Kvinnofronten

Samtyckeslagar

– patriarkatets smarta blåsning!

I Norge har en utredning nyligen föreslagit att prostitution ska avkriminaliseras när det handlar om samtycke, alltså vad de kallar "frivilligt sex mellan säljare och köpare". Kvinnorörelsen i Norge protesterar förstås. Men är detta inte egentligen precis vad vi snart kan förvänta oss kan hända här i Sverige också – efter införandet av samtyckeslagen?

Den norska utredningen handlar om sexualbrotten över huvud taget, men det som har dominerat den offentliga debatten är utredarnas förslag om att avkriminalisera större delen av prostitutionen.

Norge hör till de första länder i världen som införde en sexköpslag när de, tio år efter Sverige, införde sin lag 2009. Deras lag är dessutom mer omfattande än den svenska. Vår lag gäller endast sexköp inom Sverige, men i Norge har lagen kriminaliserat även att norska män reser utomlands och utnyttjar kvinnor i prostitution i andra länder, helt oavsett om prostitutionen är kriminaliserad eller inte i det andra landet.

Samtycke i lagen

Men nu driver de norska utredarna alltså att lagen ska skilja mellan "påtvingad" eller "frivillig" prostitution. Det är som att flytta tillbaka både debatten och utvecklingen till hur det såg ut för årtionden sedan, innan sexköpslagen fanns. 1. Det som är aningens annorlunda i dagens norska debatt är att pratet om "frivillighet" nu kopplas ihop med idén om ett lagstadgat samtycke.

Det som utredarna föreslår är att Norge ska avkriminalisera alla "sexköp som inte innebär sexuella kränkningar". Det låter förstås helt feltänkt för oss som är emot all prostitution – vi tycker ju inte att det existerar någon prostitution som inte innebär sexuella kränkningar. Men det sorgliga är att deras resonemang är ganska logiskt, om vi ser till vad samtyckeslagar säger i ett patriarkat.

Bristande samtycke

Enligt samtyckeslagar är ju det som är själva kränkningen i en våldtäkt just frånvaron av samtycke. Vad han faktiskt utsatte henne för blir till något oväsentligt när samtycke är ensamt brottsrekvisit. Det enda som lagligen utmärker en våldtäkt blir då om det går att bevisa att förövaren förstod att hon inte ville, alltså inte samtyckt till vad som än har skett.

Om han utsatte henne för mycket sexualiserat våld blir också ointressant, eftersom förarbetena till lagen, i alla fall i Sverige, slår fast att sådant som bdsm 2. handlar om samtyckande sex, och då ska lagen inte lägga sig i det.

Så har fokus flyttats från vad män i vårt samhälle faktiskt gör mot kvinnor till vad den enskilda kvinnan "gick med på".

I praktiken blir ett lagstadgat samtycke därmed patriarkatets önskedröm. För när det inte finns någon annan begränsning för hans handlingar än hennes brist på samtycke, då finns det ingenting i själva det övergrepp som han faktiskt utsatte henne för, som domstolen skulle kunna hävda tydde på, eller bevisade, att det var ett övergrepp hon utsattes för. Då kan ju kvinnor lagligen förväntas samtycka till vad som helst.

Dags för nästa steg

När den sexuella kränkningen på så sätt har formulerats om till att bara vara en fråga om "samtycke", varför skulle samhället vara emot prostitution som företeelse? Om det nu ska vara kvinnans samtycke som är det viktiga?

Det pratas dessutom knappt ens om "prostitution" längre. I den offentliga debatten diskuteras "sexköp", och "säljare" eller "köpare" – som om vi pratade om en "tjänst" bland andra att "handla" med.

Vid det laget har vi kommit långt ifrån att alls prata om vad män faktiskt gör mot kvinnor i ett patriarkat.

Jag brukar citera den amerikanska feministen Kathleen Barry, som redan på Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) stora internationella konferens om porr 1990 berättade om vad som hände där när feminister försökte lyfta vad män utsätter kvinnor för:

"I USA – själva symbolen för den liberala individualismen – innebar denna utveckling att ju mer vi vägrade att bli sexuellt objektifierade, desto mer kom samhället, lagen och den offentliga debatten att inriktas på frågan om samtycke."

Så läggs ansvaret för förtrycket över på kvinnan. Och då är det dags för patriarkatet att ta nästa steg.

"Rätt att samtycka"

När samtycke har blivit det som gäller, då har man också fått ett nytt vapen att tysta feministers kamp mot mäns sexualiserade våld. Då kan man ju hävda kvinnors rätt att samtycka till vad (grovt kvinnoförtryck) som helst.

Det är nog utifrån den utvecklingen vi kan förstå det som sker i Norge nu.

– Sexköpslagen är en kränkning av samtyckesrätten, hävdar nu flera debattörer från PION, Prostituertes interesseorganisasjon i Norge – en lobbyorganisation i stil med svenska Rose Alliance. 3.

