«  Kastade slöjan för cirka 175 år sedan

Fátimih Baraghání föddes någon gång omkring 1817. Hon var äldsta dotter i en religiöst aktad familj i Qazvin, i närheten av Teheran, i nuvarande Iran.

  Systrarna fick alla studera teologi, juridik, retorik, persisk litteratur, kalligrafi och poesi. Fátimihs pappa, som var präst, lät henne lyssna på lektionerna om islam som han hade för unga män, men hon måste stå gömd bakom ett draperi. Fátimih fann sig i att stå dold, men enligt vissa källor sa hon ändå vad hon tyckte, och visade tidigt att hon var framstående i att tolka Koranen och muslimsk rättstillämpning. Fátimih skrev också dikter, och blev med tiden en känd poet.

  Men trots att pappan tyckte att hon skulle få studera, förväntades hon precis som andra tjejer främst att gifta sig och bli hustru. 13 eller 14 år gammal blev Fátimih bortgift med en kusin. Hon fick tre barn med honom. Men maken ville inte att hon skulle studera eller skriva eller bry sig om annat än hemmet.

  I smyg började Fátimih studera Shaykhi-rörelsen, som både var en religiös och politisk rörelse inom islam. En annan kusin lät henne studera i hans bibliotek. Fátimih började brevväxla med ledaren Kazim Rashti, och det var han som gav henne smeknamnet Qurat-ul-Ayn eller Qurrat al-Ayn (Ögonens tröst), kanske för att Fátimih ansågs mycket vacker. Och det var så vi hittade henne, genom att den svenska rösträttskvinnan Ann Margret Holmgren skrev om Kurret ul Aine i Persien i sin sammanställning 1919 om kampen för rösträtt bland kvinnor i världen.

Qurrat-al-Ayns nya tro ledde till att hon kom i konflikt med sin familj och sin man. 1843 separerade hon från sin man och reste med sin ena syster till Karbala (i nuvarande Irak) för att besöka ledaren Kazim. Väl framkomna möttes de av beskedet att han just hade dött. Hans änka lät Qurrat-al-Ayn bosätta sig i huset och fortsätta undervisa mannens anhängare. Men eftersom Qurrat-al-Ayn var kvinna måste hon sitta dold för dem. En del av männen var tveksamma till henne, men hon blev mycket populär bland kvinnorna. Qurrat-al-Ayn sägs ha haft en mycket stark personlighet och var övertygande i sina krav på kvinnors lika rättigheter.

  1844 blev Qurrat-al-Ayn den sjuttonde lärjungen till Báb, eller Alí Muhammad, som var grundare av den religiösa väckelserörelsen babism.

  Babismen var motståndare till månggifte och ansåg att samtycke och fritt val skulle vara grunden för äktenskap. Báb menade att kvinnor inte skulle behöva bära slöja. Qurrat-al-Ayn skrev en avhandling om hur religionen skulle tolkas, om att kvinnor måste frigöras och samhället reformeras. Hon blev en av de främsta ledarna för rörelsen och var känd för sin vältalighet, mildhet, charm och förmåga att inspirera och övertyga.

Men myndigheterna såg babismen som hädelse, Báb greps och avrättades senare. När Báb hade gripits arrangerade de babi-troende 1848 en konferens i Badascht. Vid ett tillfälle då Qurrat-al-Ayn skulle hålla ett tal kom hon in och talade utan att bära slöja. Det sägs att en del åhörare blev så upprörda att de störtade upp och flydde från mötet. Men det verkar samtidigt vara ungefär då hon fick namnet Táhirih (Den Rena), och det är under det namnet hon sedan oftast blivit ihågkommen – och som den första persiska kvinna som vägrade slöjan.

Det finns inga samtida illustrationer av Táhirih, men denna illustration
av Edouard Zier är från tidningen Journal de Voyages 5 juni 1892.

  Efter att Báb dödats drev Táhirih att babismen skulle bli en egen religion, helt fristående från islam. Det anses därför vara genom Táhirih som babismen blev en separat religion. Den nya ledaren Baha’u’llah stödde henne, och drev att det inte skulle göras skillnad mellan kvinnor och män, alla skulle ha samma rättigheter oavsett kön.

  Men vid den tiden bannlystes babismen liksom den senare bahái-rörelsen, och de troende blev svårt förföljda av staten. Tusentals babi-troende mördades. Även Táhirih greps. Hon erbjöds att slippa dödsstraff om hon avsade sig sin tro. Då sägs hon ha svarat:
– Ni kan döda mig så snart ni vill, men ni kan inte stoppa kvinnors frigörelse!

 Táhirih fördes till en trädgård där hon i augusti 1852 dödades med sin egen sjal och kastades i en brunn som fylldes med stenar och jord. Hon blev cirka 35 år.

Graffiti med citat av Táhirih.

Den iranska staten har gjort vad de kunnat för att sudda ut Táhirih ur historien. Alla dokument de hittat om henne har förstörts. Men den iranska kvinnorörelsen har lyft hennes historia och hon ses som en föregångare. I USA finns idag en nationell organisation med center för stöd till invandrade och flyktingkvinnor som fått namnet Táhirih Justice Center. I Baku i Azerbajdzjan finns en staty tillägnad kvinnors frigörelse, av en kvinna som tar av sig slöjan, och den sägs vara inspirerad av historien om Táhirih.

I översättningar finns många varianter av namnen, allt från Táhirih, TAH-heh-ray, Tahereh och Qurat-ul-Ayn, Qurrat al-Ayn, Qurratu'l-Ayn, Kurret ul Aine, Ghorratulein.