Kvinnofronten

I Sverige har det ända sedan mitten av 1300-talet funnits krav på att den som styr i vårt land måste kolla med oberoende rådgivare när det ska beslutas om lagar och annat. (1) Och sedan början av 1800-talet har det kravet alltså varit inskrivet i själva konstitutionen för vårt land.

Nu, när vi lever i en värld där fascismen breder ut sig igen och demokratin monteras ner i allt snabbare takt i så många länder, känns det viktigt att försöka sprida kunskapen om vad vår grundlag faktiskt säger – och vad det betyder för oss, i folkrörelserna.

Makthavare måste lyssna

I informationen från regeringskansliet har det hittills, oavsett vilken regering som styrt just då, slagits fast att makthavarna behöver lyssna på andra – myndigheter, organisationer och enskilda – för att förslag ska kunna bli allsidigt belysta och för att makthavarna ska ha möjlighet att se alla konsekvenser av sina förslag. Det är viktigt, förklarar man, både för att lagar och liknande ska vara demokratiska, bli rättssäkra och fungera som det är tänkt.

Det är så sant. Ingen kan själv se alla perspektiv. Det krävs att vi är många som tillför sina erfarenheter och sin speciella kunskap för att vi ska kunna få en samlad helhetsbild; tillsammans kan vi göra en mer utvecklad analys och hitta bättre lösningar. Envälde är dåligt, kollektivet ger styrka.

Jag gillar verkligen att Sveriges grundlag säger det. 

För den som är osäker på eller inte vet hur remissförfarandet fungerar har jag gjort ett försök till sammanfattning i en ruta längst ner på sidan. Klicka HÄR om du vill läsa!

Direktpåverkan

Att skriva remissvar är alltså grundläggande ett väldigt direkt sätt att försöka påverka politiskt.

Självklart läser inte riksdagsledamöterna alla remissvar som kommer in. Men forskning har visat att de läser sammanställningarna av remissvaren, och att de efter det kan läsa hela de remissvar som de vill förstå mer av. (2)

Vi som brukar skriva remissvar i Kvinnofronten kan bekräfta att det hänt att riksdagspolitiker kontaktat oss angående våra remissvar, det har till och med hänt att vi blivit inbjudna till möte med dem för att förklara mer om hur vi ser det.

Dessutom är det även andra som läser remissvar, både enskilda och organisationer. Vi har exempelvis blivit intervjuade av organisationer som läst våra remissvar.

Det att vi alls skriver remissvar kan också fungera som ett sätt för oss inom Kvinnofronten att sammanfatta vad vi tycker i en fråga.

Nuförtiden, när vi lägger ut Kvinnofrontens remissvar på nätet och kan sprida info om dem via sociala medier, blir remissvaren dessutom något vi kan fortsätta hänvisa till när tjejer och kvinnor vill veta mer om var vi står i olika frågor.

Remissförfarandet är helt enkelt så viktigt för en demokrati, på så många sätt.

Oroväckande

Men just det gör att jag blir orolig när jag ser hur det har förändrats under senare år. Här är några exempel:

De myndigheter och liknande som är formellt utsedda till remissinstanser ska alltså svara. Men idag är det så att

allt färre av de utsedda remissinstanserna kommenterar lagförslagen.

Istället skriver många bara att de inte har någon uppfattning i frågan. Det är förstås oroande sett till demokrati, att allt fler inte använder sig av möjligheten att delta, eftersom remissförfarandet är så grundläggande för att kunna få in mångas erfarenheter och kunskap när nya lagar ska stiftas eller gamla ändras.

Det att färre myndigheter svarar har också fått till följd att högerpopulister har börjat säga att remissförfarandet lika väl kan avskaffas.

En annan oroväckande förändring är att

folkrörelserna blir inte utsedda till officiella remissinstanser lika ofta längre.