Även på de gemensamma förberedelserna inför 8 mars- demonstrationerna i Oslo har några organisationer i flera år nu drivit att det är hög tid att kvinnorörelsen slutar vara emot all prostitution – att det är dags att skippa kravet på att behålla sexköpslagen.

Även på de gemensamma förberedelserna inför 8 mars-demonstrationerna i Oslo har några organisationer i flera år nu drivit att det är hög tid att kvinnorörelsen slutar vara emot all prostitution – att det är dags att skippa kravet på att behålla sexköpslagen.

Samtycke till förtryck

Jag har full förståelse för alla som första gången de hör om lagstadgat samtycke låter sig luras. Grunden för bra sex är ju ömsesidighet. Men grejen är att både samtycke och ömsesidighet är begrepp som måste problematiseras i förhållande till förtryck.

Det mest grundläggande i feministisk analys är ju förståelsen av kön och makt. Att vi lever i ett samhälle byggt på en könsmaktsstruktur. Och vad detta får för följder för allt i vårt samhälle – inklusive hur den patriarkala rättstillämpningen ser på vad kvinnor kan förväntas "samtycka" till.

Vi lever ju i en kultur som genomsyras av berättelser om hur kvinnor vill det själva: samtycker till det som män vill göra med oss. Porren är ett övertydligt exempel på det, men detsamma sägs i böcker, filmer, sångtexter, vad som helst. När ett sådant samhälle inför en lag som säger att det inte spelar någon roll vad någon med makt gör mot någon som är underordnad, den enda begränsningen är krav på offrets samtycke, då är det ganska självklart att det i praktiken innebär att kvinnor utan någon annan begränsning i lagen kan förväntas samtycka till vad som helst.

Genom att till och med få en del feminister att själva kräva lagstadgat samtycke har patriarkatet fått alla kvinnor att åka på en smart gillrad blåsning.

Fokus på förövaren

Därför blir jag så ledsen när jag läser om vad som händer i Norge nu. För det sorgliga är att även det visar på precis den utveckling som vi varnade för, när samtycke infördes i våldtäktslagstiftningen.

Men många feminister insåg inte det då, och jag är rädd att de inte heller förstår hur det som händer i Norge nu hänger ihop med föreställningen om lagstadgat samtycke.

Alltså, det faktum att patriarkatet hela tiden försöker dölja vad män faktiskt gör mot kvinnor i vårt samhälle, och istället lägger över ansvaret på offret, det är det som gör att det är så himla viktigt att försvara lagarna mot kvinnofridskränkning och sexköp, för det är de enda lagar som säger att helt oavsett hennes eventuella samtycke får förövaren inte göra vad som helst mot en kvinna ändå.

Det är lagar som fokuserar på vad män gör mot kvinnor i ett patriarkat.

Motstånd

Än har patriarkatet inte segrat i Norge. Även i årets 8 mars-tåg hade de kvar parollen mot prostitution: Samtycke kan inte köpas – stärk och använd sexköpslagen!

Och fortfarande vill en majoritet bland folk i Norge inte ändra sexköpslagen. Men nästan en fjärdedel vill det, och ganska många är tveksamma. Bland kvinnor är det förstås bara 1 av 10 som vill ändra lagen, som har stöd av cirka 7 av 10 kvinnor.

Men insikten om vad lagstadgat samtycke betyder kan hjälpa oss att förstå att det som sker i Norge när som helst hända kan här också.

Det gäller att vi är förberedda på det. Både när det gäller att utveckla och sprida den feministiska analysen av vad lagstadgat samtycke innebär och för att peppa oss att kämpa hårt för att få behålla de här lagarna!

Gerda Christenson

Sexköpslagen och lagen om kvinnofridskränkning är de enda två lagar som fokuserar på vad män faktiskt gör mot kvinnor i vårt patriarkala samhälle – de säger ju att helt oavsett hennes eventuella samtycke får förövaren inte göra vad som helst mot en kvinna ändå. Foto: pexels.com

Lyssna gärna på den amerikanska juristen Catharine MacKinnon som på 15 minuter under Nordiskt Forum 2014 gjorde en feministisk analys om ett lagstadgat samtycke i våldtäktslagstiftningar.

Noter:
1. Den som vill veta mer om hur debatten lät på den tiden angående uppdelningen i frivillig/påtvingad prostitution kan exempelvis läsa Janice Raymond: Handel med kvinnor och prostitution – Pekingkonferensen & dess konsekvenser.

2. bdsm – bondage, dominans, sadism och masochism – är en heteronormativ, könskonservativ sexuell praktik där män oftast är de "dominanta" medan kvinnor är "undergivna" och där våldet försvaras med att den undergivna samtycker. Hon ville det själv. Allt ansvar läggs på så sätt på henne medan han ansvarsbefrias, samtidigt som hans våldsutövning inte problematiseras.

3. Artikeln Rose Alliance – en blufforganisation berättar om hur prostitutionslobbyn bluffar när de påstår sig kämpa för "sexarbetares" rättigheter.