«  Tillbaka

Sömmerskor vid Schwartzman & Nordströms fabrik i Uddevalla vid tiden för
bildandet av Kvinnornas Fackförbund. Foto: Bohusläns museum.

Kvinnornas fackförbund bildades 1902. Det var i praktiken en ombildning av den så kallade Agitationskommittén som fanns inom SAKK, Stockholms Allmänna Kvinnoklubb.

  Kvinnor hade börjat starta egna fackföreningar vid den tiden, både för att kvinnor ofta jobbade på andra arbetsplatser än män och för att männen på gemensamma jobb oftast inte ville ha med kvinnor i sina fackföreningar, en del nekade helt till att kvinnor skulle få gå med. Agitationskommittén hade hjälpt till att starta särskilda kvinnoföreningar, och fungerat som samordnare. Men genom att skapa ett gemensamt förbund för kvinnornas fackföreningar ville de få bättre möjligheter att påverka vid förhandlingar och konflikter.

  Redan första året anslöt sig Kvinnornas fackförbund till det Socialdemokratiska arbetarpartiet. Och efter några år, 1904, anslöt de sig till LO.

Det nya fackförbundet organiserade framför allt sömmerskor, eftersom det var det vanligaste jobbet bland kvinnor i Stockholm då, men de organiserade också tvätterskor och strykerskor. I starten var det flest lokala föreningar från just Stockholm i den nya organisationen, men även sömmerskeföreningar i Falun, Enköping, Eskilstuna och Malmö fanns med. Snart kom allt fler fackföreningar för kvinnor från fler orter runt om i Sverige med, så redan efter ett par år var stockholmsföreningarna i minoritet inom förbundet.

  Vartefter anslöt sig också fackföreningar från fler branscher, som baderskor och fabriksarbeterskor av olika slag. De flesta var nybildade. När Kvinnornas fackförbund var som störst samlade de ett 30-tal fackföreningar. De tog dessutom initiativ till att det bildades föreningar för jungfrur och pigor och andra som jobbade i hemmen, som Stockholms Tjänarinneförening.

  Anna Sterky blev ordförande i Kvinnornas fackförbund. Hon var ursprungligen sömmerska, precis som de flesta som var med i starten.

Foto ur tidningen Morgonbris 1904. Styrelsen i Kvinnornas fackförbund, från
vänster: Ruth Pettersson, Maria Israelsson, Gertrud Månsson, Anna Sterky,
Anna Pettersson, Anna Johansson och Greta Persson.

Morgonbris och kongress

1904 startade Kvinnornas fackförbund sin tidning Morgonbris – Arbeterskornas tidning. Tre år senare arrangerade de tillsammans med Stockholms Allmänna Kvinnoklubb den första stora nationella konferensen för arbetarkvinnor, med representanter dels för de olika socialdemokratiska kvinnoklubbarna i landet och dels för kvinnors fackföreningar inom arbetarrörelsen.

  I tidningens julnummer samma år berättade de om "Våra kvinnliga agitatorer" bland de unga: kappsömmerskan Ruth Gustafson, hattmodisten/handelsbiträdet Sigrid Vestdal-Hansson och fabriksarbeterskan Hilma Hofstedt.

  Förutom rent fackliga frågor tog Kvinnornas fackförbund också upp annat som var viktigt för kvinnor. Exempelvis ordnade de 1908 en föreläsningsserie under namnet "Sexuell Hygien" med Karolina Widerström, det vill säga sexualupplysning.

Stor uppslutning på SAKK:s och Kvinnornas Fackförbunds kongress 1907.

Männen saboterade...

Att det var så många sömmerskor med i Kvinnornas fackförbund berodde på att Skrädderiarbetarförbundet hörde till dem som inte tillät kvinnor att vara medlemmar. De tyckte att skräddare var så mycket finare än sömmerskor. Men när de såg hur kvinnorna kom in mer och mer i branschen ville de tillåta de sömmerskor som sydde herrkläder att vara med. De sömmerskor som inte var fina nog åt männen kunde Kvinnornas fackförbund få behålla.

  Kvinnornas fackförbund drev då med hjälp av LO igenom att alla olika typer av sömmerskor skulle organiseras tillsammans i Skrädderiarbetarförbundet; även kapp-, damkläd-, möss-, kravatt-, korsett-, linne- och rosettsömmerskor samt trikåstickerskor. I uppgörelsen ingick att förbundet skulle anställa en kvinna som skulle ansvara för agitationen bland kvinnorna inom yrket. Och så blev det. 1909 las Kvinnornas fackförbund ner.

  De hade inget annat val. Om de hade fortsatt driva förbundet skulle de bara ha kunnat organisera de få och fattigaste fackförbund för kvinnor som skulle bli över. Genom avtalet som de lyckades driva igenom skulle Skrädderiarbetarförbundet inte kunna utestänga några kvinnor. De övriga fackförbunden i Kvinnornas fackförbund anslöts till sina respektive förbund för män.

  Tidningen Morgonbris övertogs av den Socialdemokratiska kvinnokongressens arbetsutskott.

...och svek kvinnorna

Men männen i Skrädderiarbetarförbundet ville bara ha in kvinnorna för sin egen skull. När ekonomin blev sämre avskedades snabbt den kvinna som var anställd för att agitera bland kvinnorna.

   Något intresse för arbetarkvinnornas särskilda villkor fanns inte, så följden blev att fler och fler kvinnor försvann från facket igen.

Femton år senare gjorde de fackliga männen i IFTU, International Federation of Trade Unions, ett liknande sabotage mot fackliga kvinnor internationellt, när de lurade kvinnorna att lägga ner IFWW, International Federation of Working Women. Läs om det genom att klicka på IFWW:s namn i rosa.

Agitation = argumentera för att sätta i rörelse, uppvigla.

Anne-Marie Lindgren & Marika Lindgren Åsbrink: Systrar kamrater! Arbetarrörelsens kvinnliga pionjärer.