvinnomuseum.
Osynlig ruta
  Länsmuseerna förstärker stereotypa bilder av kvinnor och sprider en patriarkalt färgad historia, menar Deaföreningen. De har även pratat med personal på länsmuseerna och konstaterar att det till stora delar saknas genusmedvetande.
Osynlig ruta
  Ebon Kram och Kerstin Åkare betonade att både kvinnor och män borde synas i den offentliga historien. De tog inte minst upp unga tjejers rätt till förebilder. Hos mig har en liten och självklar mening ur rapporten fastnat, kanske för att det idag samtidigt känns så oerhört långt borta:
Osynlig ruta
  ”Alla men främst våra döttrar ska kunna se sin kvinnohistoria lika lätt som de idag kan se männens historia.”

Gerda Christenson

Läs mer på Deaföreningens hemsida:
www.dea-kvinnomuseer.nu

Völvor

Völvor
Völva betyder stavbärerska. Ordet kommer ursprungligen ur ett fornnordiskt ord för en slags runda stavar, som völvorna använde. Völvorna var sierskor/shamaner/spåkvinnor som ansågs kunna se in i framtiden – med hjälp av staven. Flera völvor finns omtalade i fornnordisk litteratur.
Osynlig ruta
  Det som hände när völvorna såg in i framtiden kallades för sejd, och det innebar att völvan försatte sig i trans.
Osynlig ruta
  På svenska kallades völvorna också volvor eller valar.
DEA-föreningen har Völvan till symbol.
Osynlig ruta

Fotot i den värmländska skogen i artikelns början är alltså taget av Karin Larssons den yngre, som var fotograf. I slutet av 1800-talet var fotograf ett vanligt kvinnoyrke. Det var fortfarande nytt då, och därmed inte lika svårt för kvinnor att komma in i som många andra yrken.

Artikeln har tidigare publicerats i webbtidningen Feministiskt Perspektiv.

Allt material där inte annat anges:
© Kvinnofronten

Röd pil - gå till sidans topp

Osynlig ruta Kvinnofrontens nyhetsbrev - puffrad

Osynlig ruta
Bli medlem!
Osynlig ruta
Som medlem i Kvinnofronten får du nyhetsbrevet direkt hem i brevlådan!
Osynlig ruta
Läs mer HÄR!
Osynlig ruta

Osynlig ruta
Osynlig ruta
Kvinnofrontens adress

© Kvinnofronten 2006-2024