Elise Meitner föddes den 7 november 1878 i Wien i Österrike. Hon var det tredje av åtta barn till en rik advokat. Tjejer förväntades inte studera vidare i Österrike i slutet av 1800-talet, men Lise övertalade sin pappa att låta en privatlärare förbereda henne för inträdesprov till Wiens universitet, och hon kom in.

Lise Meitner doktorerade i fysik 1907 och började forska om radioaktivitet tillsammans med kemisten Otto Hahn. Motståndet var stort mot kvinnor, så hon och Hahn placerades i ett litet rum för sig, och Lise förbjöds att gå in i laboratorierna där endast män arbetade.
1926 anställdes Lise Meitner vid universitetet i Berlin, och hon blev därmed den första kvinnan som blev professor i Tyskland. Men när hon skrev vetenskapliga artiklar undertecknade hon dem L. Meitner, så att det inte skulle märkas att hon var kvinna. Lise Meitner och Otto Hahn gjorde flera upptäckter tillsammans, men det var han som fick äran för dem.

När Hitler kom till makten i Tyskland fick Lise Meitner sparken, eftersom hon kom från en judisk familj. 1938 flydde hon till Sverige och blev så småningom svensk medborgare.
Lise Meitner och Otto Hahn fortsatte sitt samarbete via brev. Genom att breven funnits kvar har det kommit fram att Hahn fortsatte experimentera med att bestråla uran med neutroner, och att han inte kunde begripa vad som hände. Han skrev till Lise och bad henne att hjälpa honom förstå.
Lise var på julledighet i Kungälv hos väninnan och fysikern Eva von Bahr-Bergius. Dit kom också Lises systerson Otto Frisch, som precis som moster Lise hade utbildat sig till fysiker. I diskussioner med dem räknade Lise ut att uranatomerna måste ha klyvts på mitten, vilket hon skrev till Hahn.
I januari 1939 skrev Otto Hahn en

Lise Meitner i labbet
tillsammans med Otto Hahn.

artikel om sitt experiment. Även Lise Meitner och hennes systerson skrev en artikel, där de för första gången beskrev atomklyvningen med uttrycket fission. Deras artikel fick rubriken Sönderfall av uran

genom neutroner: en ny typ av kärnreaktion.
Det var flera som begrep att upptäckten skulle kunna användas till att skapa vapen, och för att inte nazisterna skulle bli först startade ett amerikanskt projekt för att göra en atombomb.

Lise Meitner blev inbjuden att vara med, men hon svarade bestämt: Jag vill inte ha något att göra med en bomb! Hon avskydde tanken att deras upptäckt skulle kunna döda människor. Hon ville att den skulle kunna användas till framtida energi och medicin.
1944 fick Otto Hahn ensam Nobelpriset i kemi för deras

gemensamma forskning. Många har frågat sig varför Lise Meitner inte fick dela nobelpriset med honom

– om det berodde på att hon var judinna, att hon var kvinna eller att Nobelkommittén helt enkelt inte förstått hennes arbete.

Vartefter fick Lise Meitner ändå äran för sina upptäckter. Hon fick flera pris och olika hederstitlar, och i Sverige blev hon invald i Kungliga Vetenskapsakademin.
Men Lise Meitner trivdes inte i Sverige och 1960 flyttade hon till Cambridge i England, där systersonen Otto Frisch bodde och jobbade som professor i teoretisk fysik. Där dog Lise Meitner den 27 oktober 1968, tio dagar innan hon skulle ha fyllt 90 år.