När vi som inte är utsedda till remissinstanser ändå skriver egna remissvar, så osynliggörs våra åsikter allt oftare genom att

Tidöregeringen tar ofta inte längre med remissvaren från oss och det som vi tagit upp när de gör sina remissvarssammanställningar.

Annars har regeringar genom åren brukat kommentera alla remissvar, oavsett om det har varit en formellt utsedd remissinstans eller inte. Det har gjort att folkrörelserna har haft en stark röst.

Regeringen bryr sig allt mindre även när det gäller utsedda remissinstanser och utredningars experter.

Ett närmast övertydligt exempel är att sätta yngre barn i fängelse. Förslaget har inget stöd i forskning, tvärtom, och remissinstanserna avstyrkte, inklusive Kriminalvården, Polismyndigheten, Advokatsamfundet, Åklagarmyndigheten, Brå och förstås Rädda Barnen. Även utredningens egna experter motsatte sig förslaget, men regeringen drev igenom det ändå.

I direktiven till utredningarna skriver Tidöregeringen allt oftare att utredaren MÅSTE lägga ett förslag till det som regeringen vill göra – oavsett om utredaren kommer fram till att det är bra eller tvärtom direkt olämpligt.

En granskning som tidningen Arbetsvärlden gjort visade att 2024 fanns en sådan tvingande formulering med i direktiven till utredningarna fyra gånger så ofta som 2021. (3)

Dessutom har regeringen fått kritik för att

tidsgränserna för när remissvaren ska vara inne har blivit allt kortare. Myndigheterna hinner inte göra en grundlig analys och genomarbetade alternativförslag.

Det gäller förstås i ännu högre grad för oss i folkrörelserna, som ofta gör allt arbetet helt ideellt, efter ens vanliga jobb. Ju tjockare utredning och kortare remisstid, desto mindre chans att hinna svara.

Hot mot demokratin

Det är ingen nyhet att Tidöregeringen har gjort lagändringar som har skurit ner på demokratin inom flera områden. Men just remissförfarandet är nog något som de flesta kanske inte tänker på. Ändå är de här förändringarna av remissförfarandet ett direkt hot mot demokratin.

Det inte bara vi som ser det. Före jul 2025 väckte det uppståndelse när Diskrimineringsombudsmannen Lars Arrhenius och chefen för Institutet för mänskliga rättigheter Fredrik Malmberg skrev en gemensam debattartikel som med en rad exempel konstaterade att Tidöregeringens remisshantering faktiskt bryter mot grundlagens krav på hur lagar ska stiftas. (4)

"Till skillnad från länder där utredningsförfarandet är mer politiserat och där saklighet och kvalitet hamnar i andra hand har Sverige länge haft en styrka i ett utrednings- och remissförfarande präglat av integritet och sakkunskap. Vi är därför bekymrade över hur nonchalant regeringen hanterar utrednings- och remissförfarandet."

Knäcka folkrörelserna

Jag håller helt med dem. Och jag vill tillägga att det för folkrörelserna blir som ännu ett led i Tidöregeringens krossande av oss. Det räcker inte med att ekonomiskt stöd till fredsrörelsen, studieförbunden och andra tagits bort allt mer. Även folkrörelsernas påverkansarbete genom remissvarsförfarandet ska försvåras.

I och med att de som inte är formella remissinstanser osynliggörs i remissvarssammanställningarna får inte heller de medier som kollar på sådana sammanställningar en chans att se den kritiken och kanske undersöka vidare. Folkrörelserna ska inte få synas eller höras, utan tystas.

Demokrati är så oändligt mycket mer än att ha rätt att gå och rösta vart fjärde år. Men när möjligheten att använda sig av vardagsdemokratiska företeelser försvåras, och kunskapen om dem försvinner, då kan den auktoritära makten växa sig allt starkare.

Därför hoppas jag att Kvinnofronten ska envisas och fortsätta att både skriva remissvar i våra frågor och kämpa för att remissvarssystemet alls ska få finnas kvar.

Gerda Christenson