«  Drivande feminist och fackföreningskämpe

Pauline Philippine Auguste Berlin föddes den 6 januari 1870 i Berlin i Tyskland. Pappan var snickare, mamman hemmafru. Familjen var fattig, så Paula, som hon kallades, måste börja arbeta i tidiga tonåren. Hon började jobba som arkmatare på ett tryckeri.

  Kvinnor och okvalificerade arbetare fick inte vara med i den fackförening som män inom tryckeribranschen hade. Därför var Paula 1889 med och startade en fackförening för arbetarkvinnor i tryckeribranschen, Verein der Arbeiterinnen an Buch- und Steindruckpressen.

1889 var också ett år då hon gifte sig med en arbetskamrat, och slutade arbeta. Hon fick dottern Emma och blev snart med barn igen. Men när hon väntade sitt andra barn dog mannen. Och när sonen Richard föddes överlevde han bara tre månader, troligen på grund av den ohälsosamma miljön där de bodde. 21 år gammal hade Paula på kort tid förlorat sin man, sitt jobb och ett av sina barn.

  Paula Fehlberg, som hon hette då, återgick till att jobba som arkmatare på tryckeri och det fackliga arbetet blev det hon koncentrerade sig på. De försökte driva en strejk för 9 timmars arbetsdag, men förlorade, vilket fick föreningen att falla samman. Året därpå, 1892, var Paula med om att bygga upp föreningen igen, och valdes in i styrelsen. 1896 genomförde de en ny stor strejk för 9 timmars arbetsdag, och denna gång vann de.

  Någon gång under de åren gifte Paula om sig och det var då hon fick efternamnet Thiede.

1898 slogs fackförbunden för okvalificerade arbetarkvinnor respektive -män inom tryckeribranschen ihop till ett: Verbandes der Buch- und Steindruckerei-Hilfsarbeiter und -arbeiterinnen Deutschlands. Till ordförande valdes Paula Thiede. Troligen blev hon därmed den första kvinnan i världen som blev ledare för ett fackförbund för både män och kvinnor.

  1902 blev hon också redaktör för förbundets tidning Solidarität, som gavs ut varannan vecka.

Några av deltagarna på fackförbundets kongress 1906.
Paula Thiede stående i mitten.

  Under de kommande åren drev förbundet under Paula Thiedes ledning igenom både löneökningar, kollektivavtal och ett boende för arbetarkvinnor.

Det som Paula Thiede brann för var arbetarkvinnors behov. Hon var medlem i det socialdemokratiska partiet och engagerad i kvinnoförbundet, som lokalt gav ut tidningen Die Arbeiterin. Men vid den tiden var det i större delen av Tyskland förbjudet för kvinnor att vara politiskt engagerade, så kvinnorna måste ofta satsa på facklig organisering eller i agitationskommittéer.

  De svenska socialdemokratiska kvinnorna hade nära kontakt med sina tyska systrar. I tidningen Morgonbris berättade de 1905 om arbetarkvinnors svårighet att organisera sig i Tyskland.

Marie Hofman, Ida Altmann, Paula Thiede, Emma Ihrer och Martha
Tietz på ett lite suddigt foto ur tidningen Morgonbris 1905.

1910 var Paula Thiede delegat på Internationella Socialistiska kvinnoförbundets konferens i Köpenhamn. Det var då som Clara Zetkin, Käte Duncker och hon tillsammans la förslaget om att det skulle införas en internationell kvinnodag.

  När den första internationella kvinnodagen firades i Berlin 1911 höll Paula Thiede tal och krävde då även rösträtt för kvinnor. Paula skrev regelbundet i tidningen Solidarität om rösträtt som en del av kvinnors mänskliga rättigheter. Men det viktigaste för henne var fortsatt den fackliga kampen för arbetarkvinnor.

  Paula Thiede ifrågasatte löneskillnaderna utifrån kön, och hon kritiserade männen i facket för att de inte behandlade kvinnorna som likvärldiga arbetare. Ändå ville männen ha henne till ordförande. Den skepsis många av männen först känt inför en kvinna som ordförande hade helt enkelt försvunnit när de såg hur skicklig hon var som organisatör och som facklig ledare. Under hennes ledning tiodubblades medlemsantalet.

Men 1917 drabbades Paula av en svår tarmsjukdom. Trots att hon var mycket sjuk kämpade hon sig ändå till vallokalen när kvinnor i Tyskland i januari 1919 fick rösta för första gången. Hon ville så gärna få "vara där när kvinnor utövade sina medborgerliga rättigheter för första gången efter den långa kamp som hon personligen varit så engagerad i".

Paula Thiedes grav på Berlin-Friedrichsfeldes kyrkogård.Foto: CC/Lotse.

  Efter en lång och plågsam sjukdomstid dog Paula Thiede den 3 mars 1919, endast 49 år gammal.

I Berlin finns en gata uppkallad efter Paula Thiede. En minnestavla är också uppsatt i Berlin. Hennes fackförbund reste ett monument över henne på kyrkogården där hon är begravd.

Den som kan tyska kan läsa tidningen Solidaritäts nummer från år 1900 till 1932 på nätet.