«  Tysk självlärd filosof, författare och tidig radikal feminist

Johanna Friederieke Louise Dittmar föddes den 7 september 1807 i Darmstadt, en stad i dåvarande storhertigdömet Hessen, nutidens Tyskland. Hon var nummer sju av tio barn i familjen. Föräldrarna hade det ganska gott ställt, för pappan var tjänsteman vid storhertigdömets skattedomstol.

  Det är svårt att hitta information om Louises uppväxt. Det verkar som att hon och hennes syster inte fick någon formell utbildning, vilket däremot de åtta bröderna fick. Louise har skrivit om hur det gjorde henne tidigt medveten om kvinnors underordning. Men Louise läste böcker om allt hon kom över och politiska diskussioner verkar ha varit vanliga i familjen. Några av barnen blev vänster, andra liberaler.

  1845 – efter att bägge föräldrarna dött – började Louise publicera böcker, men under ett antaget namn. Efter något år började hon också resa runt och föreläsa om allt hon skrev om: kvinnors villkor, rasism, fattigdom, dödsstraff, kristendomens hyckleri, militärens roll och nationalism – alla den tidens viktiga frågor. Inför den femte boken, när hon var 40 år gammal, avslöjade hon sin identitet under en föreläsning i Mannheim 1847. Efter det gav hon ut fem böcker under sitt verkliga namn.

Medelklasskvinnor förväntades sitta still, hålla tyst, och vilja bli gifta, men Louise Dittmar var inte som kvinnan på bilden.

Louise Dittmar var sällsynt radikal för sin tid, och sorgligt nog även för idag. Det visar hur lite som hänt. I sina böcker kritiserade hon kvinnans underordnade ställning i både samhället och familjen. Hon ifrågasatte den borgerliga familjen med dess arbetsfördelning som gjorde kvinnan helt beroende av mannen. Hon var motståndare till äktenskapet som juridisk institution, och drev att det var oetiskt och "omoraliskt" med en så odemokratisk struktur för könens samvaro.

  Louise Dittmar drev också kvinnors rätt till utbildning, till ekonomisk självständighet, till rösträtt och rätt att delta i regeringsmakten. Det fanns fler som drev kvinnors rättigheter redan då. Men medan de flesta samtidigt pratade om att kvinnor inte skulle förlora sin "kvinnlighet" med det, ifrågasatte Louise Dittmar hela idén om "naturliga" skillnader mellan könen, annat än fysiska. Hon drev att det är maktstrukturen som ska ifrågasättas, vid alla former av förtryck. Därför måste patriarkatet krossas och samhället helt struktureras om.

Den så kallade Märzrevolution startade 1848 i flera städer i Tyskland.
Illustrationen här ovanför, av okänd konstnär, föreställer Berlin.

1848 utbröt löst samordnade revolutioner i flera europeiska länder, i protest mot aristokratins maktfullkomlighet och politisk censur av medierna. Det var den dittills kanske mest utbredda revolutionära situationen i Europa – den drevs av både arbetare och medelklass. Louise Dittmar stödde revolutionen, men blev besviken. Revolutionärerna krävde rösträtt för alla, men när den nya Nationalförsamlingen utropades i Frankfurt och salen fylldes av män, skrev Louise Dittmar det som kanske blivit det mest kända citatet av henne:


  I januari 1849 startade Louise Dittmar tidskriften Soziale Reform. I den skrev både hon själv och andra som drev kvinnors rättigheter då, som exempelvis Claire von Glümer, Johanna Küstner, Malwida von Meysenbug och Louise Otto. Även där kritiserade Louise Dittmar äktenskapet och hur det fungerade som grund för kvinnoförtrycket, bland annat i artikeln Das Wesen der Ehe (Äktenskapets väsen), som också gavs ut i bokform. Där liknade hon mannens ställning i äktenskapet med monarkens och kvinnans med slavens. Samtidigt drev hon, om än med omskrivningar anpassade för den tiden, kvinnors rätt till sin egen sexualitet.

  Men tidskriften las ner efter bara fyra nummer. När revolutionerna slagits ner 1849 återinförde makthavarna censur av medierna och förbud mot politiska sammankomster.

  De av Louise bröder som varit aktiva i revolutionen emigrerade till USA. Själv bodde Louise i exil i Schweiz och Frankrike under några år, där hon hade det svårt även ekonomiskt. Louise Dittmar tystnade som offentlig röst. Hon bodde och levde sedan ensam i Darmstadt, och hennes arbeten försvann i glömskan.

  1880 hade Louise Dittmar blivit allt mer sjuk och hon flyttade in hos sina två systerdöttrar i byn Bessungen. Där dog hon, 76 år gammal, den 11 juli 1884.

Det var först under 1970- och 1980-talen som Louise Dittmars verk återupptäcktes och det var först under 1990-talet som hon fick sin rättmätiga plats i historien. Idag ses Louise Dittmar som en osedvanligt radikal röst för sin tid. 2002 fick en gata i Eberstadt namnet: Louise Dittmar Straße.