Ester Blenda Nordström - En piga bland pigor

Ester Blenda Nordströms mamma Charlotta Wilhelmina var från början mjölkpiga. Och själv hade Ester Blenda också erfarenhet från en bondgård. Det kom sig av att Essan var så stökig och busig som barn, att hon skickades hon bort till släktingar på en gård, för att hon skulle lära sig att uppföra sig.

Planering med Elin & Linnea

Ester Blenda Nordström förberedde sina reportage om pigorna tillsammans med sin vän Elin Wägner och Elins hushållerska Linnea, som också blev en vän till Ester Blenda.

De funderade ut den tänkta pigans bakgrund, de hittade på hur hon skulle uppföra sig och hur hon skulle vara klädd. För att få mer av arbetshänder rengjorde Ester Blenda en bilmotor, så att olja och smuts trängde in och gjorde hennes händer trovärdigare.

Hårt liv till liten lön

På den här tiden var piga ett vanligt jobb för kvinnor, och så hade det varit i århundraden.

Pigorna slet hårt, men ändå fick de oftast bara hälften av vad drängar fick i lön. Som piga var Ester Blenda tvungen att jobba uppåt 16 timmar per dag och Bild av boken "En piga bland pigor"

den enda ledigheten var några timmar på söndagarna. I veckorna orkade ingen mer än arbeta och sova, men på lördagskvällarna var det dans.

Annars gick dagarna i ett enda jobbande för Ester Blenda. Korna mjölkades tre gånger om dan, och alla djur och människor skulle få mat – i människornas fall lagad mat. Pigorna var först uppe varje morgon. Medan karlarna fick vila mitt på dagen måste pigorna hålla igång då också, för då skulle de ju diska och förbereda nästa mål mat, och dessemellan baka och sköta djuren. För att inte tala om att de skulle hinna tvätta, skura, väva och sy kläder.

Som piga fick Ester Blenda Nordström sova i en smal utdragssoffa, som hon dessutom måste dela med en annan piga. I boken berättar hon att hon trots det sov gott, av ren utmattning. Inte ens lössen väckte henne. På dagarna var pigornas sovrum matrum.

"Bonn"

Ester Blenda Nordströms beskrivningar av folket på gården var positivt, men skämtsamt och lite nedlåtande. Bonden själv framställde hon som mindre viktig:

Bonn var patron själf, som i tilltal kallades Berg utan titel, annars tjänstefolket emellan för "bonn" rätt och slätt. Hvad han egentligen gjorde för nytta fick jag aldrig riktigt klart för mig. Medan hustrun gnodde och arbetade alldeles oerhört gick han mest och slog dank – reste till staden i "affärer" och kom hem med nattsäcken full af brännvin, eller låg och sof på drängarnas tysta och tomma kammare halfva dagarna utan att göra ett smul.

När Anna blev rösträttskvinna

När tidningen Morgonbris 1915 recenserade boken En piga bland pigor publicerade de samtidigt ett utdrag, som bland annat beskriver hur Ester Blenda diskuterade "kvinnosaken" med sin arbetskamrat, som i boken kallas Anna:

Tidens frågor hade ingen som helst betydelse för Anna – hon visste inte mer vad som skedde ute i världen än om hon levde på en obebodd ö i norra Ishavet, och vad kvinnosaken beträffar, så visste hon inte om att ett sådant ord existerade en gång. Aldrig i livet hade hon funderat över rösträtt eller likställighet med mannen, det låg något så komplett omöjligt i blotta tanken härpå, att jag hade mycket och stort besvär innan hon ens begrep, att det fanns kvinnor som kämpade för något så galet.

– Ja tycker de ja! De skulle allt bli någe de om du eller ja gav oss te riksdagsmän. En kunne like gärna villa bli kung mesamma. Tsss, ja har välan allri hört sån lort förr, du ljuger bestämt i mig alltihop.

Men jag försäkrade, att det var sanning och utlade därpå i enkla ordalag hur orätt det var att manfolk ska ha allting så mycket bättre. Tänk bara på drängarna, utslungade jag i hastigheten utan att egentligen ha en tanke på om det verkligen var något att anmärka på deras företrädesrättigheter. Men det tog skruv. Annas glada uppsyn fördunklades av ett lika intensivt som ovanligt tankearbete och till slut utbrast hon med gravlik röst:

– Ja, tvi hunnan du! Du har allt rätt du – tänk bara på pôjka hur förbaskade bra di har'et. Di får sova midda varenda dag, när en annan måste diska å fäkta å stå i. Å varannan sönda ä di lediga alldeles, å arbetar di, så ä de bara me å se te hästarna, så då sover di mest hele dan. Inte har vi just nå ledit då inte. Javisst du – fy fasan du, så orätt de ä när en tänker efter!

Varpå Anna blev rösträttskvinna och aldrig slutade att så fort hon fick se mig dra fram nya bevis på hur mycket bättre pôjka hade det än vi.