«  Indiens drivande sexualupplysare

Dhanvanthi Handoo föddes den 10 maj 1893 i Hubli i Indien i en familj med nio barn. Mamman, Bhagbari, var noga med att även döttrarna skulle få en utbildning, så Dhanvanthi fick som en av de första kvinnorna i Indien gå på universitetet i Madras.

  Efter det började Dhanvanthi jobba som lärare på Queen Mary's College i Madras.

  1917 bildade Dhanvanthi tillsammans med Margaret Cousins, Muthulakshmi Reddy, Herebai Tata, Annie Besant och flera andra WIA, Women’s Indian Association. Det var en kvinnoorganisation som försökte pressa Indiens nationalistiska rörelse – som kämpade för Indiens självständighet från Storbritannien – att också sätta kvinnors rösträtt på dagordningen.

  WIA var en organisation som vände sig till kvinnor inom alla kaster, klasser och religioner. Den spreds sig snabbt över Indien, och organisation är verksam än idag. 1918 startade WIA dessutom tidningen Stri Dharma. Tidningen kom ut på engelska, men gavs periodvis ut även på hindi, tamil och telugu.

  1919 gifte sig Dhanvanthi med juristen Benegal Rama Rau och de fick två döttrar tillsammans.

  Dhanvanthi Rama Rau var mycket engagerad i kampen för att förbjuda barnäktenskap. Hon var sekreterare för kampanjen All-India Child Marriage Abolition League, där de bad fruarna till brittiska män med makt att försöka övertala sin män att förbjuda barnäktenskap. Kampanjen lyckades inte, men 1929 infördes ändå i ett första steg en lag om 14-årsgräns.

1929 flyttade Dhanvanthi Rama Rau med sin familj till London, för att mannen fått arbete där. I London började hon gå på möten för den internationella rösträttsrörelsen IAWSEC, International Alliance of Women for Suffrage and Equal Citizenship, det som tidigare hette IWSA. Familjen reste en del runt i Europa och Dhanvanthi har skrivit om hur hon reagerade på den starka rasismen i Europa då. Hon engagerade sig även i rörelsen för Indiens självständighet och blev vän med den äldre Sophia Duleep Singh.

  1938 ledde mannens arbete till att familjen Rama Rau bodde i Sydafrika några år, men 1941 återvände de till Indien och bosatte sig i Bombay. Där var Dhanvanthi aktiv i flera olika kvinnoorganisationer, bland annat AIWC, All India Women's Conference.

Indiens premiärminister Jawaharlal Nehru och Dhanvanthi Rama Rau.

I samband med Indiens självständighet 1947 infördes rösträtt för alla kvinnor. Efter det började Dhanvanthi Rama Rau jobba med det hon verkligen brann för, vilket var födelsekontroll och sexualupplysning. Tillsammans med flera andra startade hon 1949 FPA India, Family Planning Association of India. De öppande sin första mottagning, Family Welfare Center, i Bombay.

  Några år senare, 1952, arrangerade FPA India en internationell konferens i Bombay där IPPF, International Planned Parenthood Federation bildades. Det var på initiativ av Dhanvanthi Rama Rau tillsammans med bland andra Elise Ottesen Jensen från Sverige och Margaret Sanger från USA.

Elise Ottensen Jensen, Margaret Sanger och Dhanvanthi Rama Rau
på IPPF:s konferens i Stockholm 1953.

  1959 fick Dhanvanthi Rama Rau Padma Bhushan-priset av den indiska regeringen för sina insatser i samhället. Efter att Elise Ottesen Jensen avgått var Dhanvanthi ordförande i IPPF under åren 1963-1971. Och hon skrev senare sina memoarer, som fick titeln "An Inheritance – The Memoirs of Dhanvanthi Rama Rau".

  Dhanvanthi Rama Rau dog av njursvikt den 1 januari 1987, 93 år gammal.